Torbjörn Bergman - För ett skönare Skövde

Svart pellets & grönt guld.

den 12 april 2012, 13:34:15

Biologisk omvandling

I dagarna provkörs Skövdes nya biogasverk, som byggs tillsammans med Göteborgs energi. Det kommer, om allt går väl, att gå i produktion om någon månad.

Detta representerar ett stort framsteg för vår kommun inom den biologiska omvandlingen av biomassa med ursprung från framförallt åkern till grön energi.

I den saken har jag jobbat en hel del med myndighetsbiten i form av regelverk och institutioner för att förenkla, förtydliga och möjliggöra.

Utöver spåret med biologsk omvandling av biomassa, finns det andra huvudspåret att omvandla energi från framförallt skogen med hjälp av värme.

Termisk omvandling- nuläget.

Här är den stora aktören i kommunen vårt fjärrvärmebolag, Skövde värmeverk AB. Därtill finns pannor på regementsområdet, Volvo och Cementa. De länkas samman av fjärrvärmenätet, omän cementas panna för närvarande ej levererar ut på nätet.

Baslasten i systemet utgörs av kommunens då största investering, värmekällan, ett avfallseldat kraftvärmeverk.

Närsom temperaturen understiger 12 grader går det större fliseldade Lövängsverket igång och när det kryper under -5 eldar vi olja.

Utöver dessa pannor nära fjärrvärmenätet finns det närvärmeanläggningar i våra yttertätorter som eldas med pellets.

Pellets, i den form vi är vana vid, är biomassa ofta från spån, som har pressats ihop. Denna köps in.

Tar man på sig helikopterglasögonen kan man konstatera att systemet går på tomgång sommartid och dopas med dyr fossil energi vintertid, eftersom den billiga energin på sommaren idag ej har någon nytta eller kund.  Det är i någon mån ett system i obalans idag, det vore mer önskvärt om baslasten kunde vara en högre andel och energibehovet mindre beroende av årstid och mindre beroende av extern fossil spetsenergi.

Termisk omvandling – framtiden.

Skövde värmeverk AB har nyligen presenterat planer på utökad kapacitet, först lanserades tanken på ett nytt fliseldat verk (om 400 mkr) och senast alternativ planer på ett nytt avfallseldat verk (om 500mkr).

Detta kommer öka kapaciteten för baslast och tränga undan behovet av flisverket mot kallare årstider, samt tränga behovet av oljeeldning ut i marginalen till riktiga köldknäppar där det hör hemma.

Det är en mycket lovvärd, och med stor säkerhet lönsam, satsning. Inte minst är den bra för miljön.

Dock måste man ställa sig frågan; Kan det bli ännu bättre?

Kapitalutnyttjandet på ytterligare ett avfallsverk sommartid blir knappast fullt ut. Kan denna – praktiskt taget – gratis ånga och den värme och elenergi som produceras då utan kund respektive till lägsta pris nyttjas bättre?

Självfallet vore det önskvärt med ytterligare en extern kund, en processindustri med jämnt behov av detta över året. Men kan vi använda det själva. Hur kan vi använda den billiga energin på sommarhalvåret? Kan den ersätta den dyra på vntern?

 Det går inte att spara energin från sommaren till vintern. Men diagrammet illustrerar hur el, ång- och värmeenergin en ny panna skulle alstra i överskott, kan användas under sommartid när den är billig, för att förädla ett bränsle som behövs vintertid.

Ett antal krav kan ställas på sådant bränsle. Hög lagringsduglighet, högt energiinnehåll, låg fukthalt, lågt fiberinnehåll för att kunna eldas i kolpulverbrännare, en billig biologisk råvara och att det just kan förädlas med el, värme och ånga.

I Umeå pågår försök med en process som heter torrefiering, det är en lovande teknik, som kan omvandla många former av biomassa, via en termisk process som är en mild form av pyrolys, resultatet liknar träkol och uppfyller kriterierna tillsammans med en efterföljande pelletering. Dock är detta en komplex process och så långt driven att den nästintill blir exotermisk. Dvs den alstrar energi eftersom bränslet värms så hårt (300 grader) att det börjar avge energirika gaser. Tekniken är under utveckling och på så vis osäker, olyckor har inträffat – såsom bränder – i dessa pilotanläggningar vilket ytterligare späder på osäkerheten.

