Måndagsrörelsen firar jubileum - Eskilstuna- Kuriren och Nya Wermlands Tidningen
Idag måndagen den femtonde augusti hålls det åttionde måndagsmötet på Norrmalmstorg sedan starten i början på 1990- talet. Då, för 20 år sedan hölls dessa möten för att stödja den demokratiska processen i Baltikum och stötta deras outtröttliga kamp för frihet. Dessa möten har kommit att få en plats i historieböckerna då något så speciellt som en folkrörelse växte fram utan statlig inblandning, vinstsyften eller bidrag.
Artikel publicerad 2011-08-15
Rörelsen kom att kallas för Måndagsrörelsen och väckte 100 000 tals svenskars intresse för den politiska utvecklingen på andra sidan Östersjön. Dessa möten hölls under lång tid och många engagerade själar brann för frågan och hade förmågan att sprida sitt budskap vidare, ett starkt bevis på vad det civila samhället kan åstadkomma. Bedriften på svensk hemmaplan var dock inget gentemot den bedrift det civila samhället i de aktuella länderna visade. Den snabba demokratiska och ekonomiska utvecklingen länderna visat prov på hade inte kunnat åstadkommas utan ett starkt civilt samhälle, men inte heller utan känslan av brödraskap från de närmsta grannländerna och från omvärlden i stort.
Baltikum har gått i mål. Målet var demokrati och frihet och idag är länderna ett gott exempel på en snabb och fortlöpande utveckling inom både dessa sfärer. Men de har nära grannar vars problem består. Grannar som, om de har tur, får en liten notis längst bak i tidningen. Grannar som förtrycks, slås ned och som är i starkt behov av omvärldens stöd. Grannar vars frihetskamp inte tillnärmelsevis får den uppmärksamhet de förtjänar och behöver. Landet är Belarus, eller Vitryssland där Lukasjenko styr med järnhand, inte olikt Tengil i bröderna Lejonhjärta. Och landet har många Skorpan och Jonathan. Som behöver veta att omvärlden står bakom dem och att diktaturen har räknat sina dagar.
Det finns alltså stater i forna öst som har kvar behovet av Måndagsrörelsens stöd. Och Sveriges civila samhälle måste återigen samla kraft för att stödja demokratisk utveckling.
Måndagsrörelsen firar jubileum - Eskilstuna- Kuriren och Nya Wermlands Tidningen
Artikel publicerad 2011-08-15
Idag måndagen den femtonde augusti hålls det åttionde måndagsmötet på Norrmalmstorg sedan starten i början på 1990- talet. Då, för 20 år sedan hölls dessa möten för att stödja den demokratiska processen i Baltikum och stötta deras outtröttliga kamp för frihet. Dessa möten har kommit att få en plats i historieböckerna då något så speciellt som en folkrörelse växte fram utan statlig inblandning, vinstsyften eller bidrag.
Rörelsen kom att kallas för Måndagsrörelsen och väckte 100 000 tals svenskars intresse för den politiska utvecklingen på andra sidan Östersjön. Dessa möten hölls under lång tid och många engagerade själar brann för frågan och hade förmågan att sprida sitt budskap vidare, ett starkt bevis på vad det civila samhället kan åstadkomma. Bedriften på svensk hemmaplan var dock inget gentemot den bedrift det civila samhället i de aktuella länderna visade. Den snabba demokratiska och ekonomiska utvecklingen länderna visat prov på hade inte kunnat åstadkommas utan ett starkt civilt samhälle, men inte heller utan känslan av brödraskap från de närmsta grannländerna och från omvärlden i stort.
Baltikum har gått i mål. Målet var demokrati och frihet och idag är länderna ett gott exempel på en snabb och fortlöpande utveckling inom både dessa sfärer. Men de har nära grannar vars problem består. Grannar som, om de har tur, får en liten notis längst bak i tidningen. Grannar som förtrycks, slås ned och som är i starkt behov av omvärldens stöd. Grannar vars frihetskamp inte tillnärmelsevis får den uppmärksamhet de förtjänar och behöver. Landet är Belarus, eller Vitryssland där Lukasjenko styr med järnhand, inte olikt Tengil i bröderna Lejonhjärta. Och landet har många Skorpan och Jonathan. Som behöver veta att omvärlden står bakom dem och att diktaturen har räknat sina dagar.
Det finns alltså stater i forna öst som har kvar behovet av Måndagsrörelsens stöd. Och Sveriges civila samhälle måste återigen samla kraft för att stödja demokratisk utveckling.