den 20 april 2012, 20:59:31
Det finns inte något område som åtnjuter så mycket synpunkter och klagomål, som skapar så starka känslor, så mycket frustration, så svåra politiska spänningar, så mycket tillbakablickande – som skolan.
Jan Björklund, utbildningsminister, har arbetat och propagerat för mer ordning och reda, mer koll på kunskap i skolan, och det är inget fel med det. Ändå ger han intryck att vilja ta tillbaka skolan i tiden. Men vill vi verkligen det?
Med mina barns skolgång i backspegeln finns mycket att reflektera över, såväl bra som dåligt. Framförallt har jag ju nu också ett slags facit, inte bara på dem utan på en hel generation av ungdomar som funnits omkring och vars utveckling man ju som förälder med glädje tar del av.
Mitt bestående intryck är följande: Svenska ungdomar (som inte direkt misslyckats i skolan) har generellt god självkänsla, stor social förmåga, är kritiskt tänkande och reflekterande, mycket framstående inom IT, skaffar lätt och snabbt fram den kunskap de behöver, är självförverkligande, globalt tänkande och kreativa. Min erfarenhet från andra länder, där skolsystemet är mer gammaldags än här, är att man inte har samma utveckling som i Sverige.
Kreativitet, förmåga till självförverkligande, social förmåga, kritisk tänkande mm är utomordentliga egenskaper som naturligtvis är svåra att mäta.
Men de är tydliga och borde uppskattas och berömmas mer!
Men:
Dagens skola kräver interaktion av aktiva föräldrar.
Barn som inte klarar målen i grundskolan går i regel ut med livslångt handikapp. Och här har vi vårt stora problem. Från forskningen vet vi att icke godkänd betyg i grundskolan bygger in en mycket stor risk för bidragsberoende eller psykosociala problem, oavsett vilken samhällsgrupp föräldrarna kommer från. Skolmisslyckande är den allvarligaste av alla faktorer vad gäller belastning inför det kommande vuxenlivet och skär tom rakt igenom social tillhörighet. Och vi vet att de barn som ligger i riskzoonen, men som får hjälp att klara sig igenom skolan, de klarar sig i regel bra! De som inte klarar sig kan kosta samhället upp mot 30 miljoner kr under sin livstid.
I den kommunala skolan i Strängnäs ligger andelen barn som inte klarar grundskolemålen över rikssnittet ( säkert förvånande för den utomstående) . Vi har också en förvånansvärt hög arbetslöshet och tilltagande kriminalitet bland ungdomar.
Detta är viktiga frågor för Strängnäs. Det gäller att skapa en bra grund för pedagogisk utveckling som når alla barn. Detta kan ske bla genom att skapa lugn i organisationsfrågor, komma ifrån djupgående konflikter, odla mer samarbete mellan friskolor och kommunala skolan, skapa mindre grupper i förskola och lågstadium. Att lägga denna grund för utveckling är en ledningsfråga. Det krävs ett nytänkande politiskt ledarskap och ett skolkontor som frigör sig från gammaldags centralbyråkrati. .