Joachim Grundin - Joachim Grundin - riksdagskandidat

Kulturarvet måste ges bättre förutsättningar

den 17 maj 2012, 13:15:17

Vårt kulturarv är det finaste som finns. Det berättar nämligen om varifrån vi kommer, hur vi har utvecklats, vilken väg vårt samhälle har tagit och hur dåtidens förutsättningar påverkar dagens realiteter.
Kulturarvsfrågorna ligger mig mycket varmt om hjärtat. Huvuddelen av mitt kulturpolitiska engagemang hämtas i området som hanterar det som en gång var. Jag tror att det är viktigt ur flera perspektiv.

Lärandet genom att få uppleva det som tillhör det förgångna är värdefullt ur alla aspekter. Att läsa om bronsålderssköldar i en bok är föga lika intressant som att få se dem i verkligheten. Lärandet går ju ut på att med så många sinnen som möjligt tillgodoräkna sig en vetskap och kunskap om ett ämne. Att bevara och tillgängliggöra vårt förflutna hjälper oss således att förstå större sammanhang.

Förvarandet av saker från andra tider är utomordentliga källor till förnyelse. Hur många moderna designidéer kommer inte av gamla beprövade? Själva Förvarandet av föremål är en huvudsaklig uppgift för att hålla kulturarvet uppdaterat och levande. Men det handlar lika mycket om att ge utrymme för själva lärandet.

Bevarandet av föremål, byggnader och miljöer är en del av kulturarvsarbetets viktigaste incitament. Det sätter vår nutid i ett sammanhang som ger oss perspektiv. Ett synnerligen visuellt sådant.

Moderaterna i Västra Götalands kulturnämnd har i sin budgetskrivning påtalat värdet av en ökad ansträngning kring kulturarvsfrågorna. Vi menar att den nuvarande majoriteten inte inser att det vi undviker att göra idag får oanade konsekvenser när våra barnbarns barn undrar hur 70-talet gestaltade sig, och det inte finns visuella eller fysiska exempel att visa. I en tid då rotlösheten breder ut sig och samhällsmaskinen rullar allt fortare menar vi att fasta, nästan institutionella kulturarv måste säkras. Först när man förstår sin egen kultur och historia, kan man ta emot andras.

Därför säger jag ja till kärnkraft

den 14 maj 2012, 11:33:44

Aftonbladet presenterar en läsarundersökning där nära 67% av de 63000 som svarat säger ja till kärnkraft. Man behöver inte tillmäta den här typen av undersökningar någon större vetenskaplig relevans men de ger ändå en fingervisning om tingens ordning och tangentens riktning. Jag tillhör den delen av de svarande som är störst.

Kärnkraften är en i all sanning betydande vattendelare i svensk politik och i uppfattningen kring hur vårt lands industri ska ges utrymme att växa med tillförlitlig och prismedveten tillgång på energi. Jag menar att energitillgången är garanten för tillväxt och att vi till yttermera också säkrar välfärden och den svenska – eller rent av skandinaviska – modellen med ett tryggt sätt att producera energi.

För kärnkraften är trygg. Det råder inga tvivel kring detta. En betydande del av den internationella kunskapen om kärnkraftsproduktion kommer rent av från Sverige där Ågesta och Västerås varit världens nyckelplatser för kärnkraftsforskning. Enbart en naturkatastrof kan äventyra säkerheten i kärnkraftverken och med all respekt för Japans tragiska händelseutveckling är samtliga västerländska nationers säkerhetsklass så hög att riskerna för allvarliga härdsmältor är mikroskopiska.
Men, för ett sådant finns alltid, är den mänskliga faktorn alltjämt ett problem. I synnerhet i nationer där statsapparaten inte fungerar och där kortsiktiga krav på produktionsmaximering är överordnade långsiktiga krav på medborgerlig trygghet. Tjernobyl är kanske ett missvisande exempel i just det här fallet, eftersom det som skedde där har andra förklaringar, men så är också Tjernobylincidenten det enda kända haveriet som orsakat så stora skadeverkningar att kärnkraften verkligen har kunnat ifrågasättas.

Jag bär fyra argument med mig för kärnkraftens bevarande och utveckling.