Därutöver finns en annan teknik, som också uppfyller kriterierna, svart pellets:

Svart pellets 

 Svart pellets är en produkt framtagen av företaget Zilkha och patentet kan läsas på länken här.

Svart pellets har proveldats av vattenfall. i nordtyska kolkraftverk och där samförbränts med mycket goda resultat i halter upp till 50%. 

 Hur gör man då svart pellets?

Jo man tar in biomassa i en kammare, vilken kan vara sämre än den som vanligtvis används, dvs flis av grenar och toppar (GrOT) istället för sågspån.  Sådan billig biomassa från skog finns outnyttjad i överflöd i Skaraborg. 

Sedan pumpar man ut luften och skapar vakum, för det åtgår elenergi.

Därefter sprutar man in ånga om 200 grader i 10 minuter.

Därefter pressar man pellets av produkten, därvid finns uppvärmnings och torkningssteg.

Ligninet blir av denna process omvandlat och gör pelleten hydrofob – vattenavstötande.

Ånga, el och värme är det som kraftvärmeverk producerar. Processen borde  därmed kunna dockas till ett kraftvärmeverk, med mycket stora ekonomiska synergier som följd.

Produkten, kan sedan lagras tills dess den behövs och den ersätter då olja. Därtill kan den distribueras ut till närväremverken som företaget äger och överskottet säljas. Bland annat ämnar vattenfall elda sitt verk i Värtan med svart pellets.

Därutöver bör undersökas om sådan anläggning kan användas för hygienisering och pelletering av rötslam / biogödsel, vilket är en koppling till flöden i det andra huvudspåret.

Forskningsanslag torde utgå till investeringen då den skulle bli den första i sitt slag i Sverige. Så har torrefieringsanläggningen i Umeå tex till största delen betalts av forskningspengar. Dessutom kan andra aktörer, såsom skogsföretag, tänkas vilja driva anläggningen, så investeringen behöver inte finansieras kommunalt. Samarbeten kan också vara aktuella som det på biogasområdet med Göteborgs energi.

Jag anser sammantaget att denna teknik är så lovande att det bör studeras närmare.

Morotsglappet 63-65+

den 10 februari 2012, 12:18:38

Statsminister Reinfeldt, fick enormt genomslag i samhällsdebatten med att konstatera några enkla sanningar i pensionsfrågan.

Fler behöver jobba längre. 

Jag kan inte annat än instämma och har tidigare här i bloggen beskrivit det nya moderata uppdraget, att:

Fler behöver komma bättre till sin rätt i arbetslivet. Som en kvalitativ dimension till och en utvidgning av arbetslinjens kvantitativa fokus på fler i jobb.

Så hur får vi fler äldre i jobb och hur kommer deras kvaliteter bäst till sin rätt?

Detta har även tankesmedjan Sverige diskuterat intensivt några dagar i sociala medier och på arbetsplatser. Tack för det statsministern.

När Sverige införde den svenska folkpensionen 1913 var medellivslängden 57 år och pensionsåldern 67 år. Pension fick man uppbära efter att ha varit död i genomsnitt ett decennium. Idag lever man 19 år efter den ”faktiska pensionsåldern”, här utträdesåldern på 63,1 år. Systemet är därmed mer kostsamt nu än när det infördes. Färre ska försörja fler och den utvecklingen fortsätter. Det är en utmaning vi gör klokt i att inte blunda för.

En modifierad bild ur pensionsmyndigheten får illustrera morotsglappet. Avståndet mellan faktisk utträdesålder och den ålder då incitamentet att fortsätta inträder.

