den 11 april 2012, 19:56:03
De som känner mig väl vet att jag är en riktig tjatkärring när det gäller droger, alla droger skadar, dödar, slår sönder hela familjer, förstör barns uppväxt och tar ofta bort den inre värdigheten hos den drabbade. Missbruk är skambelagt, tabubelagt och hela ämnet är kontroversiellt. Jag har under min levnad sett olika former av missbruk på nära håll. När jag var barn arbetade min far med missbrukare i olika sammanhang, senare har jag själv lärt känna flera personer som har haft en missbruksbakgrund- och framtid när jag arbetat inom t ex restaurangbranschen. Flera bara försvann, utan förvarning. Andra har klarat sig i ganska många år. Dödsbud kommer lite nu och då, ibland gäller det ”bara” att personen i fråga blivit psykiskt sjuk. På livstid.
Jag är glad att jag själv inte ens har testat droger, och att ingen i min familj gjort det. Men jag startar gärna ett krig emot droger. Det är helt vansinne att det faktiskt finns en hel bransch som bara sysslar med substanser som ska ta kål på människor så långsamt och smärtsamt som möjligt. Lyssna gärna på en heroinist som berättar om abstinensens plågor, vad jag förstår så ”brinner” ådrorna i kroppen upp – känns det som. Och kramper.
Men var är debatten kring detta? På sjuttio- och åttiotalet fanns det ingen hejd på antidrogpropagandan, ingen kom undan. Samtidigt fanns det gott om vård för de som drabbats. Och man erbjöds långvarig kontakt för att orka med livet efter missbruket. Idag verkar det vara 24 timmar på psykakuten som de flesta med missbruksproblem känner till. Dags att alla vi som är emot droger börjar ifrågasätta och markera. Vi måste få en missbruksvård värd namnet. Det kan inte vara okej att köra upp en skitig kanyl i armen för att må bra!
Samtidigt blir jag förskräckt när jag hör historien om Crille (idag på p3 länk: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5053970 )
Han dog i sin egen och sambons säng av en överdos tabletter som flera läkare skrivit ut. Han dog en vardagskväll i sitt sovrum av en överdos, med sitt några månader gamla barn någon meter bort. Han dog därför att vi inte har något sätt att kontrollera hur mycket t ex Dexofen (länk: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dextropropoxifen ) flera olika läkare skriver ut till en och samma patient.
Det finns oändligt många orsaker till att man hamnar i dessa situationer, det vet jag. Men jag känner att det är dags att låta debatten om droger komma igång, att vi som arbetar med politik och ni som inte gör det hjälps åt att kämpa för att få en rejäl uppgradering av missbruksvården. Och att vi ser över patientsäkerhetslagar så att man inte kan få tillgång till sådana oerhörda mängder droger som Crille fick.
Jag är självklart tacksam för konstruktiva idéer om hur vi ska jobba vidare med detta.
