Joakim Olinder - Joakim Olinder

Mitt första lopp, det är lätt att vara efterklok…

den 21 mars 2010, 16:50:11

Idag så körde jag så mitt första löplopp, seedningsloppet till Göteborgsvarvet som är en kvartsmara långt. Eftersom jag varit förkyld och inte kunnat träna på tre veckor och vintern legat tung och gett dåliga förutsättningar för att springa så var min plan solklar från början. För det första skulle jag ta mig i mål, för det andra skulle jag inte gå på hela vägen och för det tredje skulle jag ta mig in under 59 minuter. Det sistnämnda satte jag dock innan jag visste hur lång vintern skulle bli och innan min förkylning förstörde mina möjligheter till förberedelser.

När loppet startade gick jag ut alldeles för hårt. Jag hade som sagt en plan, den avvek jag kraftigt ifrån då en person jag brukar springa jämt med drog iväg i början. Eftersom jag inte sprungit på ett par veckor pga min förkylning trodde jag att jag låg helt fel i tempo och hängde på. Vid första vätskekontrollen efter ca 3 km gick jag in i väggen och efter första varvet låg jag något efter plan, trots det sjuka tempot i början, men det var omöjligt att ta in då benen var som två stela stockar och tempot blev bara sämre och sämre. Jag tog mig dock i mål efter mycket om och men, helt färdig och med en känsla av att jag snart skulle dö. Tyvärr lyckades jag inte hålla mål två då jag efter 9 km fick kraftig yrsel och därför började gå, vilket i och för sig kanske höjde mitt tempo just då. Tiden blev katastrofala 1.09.51 vilket tydligen motsvarar en tid på varvet på över 2.30 så nu har jag en del att jobba på.

Erfarenhet att ta med:
Stick to your plan! Du springer enbart mot dig själv och ingen annan. Har man ambitioner i mål så är det sluttiden som räknas och inte positioneringen på vägen. Om någon gör ett tjurrus, häng INTE på, det är bara du som förlorar på det. Det var en dyrköpt erfarenhet som gav mig en katastrofal tid. Mitt främsta mål med loppet var dock att ta mig i mål så jag skulle slippa de oseedade grupperna på varvet, det lyckades jag med.

Hjälp småföretagen för att trimma Sveriges tillväxtmotor!

den 18 mars 2010, 23:27:46

Jag arbetar mycket med småföretagare och entreprenörer, de jag tycker är våra största hjältar då de håller Sverige flytande. Frågan är dock vad vi gör för våra företagare och entreprenörer så vi kan få fram morgondagens IKEA, Volvo och SKF? Jag tycker alldeles för lite har gjorts väldigt länge men är glad att vi har en regering idag som har en positiv attityd och inställning till den privata sektorn. Företagarna är hårt belastade av regeltryck och högt beskattade idag och det glädjer mig att skattetrycket sänkts denna mandatperiod, det hjälper många över vattenytan. Gällande reglerna finns det fantastiskt mycket att göra men det är ett träsk av olika lapptäcken och kommer ta lång tid att reda ut.

Under mandatperioden vet jag att en hel del faktiskt har gjorts för företagen. Bland annat har mycket gjorts för glesbygdsnäringar och nu, äntligen, kommer även ett förslag om lägre egenavgifter, vilket kommer underlätta vardagen för många entreprenörer.

För mig som brinner för detta värdeskapande är det dock oroväckande att företagsklimat kan skilja sig åt väldigt mycket runt om i landet. Extra tråkigt är det givetvis att Göteborg hamnar långt ner i olika rankingar. Jag tror det handlar väldigt mycket om attityder och min känsla är att Göteborg är mycket av en storföretagarstad där det inte är så “fint” att driva eget utan att man ska jobba på något av de större bolagen. Driver man eget och det går bra så fuskar man säkert också, är en kommentar jag tyvärr fått höra en del. Därför vill jag försöka dra mitt strå till stacken för att få Göteborg att bli en företagarvänlig stad.

Har du idéer om hur man kan minska beroendet av de stora drakarna och uppmuntra initiativkraft, innovationer och entreprenörskap får du gärna kontakta mig. Är det någon som känner till frågor som behöver lyftas för ett bättre klimat lokalt eller har tips på Göteborgare som lyckas i detta nu eller den senaste tiden får ni gärna tipsa mig också. Nu är det dags att få fart på attityderna och barriärerna kring entreprenörsandan i Göteborg. Är det nån gång folk lyssnar så är det ett valår.