Man har rätt att uppbära allmän pension från 61 års ålder. Kritiken som framförts mot att vi vågar diskutera pensionsåldern bygger främst på fruktan att denna gräns skall höjas och att människor skall tvingas att jobba längre fastän de inte kan, vill eller orkar. Kritiken är missriktad. Vårt fokus i detta intervall som kan sägas vara den ”lagstadgade pensionsåldern” har snarare legat på den övre gränsen, 67 år, då en anställds rättigheter såsom anställningsskydd upphör. Den utreds  för närvarande. Och effekten av att flytta upp den till 67 var mycket positiv, när det senast gjordes:

2001 ändrades lagen om anställningsskydd (LAS) så att arbetstagare fick rätt att arbeta kvar till den månad då han eller hon fyller 67 år. De som först berördes av ändringen och således hade rätt till en fortsatt anställning var de som fyllde 65 år i februari 2003. Efter lagändringen 2001 har det skett en tydlig uppgång av andelen anställda personer i åldern 65–66 år.

Denna möjlighet och effekt bör nyttjas igen i takt med att vi lever längre, blir friskare och i allt högre grad går mot ett mindre fysiskt krävande kunskapssamhälle. Allt annat vore resursslöseri. Var femte högutbildad i åldern 65-74 jobbar redan.

Moderat politik har sällan fokus på att tvinga människor, utan på att skapa möjligheter. Vi har infört sänkt löneskatt för de yrkesverksamma som fyllt 65 vid beskattningsårets ingång, liksom förhöjt jobbskatteavdrag för dessa. Det gör det mer lönsamt att jobba efter 65.

Ett resultat av detta är att det på tio år har det blivit dubbelt så vanligt att seniorer startar eget. och att 4 av 10 i övre medelåldern kan tänka sig att bedriva företag efter pension, merparten har en affärsidé.

Vi bör fundera mer på hur vi kan skapa trygghet, möjlighet och drivkrafter för fler av dessa potentiella entreprenörer att ta klivet medan de alltjämt har viljan.

Men här är ytterligare en signal. Självfallet bör även mer av denna arbetslust och erfarenhet få utrymme inom formen av anställning.

Är det måhända så att anställningsformens krav och utformning av idag är skräddarsydd för en medelålders heltidsarbetande och att vi behöver förändra vår attityd till äldre och finna nya former för anställningar där seniorer kommer bättre till sin rätt? Jag tror det. Dagens tvära slut på yrkeslivet är en extravagant brain-drain, en kompetensförlust för företagen och ett abrupt slut på den sociala samhörighet och känsla av att göra nytta som en anställning ger den anställde. Här får vi lov att anpassa oss till en ny tid.

Det finns ett utrymme för att ha seniorer på deltid i arbetslag av blandad ålder, som samhället inte har vett att nyttja fullt ut. Det är brydsamt att av de som jobbar i åldern 65-74 är det endast hälften som är anställda. Detta kan också ses som tecken på att den trygghet som pensionen ger är vad som krävs för att flertalet ska våga sig på att bedriva företag och att med bättre trygghet för entreprenörer många av dessa kunnat vara fria företagare hela livet.

Ekonomiska styrmedel är framgångsrika. För den som jobbar efter 65 har total skatt sänkts med 3,5 gånger så mycket, sedan 2005, som för den medelålders som arbetar, räknat på en bruttoinkomst i Skövde om 20.000 kr. Såväl löneskattesänkningen som jobbskatteavdraget är större för den verksamme 65+ aren. [källa:räkna ut din skatt på sajten ekonomifakta]

Vi har ingen generell pensionsålder i Sverige, mer ett intervall från 61 till 67. Den faktiska pensionsåldern är dryga 63 år och ”moroten” att fortsätta jobba efter pension inträder först året efter man fyllt 65. Det är ett glapp på två år, mellan det att genomsnittspersonen slutar och det att incitamentet att fortsätta jobba inträder.

Jag vill föreslå en sänkning av gränsen för när denna ekonomiska morot uppenbarar sig. Förslagsvis kan man börja med att stimulera fortsatt arbete det år vid vars ingång man fyllt 64. Då tror jag att drivkraften att jobba längre skulle öka.

Det var en god ide att införa dessa lättnader. Det vore en än bättre ide att låta merparten se vad den innebär.

Möjligheten att börja ta ut sin ålderspension trots att man fortsätter jobba bör även den kvarstå, det ger ekonomisk injektion som är behövlig då man startar eget och ett nödvändigt tillskott för den som vill fortsätta på deltid.

