den 17 mars 2010, 16:48:34
Vänner bloggläsare!
Jag befinner mig nu i Det Heliga Landet. I Jerusalem, närmare bestämt, men kommer om bara någon dag flytta vidare till Betlehem, där jag kommer att bo i tre månader.
Jag kommer att arbeta som ”följeslagare” inom ramen för det Ekumeniska följeslagarprogrammet som arrangeras av Kyrkornas världsråd (www.eappi.org). Som följeslagare ska man med sin närvaro försöka förhindra att brott mot mänskliga rättigheter begås, visa sitt stöd för dem som är drabbade i sina vardagliga liv av konflikten samt berätta för alla hemmavid hur livet på Västbanken är.
Klagomuren. Judarnas mest heliga plats ligger formellt sett på ockuperad mark.
Det sista kommer jag att göra genom att fortsätta blogga här på min vanliga blogg, men också skriva resebrev. Den som vill ta emot resebrev kan anmäla sig till mig via mejl. Adress finns på länken ”Om mig” här till vänster.
Vad och varför?
Vad är det jag ska göra och varför? Konflikten mellan israelerna och palestinierna är en av de mest segdragna i världen, och dess konsekvenser sprider sig i såväl det stora som det lilla. Mig veterligen är det den enda internationella konflikt som kan orsaka infekterade dispyter också hemma i Sverige.
Men framför allt är detta en konflikt som drabbar de som bor i Israel och Palestina, vanliga människor vars liv plågas i onödan därför att de politiska ledarna i området är oförmögna att på ett civiliserat sätt lösa sina konflikter.
Inför detta kan man inte som god kristen stå likgiltig. Det spelar ingen roll vem som är offer eller skurk. Där det finns lidande måste det också finnas någon som står på de lidandes sida: ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”, förklarade Jesus för sina lärjungar strax före det att han gick bort.
Det är viktigt för mig att den dan jag dör kunna säga att jag i alla fall försökte. Jag vet att ingen människa kan bära hela världens lidande, men man kan åtminstone göra något. Jag vill inte sluta mina dagar med att veta att jag kunde ha gjort något, men aldrig tog mig samman, var för lat, eller vände bort ansiktet.
Pilgrimer som går längs med Via Dolorosa under ledning av en fransiskanermunk. Vid sidan vaktar israeliska soldater.
Men varför just ”följeslagare”? Det är lite av en slump. Jag tyckte att programmet hade ett väldigt smart upplägg. Med synlig närvaro kan man visa sitt stöd för dem som arbetar för fred och försoning, och hålla ett vakande öga på dem som har våldets makt i sin hand för att få dem att uppträda ansvarsfullt. Följeslagarprogrammet går inte heller in i konflikten på någons sida, utan tar ställning på egna grunder, att konflikten hur den än ska hanteras ändå ska respektera mänskliga rättigheter och folkrättens principer.
Opartiskhet?
Flera vänner till mig har frågat om Följeslagarprogrammet är ”propalestinskt” eftersom vi kommer att arbeta på Västbanken, och huvudsakligen kommer att övervaka de israeliska myndigheterna. Svaret på den frågan är nej. Men däremot är det oftast israelerna som vi måste hålla uppsikt över av det enkla skälet att det är Israel som ockuperar Västbanken och inte tvärtom.
Någon kanske tycker att det därmed inte blir opartiskt eftersom vi därmed bara kommer att notera övergrepp som israelerna utför. Men då har man en förenklad syn på vad övervakning av mänskliga rättigheter går ut på. Följeslagare arbetar ungefär på samma sätt som medborgarvittnen gör på polisstationer. De finns där för att säkerställa att de som har makten i sin hand förfogar över den på ett ansvarsfullt vis. Det finns också andra som också använder sig av våld, t.ex. terrorister, men det är svårt att bevaka dem eftersom de ju arbetar dolt, och överlag sett inte verkar vara mottagliga för rationella argument.
Jag kommer att skriva om mina upplevelser här på bloggen. Alla är välkomna att skriva kommentarer, men oförskämdheter och rasistiska inlägg raderas som vanligt.
Tack för att ni vill läsa!
Stefan