den 30 april 2012, 21:14:39
Järvalyftet har fått mycket kritik under den senaste veckan, särskilt då genom Svenska Dagbladets uppmärksammade artikelserie (www.svd.se). Utifrån olika utgångspunkter har boende och opposition kritiserad programmet för att vara spretigt, inte gett de resultat man hoppats på, brist på inflytande från såväl boende som politiker i Stockholms stadshus och för att vara ett dyrt, toppstyrt projekt som boende i stadsdelarna kring Järva inte alls har efterfrågat.
Låt oss titta till fakta. Järva är ett av Stockholms – och Sveriges – mest segregerade områden. Det går inte komma förbi att befolkningen som bor här har en lägre inkomst, sämre skolunderbyggnad, ofta bristfälliga språkkunskaper, högre arbetslöshet och sämre ekonomiska förutsättningar än övriga befolkningen. Eftersom huvuddelen av bostäderna byggdes under det så kallade miljonprogrammet på slutet av 1960-talet är bostäderna oftare än i andra delar av staden i relativt dåligt skick och i ett stort behov av renovering. Trångboddheten är stor. Familjer som bor åtta till tio människor i en tvåa eller trea är inte alldeles ovanligt. Den upplevda känslan av otrygghet är fortfarande större här än i många andra delar av staden.
Så; hur vi än vrider och vänder på det är såväl den reella som den upplevda känslan av utanförskap stor i Järva. Det är utgångspunkterna vi måste ha med oss när vi formar de politiska verktygen för att skapa bättre förutsättningar både för de som bor här nu och de som ska leva här framöver. Utifrån detta är det också alldeles klart att verktygen måste utformas med målet att minska utanförskapet, öka delaktigheten i det svenska samhället, skapa möjligheter för att fler människor får en reell och adekvat utbildning och jobb samt från grunden göra vårt för att människorna som bor här får en tilltro till att de är en del av ett samhälle som faktiskt behöver deras kunskaper och inte bara ser de som en utgiftspost.
Enkelt eller hur?
Nej, det är inte enkelt och däri ligger hela poängen. Den som tror att man under några år kan uträtta under med tjusiga program, slogans eller projektmedel från kommunala eller statliga myndigheter har i grunden inte begripit någonting som helst. Det här arbetet kommer inte lyckas under två mandatperioder. Kanske kan man på individnivå se resultat efter så kort tid, men som helhet är strukturerna för fastlåsta för att det arbetet vi nu gör med Järvalyftet ska ge några konkreta resultat i statistiken som helhet under den närmaste perioden.
Jag tror att vi framöver ska koncentrera oss på följande saker för att ha en chans att lyckas:
- Vi måste i grunden skapa en tilltro till att människorna som bor i och omkring Järva är en viktig del av det svenska samhället. Att bygga tilltro till myndigheter låter kanske inte särskilt sexigt, men det är en absolut förutsättning för att allt det andra vi gör ska ha en chans att lyckas.
- Människorna som bor här måste få verktyg för att själva klara sig i vardagen. Att bygga upp en tilltro till myndigheter betyder inte att samhället ska lösa alla problem människorna upplever i sin vardag, det betyder att ge människor tilltro till att de själva kan göra en klassresa inom sitt eget bostadsområde. Att de själva har förmågan forma och styra sin egen vardag.
- Integration handlar inte om att människor från andra länder som väljer att bosätta sig i Sverige ska bli som oss, det handlar om att de ska hitta sin plats i samhället och se att Sverige kan erbjuda möjligheter som gör att de båda kan kräva sin rätt, göra sin plikt och få tillbaka från samhället när den egna förmågan ibland inte räcker till.
Stockholms ytterstadsområden har alldeles för länge varit en socialdemokratisk experimentverkstad där de tjusiga projekten har avlöst varandra. I grunden har de däremot inte förändrat ett enda dugg. Järva behöver inga landmärken. Inga tjusiga höga byggnader som byggs som monument över tidens politiker.
Människorna behöver någonting helt annat och mycket enklare. De behöver de utbildningsplatser som skapas genom Järvalärling, den utbildning som skapas genom de friskolor som finns och utvecklas, de behöver den tryggheten som skapas genom flera lokala poliskontor och fler poliser synliga på gator och torg, de behöver de arbetstillfällen som skapas genom att fler får möjligheten att starta och driva egna företag, de behöver den förbättrade språkutbildning som erbjuds genom ett SFI som omdanas från en förvaringsplats till en plats för konkret lärande och de behöver de bostäder som rustas upp genom de medel som staden erbjuder genom att vi har ekonomiska muskler för att renovera och bygga nytt.
Mest av allt är alla vi som bor här i ett närmast desperat behov av att bli sedda för den resurs vi faktiskt är i Stockholm såväl som i Sverige. Och hör och häpna; det är precis det lyft Järvalyftet har som ambition att ge.
Då får det faktiskt ta lite tid.
Det är värt det!