Roger Södervall - Människovärlden

(S)vidande krypskytte

den 21 maj 2012, 09:01:54

TV 4 nyheterna kablade igår ut nyheten om missnöje inom det socialdemokratiska partiet. Man går nu till attack mot Stefan Löfvén och dennes uttalande om att det inte går att förbjuda vinster i privatiserad offentligverksamhet. Med största säkerhet står nu Stefan Löfvén inför sin första riktigt stora utmaning.

Alla frågeställningar har han som bekant fram till idag valt att skjuta på framtiden. Men jag tror inte det finns utrymme, att gå på defensiven i denna så enormt viktiga profilfråga för det socialdemokratiska partiet. Ty, det är så här det fungerar inom de socialdemokratiska leden. Först är man tyst, sen börjar men viska, sen sätter man ihop en protestlista, för att raskt övergå till en ledarsida i DN. Fungerar inget av dessa alternativ, så tar man till krypskytte.

Har man väl hamnat i det socialdemokratiska krypskyttet är man försatt i onåd. Det finns i princip bara en enda utväg för den/de i partitoppen som fått smaka på det socialdemokratiska krypskyttet och det är positiva opinionssiffror.

Visserligen har Stefan Löfvén bara fått en protestlista och ett tv 4 inslag emot sig. Men nu ligger bollen kastad i Stefan Löfvéns knä. Det är Stefan som måste agera. För mig är fallet solklart. Antingen måste Stefan Löfvén backa från sina uttalanden om att det inte går att förbjuda vinster i privat offentligverksamhet. Eller så behöver han göra sig beredd på att smaka på det socialdemokratiska krypskyttet. Ett tips till Stefan Löfvén är att fråga Håkan Juholt och Mona Sahlin hur det känns i fläsket när kulorna börjar vina från de egna leden.  Då är det minsann inte tal om broderskap, rättvisa och solidaritet. Då gäller det bara att sas ”huka sig i bänkarna…”

Momsad och klar

den 18 maj 2012, 13:40:16

Skatten är vägen, målet är jobben. Hinder är till för att elimineras. Sänker man skatter öppnas sig alltid en eller flera möjligheter. Det handlar inte om skattesänkningen i sig, utan det handler om skapandet av frihet och den nya valmöjligheter som uppstår.

När man pratar skattesänkningar alt höjningar talar man gärna om de ekonomiska effekterna. Men sällan om de nya ytor av frihet och individuellt engagemang man öppnar med att lätta på oket av pålagor. Tyvärr är det så med alla nytillkomna möjligheter att det inte alltid faller sas rätt av sig själv och per omedelbarhet. Det tar tid att skapa friheter, men det tar än längre tid att i en uppvaknade process utvärdera hur den nya friheten i realiteten har påverkat samhället.

Att redan idag komme med påstående om tex sänkningen av restaurangmomsen väcker löjets skimmer att lysa. Naivt och med en dåres oinsiktsfulla klantighet, låter man nu göra gällande från oppositionen att det nu inte har blivit några våldsamma effekter efter det att restaurangmomsen sänktes.

Nu är det så att man kan slå fast per dags datum att vi har fått effekter från momssänkningen. Vi har fått lägre priser vid restaurangbesök och nya ungdomsjobb har sett dagens ljus. Men hur vi väljer att se på saken om 3 år är skrivet i stjärnorna. Men det är kanske först då vi kan komma med en första försiktig seriös prognos av reformen.

Estelle bjuder på ett välkommet avbrott

den 18 maj 2012, 11:56:17

Tiderna kräver alltid sina hjältar och förebilder. Kanske är det så att vi redan har en hjälte i vår söta lilla prinsessa Estelle. Hon föddes i en tid då tvivlen inför den stundande framtiden näppeligen kunde vara mera omfattande.

Svarta rubriker som berör våra Europeiska vänner sätter våra själar i prövningens utmaningar. Moral och styrka utkrävs av oss alla i en allt stidare ström.

Då får vi en liten Estelle att vila ögonen på. Frågan som allt oftare väcks gällande monarkins vara eller inte vara får här enligt mig i denna stund ett positivt ”vara” till svar.

