den 22 februari 2012, 20:59:00
Det är mycket olyckligt att staten sätter upp tvingande regler för bemanningen inom äldrevården. Eftersom staten ändå inte kan kontrollera alla andra faktorer som leder till en bra äldrevård är risken stor att kravet i själva verket leder till en sämre vård. Vad säger att 20 outbildade personal alltid är bättre än 15 välutbildade?
En annan risk är att kravet på bemanning blir ett bekvämt alternativ till att lösa andra problem. Genom att successivt förändra bemanningkravet visar politikerna handlingskraft. Men om inga nya pengar tillkommer kan konsekvensen faktiskt bli en sämre vård.
Äldreomsorgen borde prioriteras betydligt högre av kommunerna. Men om staten verkligen hade velat åtgärda bemanningsproblem hade man kunnat sätta en miniminivå för kommunernas ersättning till utförarna i stället. Haninge betalar i dag 220 kronor för en hemtjänsttimme, medan Österåker betalar 385.
En komplikation är att denna miniminivå naturligtvis även bör gälla särskilda boenden, vilket kan vara svårt att kontrollera då kommunerna har olika ersättningssystem. Men det är sannolikt inte svårare än att sätta en miniminivå för bemanningen.
Sedan skulle kommunerna också kunna sluta upp med att sälja ut de äldre till lägstbjudande. Det är i dag endast fyra kommuner som tillämpar Lagen om valfrihetssystem (LOV) för särskilda boenden. Resten använder LOU, där pris eller tomma löften blir avgörande för vem som får kontraktet. Det borde vara 294 som tillämpar LOV - det finns ju fyra som redan visat att det går.
Det här går för långsamt. Börjar mer och mer luta åt att vi borde ha en statlig äldrepeng på ungefär samma nivå i hela landet (givet behov). Vi kan notera att de gamla moderaterna i det här avseendet var mer moderna än de nya. För tolv år sedan lade man nämligen en partimotion om att införa en statlig äldrepeng. Det var rätt då och det är rätt i dag. Om detta förslag genomförts hade vi sannolikt sluppit en del av de skandaler som inträffat sedan dess.
DN SvD SvT1 SvT2 MM RB