Naturvårdsverket klassar ekologisk fossilfri energi och växtnäring, som avfall.

den 3 februari 2012, 07:34:21

Statens naturvårdsverk vägleder Länsstyrelserna och Miljöprövningsdelegationen när de sistnämnda fastställer tillstånd för biogasanläggningar. Efter det att den nya avfallsförordningen trätt i kraft har naturvårdsverket meddelat att gödsel hädanefter är att anse som avfall och inte som tidigare en biprodukt.

Därigenom får nu nya tillstånd för gårdsbiogasanläggningar villkor, klassning, tillsyn och avgifter för biologisk behandling av avfall. Detta är en felaktig tolkning av avfallsförordningen. Återigen är svenska myndigheter ”bror duktig” och vantolkar EU:s lagstiftning, så att svenska bönder får hårdare villkor än sina kollegor på en gemensam öppen marknad.

Naturvårdsverket har valt en motsatstolkning ”e contrario” av paragraf 11 som undantar vissa animaliska biprodukter från att omfattas av avfallsförordningen. Det är fel lagtolkningsmetod.

Syftet med undantaget är att undvika dubbelreglering. Och bara för att vissa animaliska biprodukter regleras av speciallag betyder inte det att allt annat är att betrakta som avfall enligt förordningen.

Detta är ett typexempel på hur svenska tjänstemän regelmässigt gör strängast möjliga tolkning för att ha ryggen fri. Den svenska lantbruksnäringen betalar.

Vad gödsel är regleras av en EU-förordning (1069/2009). Gödsel är en animalisk bi-produkt, inte ett avfall. Denna förordning har starkare rättskraft och gäller framför svensk rätt. Den är glasklar. Likväl väljer SNV strängare tolkningar av svagare svensk rätt. Bland annat anser man sig inte kunna medge undantag enligt avfallsförordningen mot avfallsdokumentation av gödseltransporter.

Som sagt så är gödsel i dessa sammanhang inte ett avfall. Avfallsförordningen är inte tillämplig. Därtill finns i den ovan nämnda EU förordningen, som reglerar animaliska biprodukter, ett uttryckligt lagrum att undanta gödseltransporter från dokumentationskrav.

Gödsel är att betrakta som avfall endast när det utgör ett kvittblivningsproblem. När man avser eller är skyldig att ”göra sig av med det”. Lantbruk och biogasanläggningar är beroende av gödsel som en integrerad del av produktionen och har inte en tanke, eller en skyldighet att göra sig av med sina insatsmedel.

Vi kommunala tillsynsmyndigheter kommer i vår tillsyn att få verkställa dessa vantolkningar, så snart de vunnit laga kraft i Miljöprövningsdelegationernas tillstånd. Det är en ytterst otacksam uppgift och hämmar omställningen till ett samhälle som hushåller med växtnäring och energi.

Torbjörn Bergman (M), Ordförande Miljönämnden Östra Skaraborg.

hyvel 2012, kniv 2013 eller yxa 2014?

den 26 januari 2012, 22:01:27

I kommunen ska vi planera ekonomin för de kommande åren och därför är det dags igen att ta en titt i spåkulan.

Jag skrev om  innevarande år i artikeln 2012 blir ett mycket tufft år. Allt pekar nu på att jag blir sannspådd.

2012 blir – mycket riktigt - ett tufft år. Ett år då konjunkturen viker ned.

2012 börjar på vägen utför och slutar på botten av en lågkonjunktur. Alla delade inte min mörka bedömning vilket framgår bla av delårsraporten för 2011, där det sägs på sidan 3, att kommunen strax efter tiden för min bedömning, våren 2011, levde i tron att 2012 skulle bli ett år av växande skatteintäkter.

Vi var dock några rävar i alliansen som förutseende nog föreslog en ytterligare besparing om 0,5 procent. Det kommer dock inte räcka helt för att vidmakthålla kommunens positiva resultatmål, detta enskilda år, när nu farhågorna besannas fullt ut.

Jag menar därför att budgeten nu behöver revideras för innevarande år och fås i balans medelst ytterligare besparingsbeting, samt att vi politiker i nämnder per omgående bör ta vårt ansvar för återhållsamhet.

Nu är en bättre tid för åtgärd än sedan.

Denna snara insats krävs för att vi vid 2012 års slut skall kunna uppvisa ett resultat om inte i linje med så i vart fall mycket nära vårt resultatmål om +2 procent i snitt över en fyraårsperiod.

