Välkomna kvinnor som präster!
År 2008 har vi kunnat fira 50-årsjubileet av kyrkomötets beslut att öppna prästämbetet även för kvinnor. Visst fanns det god anledning att fira eftersom beslutet i allra högsta grad var välkommet.
Samtidigt som vi minns firandet av de jämna 50 åren får vi inte glömma att det också varit problem under denna period. Många kvinnor har kunnat vittna om negativa reaktioner och förhållningssätt från omgivningen. Det är inte bara manliga kollegor som tagit ställning mot sina systrar i ämbetet utan även andra. Det kan ha varit medarbetare i församlingar, gudstjänstbesökare eller andra som markerat avståndstagande. Kyrkvärdar som demonstrerat sin uppfattning genom att inte vilja tjänstgöra när prästen varit en kvinna. Gudstjänstbesökare som vänt om när de förstått att det var en kvinna som skulle dela ut nattvarden.
Och detta pågår tydligen i viss omfattning ännu i dag! Ofta är det subtila, svårupptäckta signaler. Det kräver stor styrka att stå emot detta. Ingen ska behöva utsättas. Det handlar om ett arbetsmiljöproblem av ibland svårartat slag. Hur kommer man åt ett kyrkoråd eller delar av detta som inte vill ha en kvinna till kyrkoherde, beroende på hennes kön? Från hela vårt land vittnar prästvigda kvinnor om diskriminering, fortfarande pågående i dag. Detta trots arbetsmiljölagstiftning och vad som står i det inomkyrkliga regelverket, kyrkoordningen. Vi kan ändå glädja oss åt att förhållandena är betydligt bättre i Karlstads stift än på andra håll.
Saker och ting har trots allt blivit mycket bättre. De allra flesta som besöker verksamheter och på olika sätt kommer i kontakt med kyrkan uppskattar såväl kvinnor som män som präster, liksom som församlingsmedarbetare i övrigt, det är jag säker på. Att det finns präster av båda könen är en stor tillgång.
Jag deltog, som tidigare, som en av 251 ledamöter vid 2008 års kyrkomöte i Uppsala. Helt klart står de allra flesta nomineringsgrupperna (partierna kallas så i kyrkan) för en positiv hållning när det gäller kvinnor såväl som män som präster. Men man påminns om att det finns undantag. Det finns alltså all anledning för var och en medlem i Svenska kyrkan att gå och rösta i nästa kyrkoval, 20 september 2009 och att då lägga sina röstsedlar i valen till församling, stift och kyrkomöte på dem man vet vad de står för. Kolla vad dina kandidater tycker!
Själv företräder jag moderaterna. Jag kan försäkra att vår uppfattning entydigt är positiv till att både kvinnor och män ska kunna verka på lika villkor som präster och biskopar. Jag tror att det fel som kyrkan – och staten - gjort är att under de gångna 50 åren inte vara tydligare med sin hållning till förmån för kvinnor och mot all diskriminering. Långt tidigare än, som det nu blev, 1997 borde regeringen ha utsett en kvinna till biskop. Nu har kyrkan själv ansvaret att se till att den ökande andelen kvinnor bland prästerna också avspeglas när det gäller kyrkoherdar och biskopar.
Svenska kyrkan är och ska vara en öppen folkkyrka, med låga trösklar. Den ska vara en kyrka vars budskap känns angeläget. Även om bibeln skrevs för snart 2000 år sedan ska dess uttolkning alltid kunna relateras till den tid och det sammanhang vi lever i. Samtidigt ska vi kunna bejaka en historisk tradition, såsom när det gäller vigselrätten. Precis i enlighet med vad den statliga utredningen om äktenskapet öppnat för vill jag därför avslutningsvis passa på att slå ett slag för att kyrkan ska behålla sin vigselrätt. Många, många sätter stort värde på att ett av de allra viktigaste besluten i livet får manifesteras i en vigselgudstjänst. Detta är ett gott exempel på kontakt mellan människor och kyrka!
Johan Lothigius
Förtroendevald i Hammarö församling, Karlstads stift och Kyrkomötet
Välkomna kvinnor som präster!
