den 1 mars 2012, 09:01:00
Idag skriver Dilsa Demirbag-Sten i DN om den låga nivå på debatten som förs av kulturskribenter på kultursidorna. Jag måste bara återge några av hennes träffsäkra formuleringar som även går att applicera på hur sossarna i Värmdö debatterar. Läs mer om det i mina färska inlägg här på bloggen. Läs också Dilsas träffsäkra artikel i sin helhet!
"Att befinna sig i en politisk debatt på våra kultursidor är som att försöka kliva över träskmark, man upptäcker ganska snabbt att man sitter fast med båda benen och kommer att sugas ner i dyngan. Det tar kraft och man blir oförtjänt smutsig. Men det är för sent att dra sig ur."
"Man kan ju välja att rycka på axlarna och konstatera att våra gator säger mer om tillståndet i landet än vad kultursidorna säger om vår samtid, att de otaliga skribenter som så ivrigt viftar med den röda flaggan visar på en förödande oförmåga att höja sig över grundnivån i det politiska samtalet också underminerar sidornas betydelse."
"Varför skulle någon bry sig om skribenter som inte kan skilja mellan tyckande och tänkande, mellan att sätta etiketter och att argumentera?"
"Skribenter som inte tycker att man behöver bry sig om att kolla sina åsikter mot fakta och alternativa perspektiv."
"I själva verket är deras insatser för samhällsdebatten att jämföra med Bermudatriangelns betydelse för sjöfarten. Vi talar om svarta hål här, om negativ materia. Eller, om vi vill hämta en bild mera från markplanet, detta är den tankemässiga verksamhetens avfolkningsbygder, ett intellektuellt kalhygge, där bara buskvegetation och sly frodas."
"Det är också vårt gemensamma ansvar att hålla en värdig nivå, oavsett debattämne, men just nu är det föga lockande att ge sig in i en kulturdebatt."
Jag kan bara hålla med. Både i kulturdebatten och i den lokala debatten som förs av sossarna i Värmdö.
Låt mig illustrera genom att anpassa Dilsas texter till Värmdö. De blir därmed mina uttryck och inte Dilsas. Jag bara lånar stommen,. ;) Ber om ursäkt redan nu Dilsa.
Att befinna sig i en politisk debatt i våra lokaltidningar, på nätet och i kommunfullmäktige är som att försöka kliva över träskmark, man upptäcker ganska snabbt att man sitter fast med båda benen och kommer att sugas ner i dyngan. Det tar kraft och man blir oförtjänt smutsig. Men det är för sent att dra sig ur.
Man kan ju välja att rycka på axlarna och konstatera att våra gator säger mer om tillståndet i kommunen än vad debatten säger om vår samtid, att de otaliga skribenter som så ivrigt viftar med den röda flaggan visar på en förödande oförmåga att höja sig över grundnivån i det politiska samtalet också underminerar debattens betydelse.
Varför skulle någon bry sig om skribenter som inte kan skilja mellan tyckande och tänkande, mellan att sätta etiketter och att argumentera?
Skribenter som inte tycker att man behöver bry sig om att kolla sina åsikter mot fakta och alternativa perspektiv.
I själva verket är deras insatser för samhällsdebatten att jämföra med Bermudatriangelns betydelse för sjöfarten. Vi talar om svarta hål här, om negativ materia. Eller, om vi vill hämta en bild mera från markplanet, detta är den tankemässiga verksamhetens avfolkningsbygder, ett intellektuellt kalhygge, där bara buskvegetation och sly frodas.
Det är också vårt gemensamma ansvar att hålla en värdig nivå, oavsett debattämne, men just nu är det föga lockande att ge sig in i en debatt med socialdemokraterna.
Detta är som sagt var vad jag anser och inte Dilsas mening. Texterna är naturligtvis plagiat men det får jag ta när de så bra illustrerar det intellektuella kalhygge sossarna i Värmdö befinner sig på.