2012 tar oss till botten.  Vi och världen är i den andra svackan i en dubbel-dipp, en W formad konjunktur, vilket leder till korta konjunkturcykler. I regioner som Asien och USA, som ligger före oss, kan man redan skönja tecken på snar vändning, därför spår jag en kort period av lågkonjunktur, liksom den under 2009.

Stämmer detta antagande om en kort konjunktur blir 2013 ett år då konjunkturen återhämtas från botten för att sluta i  nästa högkonjunktur. En blott tre och ett halvt år lång cykel, där vi kommer befinna oss i samma fas under 2014 som vi var i mellan somrarna 2010-2011.

 Låt mig summera:

2012 kommer bli svår att få i balans. 2012 kräver åtgärd nu. Med kort framförhållning kan sådana besparingar bli sub-optimala i synnerhet för läsårsbundna skolverksamheter. Likväl behövs åtgärd.  

 2013 är det år vi planerar nu, det är uppenbart att tyngdpunkten på åtgärder krävs här, men likväl är det så att en insats som sker först här inte hunnit verka 2012. Att använda ”hyveln” 2012 och uppvisa allmän återhållsamhet, kan medge att man slipper mer drastiska åtgärder 2013. En sparad krona på ramen 2012, är värd två kronor 2013.  År 2013 bör tyngd läggas på besparingsåtgärder vilka kräver framförhållning, annat bör sättas in redan i år.

2014 blir ett år då vi kommer få en vändning i ekonomin, det blir lätt att nå ett positivt resultatmål detta enskilda år. Men prognosen kring detta år är långt mer osäker än den som rör 2012 och 2013, så låt oss inte räkna med det för mycket, konjunkturcykeln kan bli längre. Vi vet nu med säkerhet att 2012 och 2013 blir två tuffa år. För att vara säkra på att klara det positiva resultatmålet bör därför åtgärder sättas in i närtid. 2014 är det möjligt att klara utan hyvel, men endast om vi gör vad vi ska åren dessförinnan.

Så – Jag höjer ett varningens finger – sätts inte åtgärder in under 2012 och 2013, så är det så att vi får skära trefalt år 2014 för att nå resultatmålet som räknas över en fyraårsperiod. En krona minskad på ramen redan detta år gör att vi slipper en nedskärning med tre år 2014.

Nu undrar ni kanske varför jag uppehåller mig vid ett resultatmål.

Varför ett positivt resultat? Ska en kommun gå med vinst?

Nej, inte i reala termer. Såhär är det: Vi äger tillsammans en massa saker, vårt kommunala kapital. Vårt kapital äts upp av inflationen, som är ungefär två procent. Det blir ett stort hål om infaltionen får äta över tid och skulle vi tillåta ”noll-resultat” så skulle det vara att leva av vårt kapital och att leva upp det våra företrädare skapat.

Kommunallagen kräver av kommunpolitiker att iaktta god ekonomisk hushållning, detta med inflationen har lett till att en praxis utvecklats som innebär att  god ekonomisk hushållning är att uppvisa ett positivt resultat om lägst två procent. Inte varje enskilt år, men över en cykel bör snittet hamna där.

+ 2 procent, som lägst.

Sårbarhetsbegreppet utvecklas.

den 29 november 2011, 20:07:43

Svenskt Näringsliv och Tillväxtverket har släppt en rapport: Genuint sårbara kommuner.

Rapporten är ett steg framåt i att analysera sårbarheten för arbetslivet i kommuner genom att hänsyn tas till kommuners möjlighet att hantera förlusten av arbetstillfällen.

Arbetslivsperspektivet bör vara en del när kommunen tar fram sin mer heltäckande risk- och sårbarhetsanalys, som även inbegriper andra risker.

Dock saknas en viktig del för ett sårbarhetsbegrepp som omfattar hela arbetslivet och därmed hela basen för den lokala ekonomin. 

Rapporten exkluderar offentliga jobb. Det är sant, som sägs, att kommunala arbeten ytterst är avhängiga kommunens arbetslivs storlek i övrigt. Dock borde man inte på denna grundval ha exkluderat de offentliga arbeten, som ej är kommunala. Det vill säga de statliga och regionala.