Frihet, som jag ser det

den 17 mars 2010, 23:56:54

Denna vecka pågår en bloggdebatt om frihet och givetvis kan jag inte hålla mig bort från att lägga in min syn på detta komplexa och mångfacetterade begrepp.

Frihet för mig är att självvalt styra mig själv och mitt eget liv, att ta ansvar för det jag gör men slippa ansvar för andras gärningar, att vara garanterad rätten till mitt eget liv, min självständighet och min egendom. Om detta är uppfyllt gentemot mig är jag fri men har en skyldighet att inte kränka andras frihet efter samma premisser.

Frihet är ansvar. Frihet utan ansvar innebär ofrihet för någon annan och därmed är inte friheten uppfylld eftersom jag inte uppfyllt min del av friheten. Den falska friheten, som frihet utan ansvar innebär, förknippar jag ofta med olika typer av vallöften om dessa löften inte är om riktig frihet, alltså lägre skatter och ökad självfinansiering. Alla typer av transfereringar i det offentliga är ett ingrepp i friheten för samtliga medborgare, både de som får mindre och de som får mer, eftersom friheten som sagt är tudelad. Alla typer av subventioner är ingrepp i friheten och det bästa sättet att mäta ett folks frihet är hur högt skattetrycket är. Eftersom vi har ett skattetryck på nästan 50% innebär det att jag är ofri, förslavad av staten, halva min arbetstid. Är det att vara fri?

Är frihet ett självändamål, en utopi vi ska nå? Vill jag ha absolut frihet? Detta är den svåraste frågan av alla. I teorin vill jag gärna nå utopin och ideologiskt vill kompassen peka i den riktningen. I det verkliga livet vill jag dock ha ett offentligt skyddsnät för de som har det allra svårast, stöd till de som aldrig haft något eget val pga ex funktionshinder och gemensamma lösningar för gemensamma frågor och problem. Jag tror absolut att dessa mekanismer hade funnits även i den utopiska friheten men jag har trygghetsknarket i mina ådror och behåller gärna en välfärdsstat i utbyte mot lite frihet. Jag tror på små steg i rätt riktning och kommer aldrig få uppleva ett samhälle i närheten av utopin men drömmer, det gör jag gärna.

Friheten behöver alla sina vänner och här är några som bloggat på ämnet Kent Persson, Rasmus Jonlund, Mark Klamberg, Per Ankersjö, Thomas Böhlmark

Västlänkens dragning

den 7 mars 2010, 23:55:53

Västlänken har länge varit en utopi, en våt dröm för politikerna i Göteborg och det ultimata framtidsprojektet att diskutera utan att riskera några förluster. Det har lobbats hårt för att projektet ska komma men jag har själv aldrig trott att jag skulle få höra att det faktiskt ska bli verklighet, utan att vi kanske skulle få något annat såsom det så kallade förstärkningsalternativet, om ens det.

Nu blir det dock verklighet i och med det västsvenska paketet. Glädjeyran är stor och det är svårt att tro att det är sant, att drömmen gått i uppfyllelse. Övriga delar av paketet kändes väldigt konkreta och rätt, deras förutsättningar har ju hela tiden varit verkligheten, men västlänken har för mig varit en abstrakt företeelse, en dröm. Det innebär dock att jag känner mig väldigt trygg i att övriga delar av paketet har rätt beslut hela vägen och är klara för spaden. Hur är det då med västlänken, kan den bara börja byggas? Västlänken är utredd och flera olika alternativ har blivit till ett färdigt, men när det bestämdes var det med tron på en utopi eller med verkligheten framför ögonen?