Artikel publicerad 2008-12-07
År 2008 har vi kunnat fira 50-årsjubileet av kyrkomötets beslut att öppna prästämbetet även för kvinnor. Visst fanns det god anledning att fira eftersom beslutet i allra högsta grad var välkommet.
Samtidigt som vi minns firandet av de jämna 50 åren får vi inte glömma att det också varit problem under denna period. Många kvinnor har kunnat vittna om negativa reaktioner och förhållningssätt från omgivningen. Det är inte bara manliga kollegor som tagit ställning mot sina systrar i ämbetet utan även andra. Det kan ha varit medarbetare i församlingar, gudstjänstbesökare eller andra som markerat avståndstagande. Kyrkvärdar som demonstrerat sin uppfattning genom att inte vilja tjänstgöra när prästen varit en kvinna. Gudstjänstbesökare som vänt om när de förstått att det var en kvinna som skulle dela ut nattvarden.
Och detta pågår tydligen i viss omfattning ännu i dag! Ofta är det subtila, svårupptäckta signaler. Det kräver stor styrka att stå emot detta. Ingen ska behöva utsättas. Det handlar om ett arbetsmiljöproblem av ibland svårartat slag. Hur kommer man åt ett kyrkoråd eller delar av detta som inte vill ha en kvinna till kyrkoherde, beroende på hennes kön? Från hela vårt land vittnar prästvigda kvinnor om diskriminering, fortfarande pågående i dag. Detta trots arbetsmiljölagstiftning och vad som står i det inomkyrkliga regelverket, kyrkoordningen. Vi kan ändå glädja oss åt att förhållandena är betydligt bättre i Karlstads stift än på andra håll.
Saker och ting har trots allt blivit mycket bättre. De allra flesta som besöker verksamheter och på olika sätt kommer i kontakt med kyrkan uppskattar såväl kvinnor som män som präster, liksom som församlingsmedarbetare i övrigt, det är jag säker på. Att det finns präster av båda könen är en stor tillgång.
Jag deltog, som tidigare, som en av 251 ledamöter vid 2008 års kyrkomöte i Uppsala. Helt klart står de allra flesta nomineringsgrupperna (partierna kallas så i kyrkan) för en positiv hållning när det gäller kvinnor såväl som män som präster. Men man påminns om att det finns undantag. Det finns alltså all anledning för var och en medlem i Svenska kyrkan att gå och rösta i nästa kyrkoval, 20 september 2009 och att då lägga sina röstsedlar i valen till församling, stift och kyrkomöte på dem man vet vad de står för. Kolla vad dina kandidater tycker!
Själv företräder jag moderaterna. Jag kan försäkra att vår uppfattning entydigt är positiv till att både kvinnor och män ska kunna verka på lika villkor som präster och biskopar. Jag tror att det fel som kyrkan – och staten - gjort är att under de gångna 50 åren inte vara tydligare med sin hållning till förmån för kvinnor och mot all diskriminering. Långt tidigare än, som det nu blev, 1997 borde regeringen ha utsett en kvinna till biskop. Nu har kyrkan själv ansvaret att se till att den ökande andelen kvinnor bland prästerna också avspeglas när det gäller kyrkoherdar och biskopar.
Svenska kyrkan är och ska vara en öppen folkkyrka, med låga trösklar. Den ska vara en kyrka vars budskap känns angeläget. Även om bibeln skrevs för snart 2000 år sedan ska dess uttolkning alltid kunna relateras till den tid och det sammanhang vi lever i. Samtidigt ska vi kunna bejaka en historisk tradition, såsom när det gäller vigselrätten. Precis i enlighet med vad den statliga utredningen om äktenskapet öppnat för vill jag därför avslutningsvis passa på att slå ett slag för att kyrkan ska behålla sin vigselrätt. Många, många sätter stort värde på att ett av de allra viktigaste besluten i livet får manifesteras i en vigselgudstjänst. Detta är ett gott exempel på kontakt mellan människor och kyrka!
Johan Lothigius
Förtroendevald i Hammarö församling, Karlstads stift och Kyrkomötet