Låt oss ta Skövde som exempel. Här finns ett antal stora arbetsgivare, som de båda Volvoföretagen, Försvarsmakten, Högskolan och Regionsjukvården.

När rapportförfattarna bortser från de tre sista i sin analys, för att huvudmannen är offentlig, framstår arbetslivet i Skövde som mindre beroende av ett fåtal stora aktörer än vad som är fallet. Därmed skall rapporten för en kommun med vår struktur läsas med en stor nypa salt vad gäller ranking och placering. Men vad vi bör göra är att ta till oss analysmodellens övriga kvaliteter, dess delar, som väger in även företagandets omfattning, det lokala företagsklimatet, möjligheterna till pendling samt andelen av kommunens befolkning som är i arbete. Det vill säga förmågan till återtag och tillväxt. Skövde utmärker sig positivt i detta avseende i synnerhet vad gäller företagsklimatet med rank 33 av 290 kommuner. Detta är inte endast en viktig tillväxtfaktor, utan även en viktig försäkring vid händelse av en större nedläggning. Det ger ytterligare argument för ett fortsatt service och regelförenklingsarbete.

Det är i sanning ett kliv framåt i analysen att inte endast se hur sårbar strukturen är utan även se på hur bra läkekött samhällskroppen har, det vill säga vår förmågan att återhämta efter en större nedläggning.

Skövde placerar sig  i denna rapport på gränsen till den minst sårbara fjärdedelen, som sagts ovan är sanningen inte fullt så trygg. 

Vi känner väl till att oppositionen i riksdagen vill fortsätta nedskärningen av försvaret. Där ständig halvering tycks vara målet, snarare än ständig förbättring. Nedläggning av förband är således en sådan påtaglig risk vi har, med stor följdverkan på vår ekonomi. 

Men även med hänsyn taget till statliga och regionala arbetsgivare, så är fortsatt Skövde bland den hälft av kommunerna som har minst sårbart arbetsliv, eftersom vår förmåga att hantera effekterna av att en större arbetsgivare läggs ned eller flyttas är bättre än genomsnittet.

Bräckan, ny gångbro.

den 31 oktober 2011, 21:18:14

På dagens fullmäktige uttalade ett par politiker, Egon Frid (v) och Leif Walterum (c), stöd för tanken om en förlängning av gångbron ”tuben” i Skövde C.

Med anledning därav lägger jag upp denna skiss från 2008-10-25 om en tänkt konstnärlig gestaltning av en gångbro. ”Bräckan”.

Läs även tidningsartikeln ”Hellre Skövde C än Arena B” under fliken ”Press”, för en översiktsbild, då i samband med en tänkt alternativ placering av mötesanläggning.

Min tanke då var att ressande skulle passera och i mån av tid ta del av Skövdes rika kulturutbud i kulturens högborg, kulturhuset.

Vad mer lämpligt än att låta folket strömma genom dessa tegelväggar än med hjälp av en murbräcka. I fack-verkskonstruktion och med huvud, som av brons.

Det vore trevligare än att korsa den starkt trafikerade bilström som idag välkomnar våra gäster, i mörkret utanför stationen.

Till yttermera visso finns en fond för stadens försköning att tillgå för sådant. Finansiering är ju alltid ett spörsmål. Och visst är det bra att få saker billigare genom att göra dem vackrare.

Likaså kan kulturnämnden säkert finna en konstnär med sinne för antiken, krigare djurhuvuden och sådant inte alltför långt bort och göra gestaltningen så god som den centrala placeringen kräver.

Samt vill jag för kulturhusets asa-tema påminna om Tors bockar, vid namnen ”Tanda-gnissel” och ”Tanda-gles” i fri västgötsk översättning från fornnordiska.

Nackdelar?

Ja man får plocka ned klockan som idag pryder änden av tuben, men ärligt talat visste du ens att den fanns?

Facket slår mot arbetaren

den 21 september 2011, 07:33:47

Artikel i dagens SLA

Bemanningsföretag reducerar risken att expandera och gör därmed en bransch snarare att anställa. På detta vis bidrar bemanningsföretagen till fler jobb totalt sett och ett ökat löneutrymme. Många av dessa extra jobb är ungdomsjobb.