Jag tror att vi skulle må bra av att väcka frågan igen, inte om Västlänken ska finnas utan hur den ska dras. Det alternativ som enligt plan ska genomföras är det som kallas Haga-Korsvägen. Ett alternativ som passerar Götatunneln två gånger, passerar området innanför vallgraven, Haga, Vasastan, Lorensberg och Korsvägen. Det kommer innebära ett stort sår i Göteborgs hjärta i 5-10 år där stora historiska, kulturella och stadsbyggnadsmässiga värden förmodligen kommer att förstöras för alla framtid. Det finns en opinion för att rädda ett fåtal fastigheter i Gårda som ligger i livsfarligt läge men varför har ingen höjt rösten om Västlänkens dragning? Det finns ett alternativ som är lindrigare, alternativet Korsvägen, alltså direkt från centralen till Korsvägen, utan att gräva ett dike genom Göteborgs hjärta. Det kommer innebära viss förstörelse det med, men inte alls lika mycket. Det kan störa trafiken mer men det tycker jag det är värt om vi slipper misshandla Göteborgs historia. Det blir en kortare tunnel vilket förmodligen innebär en mindre risk och vi kan få igång Operalänken mycket tidigare vilket ökar kollektivtrafikens framkomlighet väldigt mycket i brunnsparken.

Jag begär som sagt inte att Västlänken ska skrotas, det enda jag vill är att vi tar dragningen ett varv till, med uppdaterad information. Jag vill veta att placeringen på det enorma dike vi ska gräva genom stan under min dotters hela uppväxt är på rätt ställe, är det så svårt att förstå?

Länk till Västlänken, länk till järnvägsutredningen

Framtidens stadsbyggnad

den 4 mars 2010, 12:52:39

Såg en krönika på YIMBY-Göteborgs hemsida till den täta blandstadens försvar, som en reaktion på denna artikel i Arena om en röd-grön stadspolitik. De två synsätten är väldigt talande för hur debatten går i Göteborg på byggnadsnämndsmötena. Vi i Alliansen försöker framhålla vikten av variation, gärna med kvartersstad, sadeltak och blandstad, medan s och v följer kontorets förslag om lameller, punkthus och moderna miljonprogram. Mp varierar sig beroende på hur de kommit överens med s i andra frågor, de står mellan det som i Arenaartikeln kallas blå-grön satdsbyggnad och den röd-gröna stadsbyggnad som föreslås.

Jag tycker definitivt vi ska satsa mer på den täta blandstaden men tycker ibland att YIMBY vill försvåra för bilister. Jag ser gärna också en minskad bilism men ser hellre att alternativen förbättras då det inte kan vara min roll att göra det sämre för människor än de redan har utan snarare förenkla och förbättra. Det är inte bilen det är fel på utan vad den släpper ut.

Många turer kring ROT och RUT

den 3 mars 2010, 23:03:26

Idag kom beskedet att vänsterexperimentet även vill avskaffa ROT-avdraget. Cirkeln är sluten, Jante ska få regera genom Ohly om vänsterexperimentet vinner valet. Avdraget är inte en förlust för det offentliga på något sätt, nedan har jag sammanställt hur kedjan av skatter går till och varför det inte finns några förlorare.

Avdraget motsvarar ungefär moms och arbetsgivaravgift, vilket tjänsteföretaget senare betalar in för den tjänst de sålt. De flesta tjänster som omsatts i denna nya, kraftigt växande, sektor är nya jobb, människor som gått från bidrag till inkomstskatt för kommunerna. Alltså en reform som genererat pengar till kommunerna som kan förstärka sin verksamhet, medan den nya sektorn sedan betalar tillbaka till staten.

Hade inte avdraget funnits hade tjänsterna inte omsatts så konsekvensen av avdraget är:
1. Oförändrade intäkter för staten då avdraget kommer tillbaka som moms och arbetsgivaravgift från utföraren.
2. Bättre ekonomi för kommunerna då människor går från bidrag till jobb vilket genererar inkomstskatt.
3. Köparna får en bättre tillvaro med avlastning där det verkligen behövs, en långsiktig satsning på folkhälsa.

Jag tycker absolut vi ska underlätta livet för alla människor som arbetar i vårt samhälle att få ihop livspusslet. Varför låter oppositionen Jante Ohly bestämma och förstöra denna vinnarreform om de vinner i september?

Andra inlägg om ROT och RUT jag inte länkat till tidigare: Aron Modig, Rickard Nordin, Edvin Alam, Mina Moderata Karameller, Politikerbloggen

Vad vill oppositionen med ROT-avdraget?

den 3 mars 2010, 10:29:03

Jag har idag skrivit en artikel på Newsmill om vänsterexperimentets ROT-avdrag där jag tar upp problematiken med ett dåligt genomfört förslag. Det verkar inte som om de utrett riktigt vad deras förslag får för konsekvenser, alternativt så ägnar de sig åt ren populism när de säger att innehavare av hyreslägenheter kommer få del av avdraget. Förslaget innebär inga vinster för hyresgästerna, i värsta fall blir det en rejäl förlust för dem istället. Deras förslag på ROT-avdrag har bara en vinnare, hyresvärdarna.