När prövninges stund nalkas behöver vi alla något att se upp till. Något som gör skillnad. Något som berättar att det finns en nedförsbacke där på andra sidan krönet.  Höjt över allt rationellt vänder vi snart blickarna mot en liten, nästan nyfödd flicka som skall bli döpt. Antalet miljoner tittare vänder då tillfälligtvis bort blicken från fallande börser och förnöjsamt, ser hur det går till när Världen tar emot Estelle Silvia Ewa Mary Bernadotte som en kommande regent i det lilla konungadömmet Sverige.

Säg att allt detta sker utan att det påverkar oss alla, den som så önskar. Säg att miljonerna i apanage är bortkastade medel. Men sätt då själv en prislapp på en höjd folklig moral den som vågar, vill och kan. Försök hitta något som övertrumfar vår längtan att få skänka lite kärlek till Estelle Silvia Ewa Mary. Hitta något som öppet och ärligt kan mäta sig med den moraldusch vi alla utsatts för av den monarkiska auran.

Estelle Silvia Ewa Mary är inte bara en liten flicka som en dag skall bli drottning över Sverige. Hon är framtiden personifierad genom sin blotta uppenbarelse. Vi behöver Estelle Silvia Ewa Mary lika mycket som hon behöver oss alla undersåtar.

Räkna in mig i skaran tårögda undersåtar, som med näsduken i högsta hugg kommer att följa Estelle Silvia Ewa Mary fram till dopfunten och där inhämta högre makters välsignelse.

Arbetsmarknadens gråa zoner

den 16 maj 2012, 11:08:17

Att vara sas infödd Svensk, är säkert i många fall en fördel på arbetsmarknaden. Men varför sätta focus på de eller dem som redan har en fördel på arbetsmarknaden. Med dem råder det med största säkerhet ingen nöd. Vad som måste göras är att närmare kartlägga de grupper som av hävd alltid har det svårt att närma sig arbetsmarknaden.

Jag tänker i första hand på de som av dv olika orsaker har ett lättare eller svårare handikapp, som gör att det blir alltd de som första får lämna vid neddragningar, och med stor svårighet tidvis kommer in på arbetsmarkanden. Här pratar vi om arbetsmarknadens gråa zon. En zon som i stor grad påverkar 100 000 tals Svenskar.

Vad är det då som händer i verkligheten med dessa personer. Vanligtvis handlar det om människor med normal utbildning. Dvs man har grundskola, gymnasium och kortare högskolekompetens. Däremot har man i många fall inte varit den som haft de starkaste drivkrafter att ta sig fram på arbetsmarknaden. Sen har man under olika perioder och omständigheter drabbats av händelser som gjort att man hamnat utanför arbetsmarkanden. Sammanfattningsvis kan sägas att man under dessa perioder helt enkelt blivit frånsprungen av andra lika kompetenta människor.

Här finns inge kvick fix att tillgå. Här handlar det om mycket mänskligt lidande. Jag ser det inte som en lösning på ett problem, utan många problem som kräver omfattande och breda lösningar. Ur min synpunkt är detta inte en fråga som kan utbildas bort. Här handlar det om att hitta lösningar som är lika föränderliga som den tid vi idag lever i. Arbetskraften i den gråa zonen måste i första hand snabbare komme i focus, när de är på väg att glida in i zonen. Snabbt måste det anammas åtgärder som ligger i linje med personens kompetens och vilja. Här ligger ett stort område där vi kan ösa in djupgående insikter, kreativtet, kunskap och resurser.  Det får inte hinna uppstå gråa zoner innan man har ett projekt för återanknytning till arbetsmarkanden. Vi har idag många och goda exempel på aktiva åtgärder så som tex jobb-och utvecklingsgarantin. Men det finns mycket mer att göra. Nu har vi ägnat ett år åt sifferexercis och undanförklaringar, nu återstår bara att kavla upp skjortarmarna och göra resten till verklighet.

Arbetslöshet och ingenting annat.

den 15 maj 2012, 16:07:32

Siffror och teori i alla ära. Men inget slår verkligheten. Vi har idag en öppen arbetslöshet på 7,7%. Som politiker eller opinionsbildare vinner man absolut ingenting på att trixa med siffror. Trovärdigheten befinner sig i avståndet mellan den av makten förda politiken, och det som upplevs vara verklighet av den stora majoriteten människor i landet Sverige.