Tack vare bemanningsjobben ökar produktiviteten och den är i sin tur intimt förknippad med de löner man kan betala.
Den produktivitet näringslivet uppnår utgör tillsammans med inflationsmålet om två procent det ideala löneutrymmet.

Reallöneökningen, den del av lönepåslaget som inte äts upp av kostnadsökningar, är därmed lika med produktivitetsökningen.

Metallfacket har mot denna bakgrund fundamentalt misslyckats att värna sina medlemmars intressen.

Facket för ett härnadståg mot produktivitetshöjande och jobbskapande åtgärder, som bemanningsföretag. Därmed går de i krig mot högre real-löner, för alla.

Metall/LO ställer dessutom upp löneanspråk bortom vad inflationsmål och produktivitetsökning medger, i syfte att utlösa inflation i landet. Deras syfte med detta är politiskt.

Metall blåser upp inflationsdelen av löneökningen, på två vis. Genom att dels punktera produktiviteten och dels ställa överanspråk, som resulterar i låtsaspengar. Den inflation det utlöser kommer innebära ett högre ränteläge när Riksbanken svarar med räntevapnet. På så vis får alla arbetare betala dubbelt. Först genom att se sin köpkraft urholkad och sedan med högre ränta.

Vissa arbetare får betala en tredje gång när facket stänger deras bemanningsjobb. Facket slår mot arbetaren, i syfte att fälla regeringen med ökad arbetslöshet och galopperande prisstegringar.

Historien visar att när (s) styrt har löneanspråken tvärtom legat för lågt. Då har arbetaren betalat för att hålla (s) kvar vid makten. Då var kamp mot inflation, för regeringen. Nu är kamp för inflation, mot regeringen. Och medlemen är i sammanhanget glömd, ses blott som ägd röd valboskap. Det är det moderna slaveriet, du kan inte vara representerad på jobbet, utan att bli ägd av ett parti.

Jag förundras inte att arbetarna flyr det politiska LO, de har glömt medlemmarnas väl och ve.

Torbjörn Bergman (M)

Mer i plånboken för pensionärerna

den 27 april 2011, 07:34:07

Replik införd i Skaraborgs Allehanda 27/4

Signaturen pensionär 70+ frågar vad politiker gjort för dennes och fruns skatt. Med pension på tretton respektive elva tusen kronor har alliansen fram till och med år 2012 sänkt skatten med 817 respektive 676 kronor i månaden för pensionärsparet, i det fall de bor i Skövde.

Före skatt motsvarar det en pensionsökning med 1271 + 1052 = 2323 kronor i månaden. Eller 27876 kronor mer om året.

Paret har därmed fått ytterligare 1,2 respektive 1,1 extra månadsinkomster om året genom alliansens skattesänkningar. Deras skatt är sänkt med 24 respektive 25 procent. (Källa: Jobbskatteavdrag.se).

Andelen skatt som ålderspensionärerna numera behåller – var fjärde skattekrona i exemplet – är en högre skattesänkning än den för löntagare, när man räknar all skatt före lön. Löntagare betalar förutom inkomstskatt även löneskatt, den skatt som finansierar dagens allmänna pension, men bekostas av dagens löneutrymme.

Den genomsnittlige löntagaren slipper var åttonde skattekrona. Pensionärsparet slipper var fjärde.

En låginkomsttagare i Skövde lägger i år fyra av tio kronor i total skatt före lön räknat på totala lönekostnaden. (källa: Ekonomifakta.se), medan pensionärsparet betalar i snitt knappt två av tio kronor i skatt.

Torbjörn Bergman (M)

Vägen till sjönära boende med utsikt.

den 24 mars 2011, 11:15:15

Under våren går Skövde kommuns översiktsplan ut på remiss. Den är vårt främsta fysiska planeringsinstrument för att förverkliga Skövdevisionen. Dock inte den enda. Nu tas parallellt fram trafikplan, kollektivtrafikplan, boendestrategisk plan, klimat- och energiplan och lokala miljömål för att nämna några exempel.

Mycket är på gång och det är en spännande tid att vara Skövdepolitiker.