Om vänsterexperimentet vinner gör de slut på RUT!

den 2 mars 2010, 22:54:04

Idag blev det klart, Sahlin kom ut ur garderoben efter en veckas dimma om var oppositionen står kring RUT-avdraget, Ohly vann! Det här är nog vad vi har att vänta framöver och om, gud förbjude, vänsterexperimentet vinner i september, kommer vi nog få fler obehagliga överraskningar där V får sin vilja igenom på tvärs mot övriga i vänsterexperimentet. Både Wetterstrand, som ville behålla ett tag i alla fall, liksom flera ledande sossedebattörer får se sig besegrade av den gamle kommunisten Lars Ohly. Aldrig trodde jag att en gammal kommunist skulle få så stor makt i svensk politik…

Vad jag inte förstår är varför de menar att RUT är kass men ROT så bra att man vill satsa ännu mer. Det som skiljer tjänsterna åt är vad som är klassiskt manligt och kvinnligt och tydligen är det ok att köpa tjänster om det enbart var män som levererade i början av förra seklet men inte om det var kvinnor som gjorde det. Varför? De tjänster som erbjuds underlättar livspusslet enormt för väldigt många och det har visat sig att tre av fyra som använder avdraget inte är höginkomsttagare. Hur ser det ut med ROT och inkomstnivåer, då måste man ju äga bostaden först? Vidare ger subventioner för byggande av hyresrätter fastighetsägaren en bättre avkastning, det är inte de boende som får subventionen. Ett tydligt exempel på vilka som blir de stora förlorarna på ett eventuellt avskaffande av RUT visas i denna artikel i Expressen.

Jag tycker snarare vi ska underlätta ytterligare för hushållen att nyttja fler tjänster. Jag tror det finns stora vinningar i att få igång en ordentlig marknad för privat service- och tjänstenäring. Det skulle innebära fler möjligheter till företagande, nya jobb och avlastning av våra hårt arbetande familjer. Vi har inte problem i att barn träffar och umgås kvalitativt med sina föräldrar, problemen är de motsatta. Om vi med politiska reformer kan minska trycket på överarbetade grupper borde det inte vara någon diskussion om att genomföra det.

Fler som skrivit på ämnet: Carina Liljesand, Helene Odenjung, GP, SVD, DN, Kent Persson, Mina Moderata Karameller, Lars Hjälmered, Sofia Arkelsten

Dagsavslut med stadsbyggnad och barnomsorg

den 1 mars 2010, 20:43:02

Under dagen har veckans bloggdebatt dragit igång, denna gången handlar det om ungdomsarbetslösheten och det finns viss risk att jag återkommer i ämnet under veckan samt gör en egen sammanställning och avrundning till helgen. Dock är inte veckans bloggdebatt det enda som publicerats idag och jag har därför fångat upp två saker jag tyckte var extra intressanta och vill kommentera.

Det första är en krönika som publicerats på YIMBY Göteborgs hemsida idag. Den tar på ett väldigt sakligt sett upp de största problemen vi har att slåss emot i stadsplaneringen och även dess konsekvenser. Tyvärr är det otroligt svårt att få gehör i frågor som hyresreglering och uppluckring av PBL. Annars tror jag vi hade fått se mer byggas centralt, framförallt centrala hyresrätter då det är en trygg investering för fastighetsägare. Med hyresregleringen uppnår vi lägre avkastning men med samma hyresgäster i centrala lägen, varför ska vi subventionera de välbeställda på det sättet? Gällande uppluckring av PBL ser jag främst problem med riksintressets starka ställning och planmonopolet. Problemet med riksintressets ställning gäller främst hur man tolkar att omgivningarna påverkar och min inställning är att man inte ska riva byggnader om det inte är absolut nödvändigt (där är Gårda knivigt). Däremot har jag inga större problem med variation med nytt bredvid gammalt så länge man inte sänker värdet på omgivningen med det nya. Ska vi hela tiden se bakåt kommer det vara svårt att komma framåt men vi ska som sagt inte historielöst riva allt gammalt och glömma vår historia. Gällande det kommunala planmonopolet tycker påhejarna att en avreglering av det skulle innebära att det minskar det kommunala självstyret. Om man tycker det är viktigt med kommunalt självstyre brukar det innebära att man vill decentralisera makten, i detta fall säger man nej till decentralisering och förespråkar ett bibehållande av en socialistisk rest där man inte ska ha bestämmanderätt över sin egendom. Visst kan jag tycka att det finns en idé med att kommunen har en översiktsplan där man ritar in hur man tänkt med infrastruktur och strukturplaner, men varför ska man få vänta flera år med att få en detaljplan för sin mark om ens egen idé fungerar med beslutad översiktsplan? Varför måste det vara så rigorös planering och styrning, där allt i slutändan hamnar på oss politiker som är lekmän, är det verkligen ett vettigt system?

