Finanskrisen – lågkonjunkturen
Den nuvarande lågkonjunkturen är unik. Gamla erfarenheter går inte att använda nu.
Artikel publicerad 2010-08-25 21:17
Mycket talar för att den kris världen nu befinner sig i är unik, och att erfarenheter från tidigare kriser inte kan användas för att förutsäga hur lång och djup krisen blir. Frågan är mycket viktig för kommunen; om krisen blir kortvarig kan vi använda det egna kapitalet för att minska effekten av minskade skatteintäkter. Om den blir långvarig måste vi vidta betydligt kraftfullare besparingsåtgärder. Även om kommunen har ett stort eget kapital, räcker det bara till kostnaderna under ett halvår.
Jag har besökt seminarier och läst analytikers kommentarer, men har ändå svårt att dra tillräckligt säkra slutsatser för kommunens del. Sammanfattningsvis kan jag nämna följande åsikter, som framförs i frågan:
• Det som utlöste krisen var Clinton-administrationens direktiv till finansinstitut att bevilja bostadslån även till hushåll med dålig betalningsförmåga. Inte oväntat ledde det till kreditförluster, som fördelades ut över världen genom fonder och obligationer.
• Analytiker och prognosmakare världen över har överdrivet stort självförtroende, och allmänheten har litat för mycket på prognoser. Det har visat sig att prognoser om börsutveckling varit nästan helt värdelösa. Finansbranschens folk har också en stor övertro på principer. Man bortser från att samband som varit självklara tidigare förlorar sin relevans om situationen ändras.
• Psykologiska faktorer har haft stor betydelse. Det gäller flockbeteende, där folk okritiskt följer andras beteende. Självuppfyllande profetior har samband med flockbeteendet; om många påstår att en djup lågkonjunktur kommer, så blir beslutsfattare och konsumenter försiktiga och därmed uppstår en lågkonjunktur. Detta beteende kan också påverka konjunkturen i uppåtgående riktning, vilket många hoppas på just nu. Ett annat psykologiskt fenomen är förlustaversion, dvs. man bortser från information som tyder på att man fattat fel beslut.
• Nya typer av värdepapper har gjort det möjligt för aktörer utan eget kapital att ta stora risker som andra får ta konsekvenserna av.
• Den nuvarande krisen medför att hushållen ändrar sitt konsumtionsmönster. Exempelvis behåller man kläder längre innan köper nya, man går mer sällan ut och äter, man reser mindre osv. Det kan ta mycket lång tid innan man eventuellt återgår till det tidigare konsumtionsmönstret, vilket bidrar till arbetslöshet innan näringslivet anpassat sig till nya vanor.
• När ordningen är återställd inom finansbranschen kan nästa kris drabba världsekonomin. Det är den brist på billig energi som kan uppstå i takt med att världens oljereserver minskar.
Sammanfattningsvis är det är alltså en del komplicerade och motsägelsefulla synpunkter som vi måste hantera. Min slutsats är att vi måste inta en avvaktande hållning, samtidigt som vi gör allt vi kan för att utveckla produktionen av energi som inte är beroende av fossila bränslen.
Göran Nilsson (M)
Finanskrisen – lågkonjunkturen
Artikel publicerad 2010-08-25 21:17
Den nuvarande lågkonjunkturen är unik. Gamla erfarenheter går inte att använda nu.
Mycket talar för att den kris världen nu befinner sig i är unik, och att erfarenheter från tidigare kriser inte kan användas för att förutsäga hur lång och djup krisen blir. Frågan är mycket viktig för kommunen; om krisen blir kortvarig kan vi använda det egna kapitalet för att minska effekten av minskade skatteintäkter. Om den blir långvarig måste vi vidta betydligt kraftfullare besparingsåtgärder. Även om kommunen har ett stort eget kapital, räcker det bara till kostnaderna under ett halvår.
Jag har besökt seminarier och läst analytikers kommentarer, men har ändå svårt att dra tillräckligt säkra slutsatser för kommunens del. Sammanfattningsvis kan jag nämna följande åsikter, som framförs i frågan:
• Det som utlöste krisen var Clinton-administrationens direktiv till finansinstitut att bevilja bostadslån även till hushåll med dålig betalningsförmåga. Inte oväntat ledde det till kreditförluster, som fördelades ut över världen genom fonder och obligationer.
• Analytiker och prognosmakare världen över har överdrivet stort självförtroende, och allmänheten har litat för mycket på prognoser. Det har visat sig att prognoser om börsutveckling varit nästan helt värdelösa. Finansbranschens folk har också en stor övertro på principer. Man bortser från att samband som varit självklara tidigare förlorar sin relevans om situationen ändras.
• Psykologiska faktorer har haft stor betydelse. Det gäller flockbeteende, där folk okritiskt följer andras beteende. Självuppfyllande profetior har samband med flockbeteendet; om många påstår att en djup lågkonjunktur kommer, så blir beslutsfattare och konsumenter försiktiga och därmed uppstår en lågkonjunktur. Detta beteende kan också påverka konjunkturen i uppåtgående riktning, vilket många hoppas på just nu. Ett annat psykologiskt fenomen är förlustaversion, dvs. man bortser från information som tyder på att man fattat fel beslut.
• Nya typer av värdepapper har gjort det möjligt för aktörer utan eget kapital att ta stora risker som andra får ta konsekvenserna av.
• Den nuvarande krisen medför att hushållen ändrar sitt konsumtionsmönster. Exempelvis behåller man kläder längre innan köper nya, man går mer sällan ut och äter, man reser mindre osv. Det kan ta mycket lång tid innan man eventuellt återgår till det tidigare konsumtionsmönstret, vilket bidrar till arbetslöshet innan näringslivet anpassat sig till nya vanor.
• När ordningen är återställd inom finansbranschen kan nästa kris drabba världsekonomin. Det är den brist på billig energi som kan uppstå i takt med att världens oljereserver minskar.
Sammanfattningsvis är det är alltså en del komplicerade och motsägelsefulla synpunkter som vi måste hantera. Min slutsats är att vi måste inta en avvaktande hållning, samtidigt som vi gör allt vi kan för att utveckla produktionen av energi som inte är beroende av fossila bränslen.
Göran Nilsson (M)