En av de frågeställningar vi kommer att få bryta i är Simjöns anslutning. Tidigare har en ny anslutning från norr med anslutning Skaravägen och matning via Hallenbergsrondellen, förts fram och lär ska finnas med i ÖP.

Jag menar att detta bör jämföras med en anslutning från Skövdevägen mellan Hentorp och Skultorp i Öster och vidare matning via de väldimensionerade lederna i sydöst.

Här, i denna riktning, är närmare till stora och växande målpunkter, som: Stallsiken, försvaret med dess nya skola och Volvo med dess växande nya gjuteri. Matarlederna i sydöst visar i framtidsstudier lägre beläggning än infarten från Skara som redan är problematisk i högtrafik.

En ny anslutning til Simsjön medger byggnation med sjönära läge och dessutom menar jag bör man studera om högplatån över Skultorp kan bebyggas och matas från denna nya väg. Det skulle ge sjönära boende med utsikt i 3 vädersträck och goda kommunikationer.

Den nya vägdragning jag föreslår gör inte samma intrång i reservat och den helt nya delen av vägdragningen är blott hälften så lång som en dragning åt norr. Därmed sannolikt billigare.

2012 blir ett mycket tufft år.

den 14 februari 2011, 13:56:04

Ett antal konjunkturindikatorer, företagens konfidensindex, privatpersoners konfidensindex och de ledande indikatorer kallade ”composite leading indicators” viker nu från den expansionsfas som kännetecknar en inledande högkonjunktur över till en nedåtgång.

Det är samma läge idag, februari 2011, som det var i augusti 2007.

Med någon liten modifikation, exempelvis leder numera hushållens konfidensindex såväl upp som nedgång, tidigare har den indikatorn släpat något, ett uttryck för positiva effekter på hushållens ekonomi av jobbskatteavdraget och negativa effekter av en hög belåning av boendet.

Vi vet alla hur det sedan utvecklade sig från detta läge år 2007, vår reaktiva Riksbank fortsatte höja Räntorna ett år till för att svalka av ekonomin ända tills den var på väg in i fritt fall i augusti 2008. 

Jag tillhörde dom som i slutet av 2007 och under 2008 undrade vad riksbanken sysslade med och efterfrågade en mer proaktiv/framåtsyftande hållning, där man inte endast såg till var ekonomin nyss befunnit sig utan även vart den var på väg.

Men, nej, riksbanken fortsatte höja räntorna för att minska en inflation som i huvudsak bestod av hushållens ökade räntekostnader för boende och gjorde detta ända in i kaklet, vilket förvärrade nedgången.

Då försvagades vår krona till följd av dåliga bankaffärer i Baltikum, det hjälpte den svenska skogs- och trävaruindustrin i konkurrensen på exportmarknaden, denna industri som dessutom är extremt tidig i konjunkturcykeln hjälpte sedan upp Sveriges ekonomi genom att hålla vår handelsbalans positiv genom krisen. Utan skogen hade vår handelsbalans varit negativ. Dessutom hade finansminister Anders Borg gjort mycket kloka försäljningar av statliga företag och minskat vår statsskuld. Likaså hölls privatkonsumtionen och drivkraften att ta andra jobb uppe tack vare jobbskatteavdraget. Sverige klarade därför krisen bättre än andra.

Nu är ett annat läge, stor del av jobbskatteavdraget har intecknats genom att hushåll skaffat sig ökade utgifter, kronan står stark, vår skogsindustri viker och har inte längre den konkurrensfördel som gör att vi denna gång kan hoppas på positiv handelsbalans när även industriproduktionen viker om ett år.

Hushållen är mer belånade än tidigare.

Och riksbanken fortsätter höja räntan.

En konjunkturcykel är ungefär 4 år, så inget annat är att vänta, än en nedgång efter en uppgång. 

Men sammantaget innebär detta att vi sannolikt i början av år 2012 inleder en ekonomisk nedgång som vi står sämre rustade att hantera än vad vi var 2008-2009.

Den slutsats man bör dra som kommunpolitiker, när vi ägnar år 2011 åt att planera verksamheten för år 2012, är att vi måste lägga en stram budget, visa återhållsamhet och vara sparsamma.