Min andra reflektion kommer från ett bra blogginlägg av Carina Liljesand som reagerade och skrev om en artikel jag lyfte på ögonbrynen åt i GP imorse. Artikeln rör stora grupper inom barnomsorgen i Linnéstaden och hur det påverkar kvaliteten inom förskolan. Detta är ett typexempel på varför vi inte borde ha stadsdelsnämnder alls utan istället centrala facknämnder i staden. Problemet nu är att man skyller på varandra från stadsdelens sida och det ansvariga kommunalrådet då de båda har ansvar i frågan men tycker att den andra är skyldig i detta fall (om det är något bra vill dock båda givetvis ha äran). Att detta är ett bevis för att delat ansvar innebär inget ansvar antar jag att jag inte ens skulle behövt säga men det är viktigt att ofta ta upp och påpeka så vi inte fortsätter på samma sätt. Jag frågar mig slutligen, precis som Carina, hur denna situation ryms inom barnperspektivet?

Hur får vi fler unga i arbete?

den 1 mars 2010, 12:44:29

En av de frågor som absolut kommer avgöra valet i höst är vilka som kan presentera den bästa politiken för fler i arbete. Det var även denna fråga som ansågs vara avgörande för valet 2006 och i finanskrisens spår finns givetvis mycket att göra för att ge bättre förutsättningar för fler att arbeta.

Debatten har gått hög kring avdrag för hushållsnära tjänster, jobbskatteavdrag och satsningar på praktikplatser som delar i jobbpolitiken och varför vänsterexperimentet vill avskaffa dessa satsningar för fler jobb och ersätta med fler i bidrag och högre bidrag åt de välavlönade som tillfälligt är arbetssökande. Nu måste vi dock ta tag i debatten även för hur fler unga ska kunna arbeta, då arbetslösheten för denna grupp är oroväckande. Orsakerna till nivåerna är inte helt klara, en del anser att det är finanskrisen rakt av andra att LAS är problemet och ytterligare andra att det är åldersdiskriminering. Vad jag inte förstår är dock varför vänsterexperimentet verkar negligera problematiken fullständigt och vill dubbla arbetsgivaravgifterna för unga. Vad jag vet används skatter som styrmedel för att styra beteenden. Höga skatter på alkohol ska ge låg konsumtion (ger svart handel), höga skatter på tobak ska ge låg konsumtion (ger svart handel) och då borde väl även höga skatter för arbetare syfta till lägre konsumtion av arbete och förmodligen resultera i mer svartarbete? Jag tror även att det är väldigt bra initiativ som kommer från Alliansen med förslag som ungdomsavtal, där ungdomar ska få en chans till merit eftersom det är svårt att komma in med en fot. Varför är vänsterexperimentet så kritiska till detta när de själva här i Göteborg kör en satsning på praktikplatser där ungdomarna bara får 17 kr i timman. Ungdomsavtalen rör sig långt ifrån de låga nivåer som ges i Göteborg, ändå pratar man om lönedumpning, var finns konsekvensen i det resonemanget?

Jag tycker vänsterexperimentet inte levererar några bra egna förslag till en politik för fler i arbete utan enbart vill återställa allt till Göran Perssons dagar med massarbetslöshet under högkonjunktur. Vill du att dina företrädare ska ha framtidstro och komma med egna initiativ eller vill du att de ska klaga, skylla ifrån sig och sträva bakåt? I september väljer du och jag hoppas din röst faller på Alliansen och vår politik för fler i arbete så vår satsning på föregångslandet Sverige kan fortsätta.

Veckans bloggdebatt