Det är inte ett bra sätt att vinna opinion på, om man väljer att försöka blanda bort korten i sifferexercis. Arbetslösheten är där den är, och vi har att hantera verkligheten. Vi skall under inga som helst omständigheter ge oss ut på slak lina med höftskott i frågor som berör jobb och arbetsmarkand. Här är det alliansen som för befälet, och ingen djävul skall släppas över bron. Rakryggat, stå vi enade upp för den jobbpolitik som varit och är så framgångsrik.

Risken är att de förslag som varit ryggraden i jobblinjen devalveras om vi nu går ut och famlar i luften. Nu behövs mer är någonsin glasklara analyser som verkligen speglar samtidens utmaningar. Att jobben är och blir en stor fråga 2014, står ställt utom alla tvivel.

Sätt alla tillgängliga resurser på att djupanalysera de skeenden som idag påverkar, den eller de som upprätthåller sin vardag som arbetssökande. De som idag upplever vardagen som en stor utamaning i sina försök att komma i kontakt med arbetsmarknaden, är antagligen inte den som lägger sin röst på alliansen 2014. Självförändringens grundsten är självinsikt.

Vi kan inte i längden vinna poänger genom att lägga skulden på någon annan. Däremot kan vi vinna poänger genom att skapa en politik som verkligen hjälper människor i den vardag som de upplever svår och krånglig. Att skapa jobb är målet, men kan man underlätta för en enda männska att utvecklas under sin väg mot ett jobb, har man utfört en bragd.

När endast kärlek är metoden

den 14 maj 2012, 09:38:03

Psykoterapi eller kognitivbeteendevård är frågan som seglat upp på den senaste tiden. Skall man behandla orsaken eller symptomen. Eller borde man kanske göra både delar. Sanningen står att finna för den som så önskar. Men att söka sanningar i den snårskog som företräds av dagens psykiatri, är en uppgift för extremt flitga eller varför inte någon överenergisk person med diagnosen ADHD.

För mig är alltid källan mycket mer intressant än biflöden och utlopp. Den person som inte kan redogöra någorlunda sammanhängande för sitt liv fram till nuet, är med största säkerhet en person som behöver extra hjälp att få styr på sitt liv och sin mentala hälsa.

Om man utgår ifrån att det finns ett begrepp som heter mental ohälsa, så bör det i rimlighetens namn även finns ett begrepp som beskriver den direkta motsatsen. När är vi då mentalt friska? Enligt juridiken är det när vi enligt andra är i stånd att ta ansvar för våra egna liv. Så fort vi av någon orsak inte varit medvetna om vår gärningar, så är vi enligt juridiken mentalt otillräkneliga. Visst låter det logiskt och bra.

Men när vi kommer in på det faktum att vi faktiskt i lagens mening måste ha begått ett brott för att få denna diagnos, hamnar vi i ett helt annat läge. När man hör om alla brott som har begotts i ett tillstånd av otillräknelighet i enlighet med juridiken blir man fundersam. Inte allt för sällan har det i efterhand visat sig att många av förövarna till svåra våldsbrott sökt sig till psykitrin, för att få vård innan de utfört sina hemskheter. Med detta faktum i ryggen, börjar man nu ana att det finns en skillnad mellan att vara juridiskt otillräknelig och att vara otillräknelig enligt psykiatrins sätt att se på saken.

När vi glider ut ur livsmoderns varma sköte bör vi i rimlighetens namn inte vara massmördare eller våldtäktsman/kvinnor. Visserligen föds vi alla till en Värld som har mycket olika förutsättningar att erbjuda. Vi kan bli födda i ett hem som har allt och vi kan bli födda i ett hem som är helt utan tillgångar från den materiella Världen. Det är vad jag kallar för varierande grundförutsättningar. I landet Sverige de senaste 50 åren har vi trots allt ganska så goda grundförutsättningar. De allra flesta av oss lever i en vardag som absolut inte har något enormt överflöd att bjuda på. Men att påstå att vi lider nöd i landet, är nog att gå till överdrift. Sammanfattningsvis kan man säga att så gott som alla som verkligen vill göra något positivt av sitt liv, kan med ganska så god säkerhet får ett någorlunda normalt och tryggt liv i landet Sverige.

Trots dessa ganska så goda grundförutsättningar har vi fulla fängelser, gängkriminalitet, ganska så hög mental ohälsa och ungdomsvåld. Då ställer jag mig i ärlighetens namn frågan var problemen uppstår. Vad jag kan förstå så händer det något som påverkar oss enormt olika mellan 0-13 års ålder. Under dessa 14 år händer det att vissa av oss fattar beslut att bli advokater och läkare, medans vissa av oss hamnar i gängkriminalitet. Sen kommer dessutom detta faktum att oavsett vilket livsbeslut vi tar så drabbas en del av mental ohälsa.

Vad är det då som avgör att det blir som det blir? Sannolikt finns det en genetisk faktor med i bilden. Men den är inte tillräckligt stark för att ge ett avgörande intryck. För mig är det endast tre faktorer som verkligen är avgörande och det är tro, hopp och kärlek. Tro nu för all del inte att jag tänker gå in på det religiösa spåret. Även om många hittat just tro, hopp och kärlek inom religionen så väljer jag att gå på et sidospår runt om religionen.

Jag vill på mycket goda grunder försöka mig på att sjösätta ett axiom. Ett axiom som säkerligen går att göra om till en graf. Summan av all den kärlek, engagemang och omtanke man skänker sina barn, är den faktor som grundlägger barnets förmåga att väl klara sitt framtida vuxenliv.

Ur ett samhällsperspektiv är det också så att varja satsad krona som leder till att föräldrar har mera tid med sina barn, är kanske den absolut bäst satsade kronan som överhuvudtaget kan göras.

Jag är inte naiv nog att jag tror på att detta skall lösa alla Världens problem. Men i ärlighetens namn så gör vi idag bevisligen inte tillräckligt för våra barn i åldrarna 0-13 år. För då skulle vi inte ha de problem vi idag har….

Greklandokrati

den 13 maj 2012, 14:52:20

Den som lovar mest och dyrast satsningar är den som kysser maktens ring. Likt Gollums maniska behov av maktens ring, ser vi nu effekterna i hela Europa, vad som händer när man ensidigt väljer minsta möjliga motståndets lag när det kommer till att ta ansvar för sitt land.

Landet som gav Världen demokrati, har nu även visat oss avigsidorna med samma företeelse. Kanske är det så att den delen att begreppet demokrati som praktiserats i landet Grekland de senaste decenierna, kan få namnet Greklandokrati. Begreppet kan redan i dag ställas i historiens skamvrå bland andra misslyckade samhällsexperiment, så som tex kommunismen od.

Demokrati behöver inte bara alternativ i politiken som är beredda att ta anvsar för sitt land. Det behövs även en befolkning som är beredda att ta ansvar och beredda att genomgå uppoffringar för att demokratin skall komma till sin rätt.

Det behövs krafter som ser samtiden och är berdda att satsa, lika mycket som det behövs djupgående insikter om hur man håller i och bevarar grundläggande värderingar och sunt förnuft. Likt ett välmående företag måste även en samhällsapparat visa prov på balans. En balans som inte bara är grundad på ekonomiska faktorer. Balansen skall vara allmänt rådande. Såväl mellan könen som mellan arbetsmarknadens olika parter skall det råda balans.

Att det finns balans mellan utgifter och inkomster i ett företag, beror till stor det på att det finns mera balans än generell obalnas i företaget.  Det kan här med stor säkerhet hittas kopplingar till dv olika sjukdomsymptom i samhällstrukturen. Att det i ett obalansert samhälle förekommer mer självmord och andra ytterligheter är såklart ingen svårdold hemlighet.

Vi har alla ett ansvar för hur samhället ser ut. De beslut och övervägningar vi gör sätter en outplånlig signatur på de gärningar som blir vardagens handlingar.

Valet är inte vilket parti eller partiledare som intar maktens boningar. Valet måste göras varje dag. Varje dag är en form av valkampanj. Vi måste aktivt sätta oss in i alla skenden som skall bli satta i verket. Vi har städigt nya valmöjligheter. Vi har ständigt en vardag som väntar på våra aktiva beslut och gärningar.

Frågan vi bör ställa oss vilken väg som verkligen leder till högre lön och en tilltagande välfärd. Är det att välja in en ny typ av politiker i riksdagen, eller är det så att det är de beslut som är mina i vardagen som verkligen gör skillnad, ur mitt egna och min grupps perspektiv. Är det så att mina uppoffringar i dag skänker mina barn en bättre framtid? Är det så att ett år extra på arbetsmarknaden ligger till grund för en bättre framtida välfärd, borde man då inte ta den chansen?

Frågor som vi idag med mycket god moralisk grund kan ställa oss. Nu när vi i ljuset av Greklands problematik lärt oss vad som händer när befolkningen slutar att ta ansvar för sitt land.

Socialpolitik ur nya perspektiv

den 10 maj 2012, 09:53:18

Att vi har gängkriminalitet i landet Sverige är absolut ingen nyhet. Alla som hört Olle Adolfsson i ”Balladen Om Det Stora Slagsmålet På Tegelbacken”  vet att även 1903, fanns det gäng i Sverige som inte var nöjda med sin tillvaro och därför bestämde sig för att ta till våld i desperata försök att ta sig an sin livsituation.

I den den politiska debatten pratas det ofta om utanförskap. Vad är det det då man avser?

Jag tror personligen att i själva verket är ordet utanförskap ett samlingsbegrepp för där man misslyckats i sina anstängningar inom socialpolitiken. Jag tror personligen att det rör sig om ett unisont misslyckande där alla invånare inkl du och jag är inblandade. Vi bär alla ett ansvar för att vi idag har organiserad kriminalitet i landet Sverige.

Tiden är mogen för nya tag. Många nya tag är sas tagna men vi behöver mycket mer. Jag ser alla de reformer som är riktade mot skolan, som ett stort steg närmare ett samhälle där man fångar upp så många som möjligt i de riskgrupper, där det finns en rekryteringsbas för de kriminella gängbildningarna.

Där jag kan se att det finns ett behov av förstärkning inom socialpolitiken, är en länk som tidigt går in i familjer med barn som har det extra jobbigt i skolan/samhället. Här har vi ett område som varje satsad krona kan ge 1000 tals gånger i avkastning. Väljer man sen att även uppskatta insatserna i mänskligt lidande är insatserna såklart ovärderliga.

Jag ser i första han en förstärkning av den kommunla socialtjänsten som ett tänkbart steg. En grupp som med sas mjuka värden tar sig an de familjer som vill ha och behöver extra stöd och hjälp i vardagen. Varför inte kalla denna grupp för den ”Mjuka gruppen”. Hamnar man i klammeri med rättvisan och är under 18 år, så kan man kunna bli dömd att hamna under den mjuka gruppens vård och omsorg.

Den mjuka gruppen skall på samhället vägnar skänka den familjegemenskap, som ungdomar annars får via att söka sig till den kriminella sidan av samhället. Samhället måste kunna erbjuda minst samma förmåner som de som är sas på andra sidan. Annars är kampen förlorad på förhand.

Personligen tror jag inte det behövs speciellt mycket om man i tid träffar dessa personer som löper risk att hamna i kriminella gängbildningar. Jag tror att det i många fall räcker med att dagligen, från någon vuxen i en familjeliknande situation, få höra hur viktigt det är att verkligen göra sina läxor och sitta still på lektionerna i skolan, för att rädda många ungdomar från ett liv i kriminalitet.

Att från tidig ålder få höra och känna vad som är rätt och vad som är fel är viktigt. Det blir idag en mycket stor och tuff belastning på skolan som både skall försöka vara den som står för elevernas kunskaper och samtidigt ta sig an djupare sociala utmaningar. Här måste det till en ny länk som kan vara en resurs för såväl elever, lärare som föräldrar.

Rödgrön röra 2.0

den 9 maj 2012, 09:09:19

Några dagars distans till söndagens drabbning mellan partiledarna är på väg att infinna sig. Som part i målet med blåa ögon, är jag såklart benägen att vilja kritisera den rödgröna sidan. Men efter en lång tid där vi faktiskt inte haft någon opposition i landet, så känns det ändå ganska bra att vi idag har en rödgrön sida i politiken.

Jag vill därför vara mera okritisk och faktiskt lyfta fram de positiva effekter vi kan vinna med en opposition värd namnet. För när jag med mina blåa ögon pratar om en positiv opposition är det såklart den direkta motsatsen som menas.

Nu har vi inte längre en Håkan Juholt i en person, utan Håkan Juholt fördelat på tre personer. Vi har nu en Jonas Sjöstedt som står för galenskapen, en Gustav Fridolin som står för utgifterna, och till sist en Stefan Löfvén som står för vilsenheten och desorienteringen(Försök gärna själv att följa med i Stefans resonemang ang kärnkraft och elbilar etc.) För övrigt är det en skara rödgröna politiker som gärna ser till att sätta pengar i rullning. Både via skatter och höjda utgifter i en salig blandning eller om man så vill en rödgrön blandning.

När man sen kommer in på vem som skall leda denna skara rödgröna politiker uppstår sannerligen frågetecken. På sin uppenbarelse och framtoning är antagligen Jonas Sjöstedt en omöjlighet. Gustav Fridolin är en absolut möjlig ledare, då ha besitter den pondus och självklarhet som defintivt saknas hos Stefan Löfvén. Ser man till partiernas inbördes storlek så bör kanske lotten falla på Stefan Löfvén. Men dennes ledaregenskaper är så svaga att man knappast skulle låta denna färglösa person leda farmor över ett övergångsställe i trafiken.

Kan man då förena dessa tre partier under ett och samma regeringsalternativ? Kommer miljöpartiet att tillåta en utbyggnad av kärnkraften? Hur mycket måste miljöpartitet och socialdemokraterna höja skatten för att vänsterpartiet skall bli nöjd? Hur skall man lösa jobben och samtidigt genomföra planerade skattehöjningar?

Sällan har väl den rödgröna röran varit tydligare. När man sen hör argument och avsaknad av politik, så förstår man att det är mycket roligt att vänta från den rödgröna röran.

Debatt där Löfvén måste pressas idelogiskt

den 6 maj 2012, 14:09:28

Rallarsvingar till vänster, tystlåtenhet och skattehöjningar har fram till idag varit den politik, som det socialdemokratiska partiet levererat den senaste tiden. Det man med stor säkerhet kan fastslå är att tystlåtenheten varit den mest framgångsrika politiken. Ur ruinerna av den klassiska vänsterpolitik, som tidigare varit sossarnas signum, reser sig nu något annorlunda. Dock med mycket otydliga konturer och med mycket vaga ideologiska kopplingar och avsiktsförklaringar.

Milda och luddiga satsningar, med mycket omfattande skattehöjningar är tydligen medicinen. Med en smidighet som inte alls infinner sig hos Håkan Juholt eller Mona Sahlin, glider nu Stefan Löfvén in under den kritiskt granskande radar som normalt kännetecknar den svenska väljarkåren. Med en mycket stark övertygelse, tycker jag mig kunna känna vilken punkt där Stefan Löfvén har glipor i sin rustning, och det är när man kommer in på området politisk ideologi.

Efter månader av tystnad, låter nu Stefan Löfvén sitt parti gira högerut. Åtminstone när det kommer till den retoriska framställningen av politiken. Tittar men sen lite närmare på hur allt är tänkt att fungera i verkligheten, så har vi en klassisk vänsterpolitik att hantera. Skattehöjningar, skattetrösklar och betonghäckar är vad som står på den socialdemokratiska önskelistan, när vi kommer in på området politisk ideologi.

När man läser de skarpa förslag som kommit i dagen finns det absolut ingen satsning där det verkligen handlar om stora summor, som inte handlar om skattehöjningar. De få förslag som är lagda på området satsningar handlar om 10-20 talet miljoner kronor.

Frågan som ofta varit underlag för kritik riktad mot alliansen, är den förmodat höga ungdomsarbetslösheten på upp emot 25%. Alla som verkligen vill och kan se hur det verkligen förhåller sig med den saken, vet att det inte är så det ligger till i verkligheten. Ungdomsarbetslösheten där det verkligen är ungdomar som söker jobba och inte får något jobb, är i själva verket ca 7 % för Sveriges del.

Stefan Löfvén kan säkert ducka för de flesta besvärande frågor. Men han kan absolut inte lämna sina grundläggande ideologiskga tankar. Man kan bara tolka den Löfvénska politiken på ett sätt, och det är att han tänker satsa 16-20 miljarder i skattehöjningar, på en ungdomsarbetslöshet som ligger på ca 7%. Sen tänker han satsat 10-20 miljoner på 300 000 sommarjobb. Övriga ungdomar skall tvingas till skolbänken vi ett sk utbildningskontrakt. Sen skall ett inovationsråd, där han själv skall sitta ordförande lösa resten av problemen på arbetsmarkanden och leda till att Sverige får full sysselsättning. Ett såll är antagligen sjödugligare än dessa förslag.