1. Klimatfrågan
Sveriges årsmedeltemperatur är 3 grader. Uppvärmningen av våra hus ska inte belasta uppvärmningen av vår jord. Oavsett fjärrvärme eller sopeldning som ökar vår klimatpåverkan med växthusgaser – för så är det – så är kärnkraften helt fossilfri. Vårt nordliga läge med ett bevisligen kallare klimat kan vi inte göra så mycket åt. Ingen vindkraft i världen kommer göra gott nog.
Tysklands årsmedeltemperatur är tre gånger högre, 9 grader. Alltså är förutsättningarna gentemot Tyskland, som ju ska snabbavreglera kärnkraften, långt mer annorlunda. Vårt kärnktaftsberoende är på sätt och vis större. Lägg därtill den tyska kolkraften som nu utvecklas och som är allt annat än ren, men väcker betydligt mindre reaktioner än kärnkraften.

2. Konkurrenskraften
Näringslivets kostnader och medborgarnas levnadsomkostnader utgör viktiga konkurrensskäl när länderna tävlar om världskapitalets gunst. Sverige ligger inte mitt i världen, vilket en del människor tycks tro, och det möjligen isolerade läget kräver att vi skapar så många konkurrensfördelar som möjligt. Billig och trygg tillgång på energi är en konkurrensfördel värd namnet. Det man vinner i tid förlorar man i kraft och tvärt om.

3. Älvarnas bevarande
Sveriges vattenkraft får inte byggas ut. Därmed konstateras att en av våra främsta kraftkällor inte får utnyttjas fullt ut. Landskapsestetik och fauna går före samhällsnytta och om det har jag egentligen inga åsikter. Men de svenska vattenkraftverken är ålderstigna och kan med all rätt uppgraderas. Någonstans uppemot 30-40% högre effektivitet kan uppnås med ett sånt enkelt förfarande.

4. Ansvar för omvärlden
Jag förespråkar en utbyggnad av kärnkraften i sådan omfattning att Sverige kan sälja el till andra länder. Vilket ansvarstagande för omvärlden det vore om svensk, säker kärnkraft ersätter rysk bräcklig. Energi är en framtidsbransch och genererar inte bara arbetstillfällen och grundlägger välfärden utan blir en allt viktigare faktor i relationerna mellan länder.
Sverige skulle kunna intensifiera energiforskning och utveckling i sådan omfattning att vi blir världsledande inom miljösmart energiframställning och CO2-minimal energiproduktion. Det är ett praktiskt ansvar som jag gärna skulle se att vårt land tar, tillsammans med säker energiproduktion.

…

Det ena utesluter inte det andra. Jag har inget emot vindkraft eller vågkraft. Jag har i motsats till många andra besökt flera miljövänliga energiproduktionsanläggningar och lyssnat till framstående forskare och ingenjörer inom energiområdet. Det handlar inte om det vanliga smalspåriga förhållandet att ställa olika energislag mot varandra; så låg debattnivå undviker jag. Det handlar om att ha en stabil grund för energiproduktionen som garanterar långsiktiga planeringsförutsättningar och en jämn prisnivå och där är kärnkraften basal.
Alla övriga idéer som läggs till den svenska energiproduktionen välkomnas höggradigt!

Göteborg, 2012. Förmynderiets huvudstad.

den 11 maj 2012, 10:48:12

Gårdagens politiska cirkus i Västsveriges viktigaste stad är en rullgardin för demokratin. Ju mer mörkläggning, ju bättre är det. Inte för Västsverige, inte för medborgarna, inte för besökare och nöjesturister, inte för stadsmiljön och inte för tryggheten utan enbart för regleringshysteriska socialdemokrater.
Vi vet sedan tidigare att den göteborgska socialdemokratin är ljuskänslig. Vi har bevis för att makten, snarare än transparensen, förhärligar alla möjliga och omöjliga beteenden från folkrörelsens Göteborg. Evenemangsstaden Göteborg är bara en opacitet, något icke-solitt. Vad förklarar annars att makthegemonin i stadshuset förbjuder människor att själva välja när festen är slut på de lokala krogarna?

Dem kallar det en kompromiss. Av folkhälsoskäl är det farligare att stanna på uteställena till kl 0500 på fredagar så därför begränsar man det till kl 0300. På lördagar är det dock ofarligt att stanna ute två timmar längre. Socialdemokratiskt logikhaveri. Socialdemokratiskt prestigevakuum.

Så blir det när makten tar sig själv som garanti och intäkt. Det saknas logiska svar på rationella frågor. När makten blir sig själv närmast, är oppositionella frågor bara av expeditiv karaktär. Sen lägger socialdemokratin och dess lydhundar en våt, kvävande filt över ärendet.

Den filten vill jag inte lyfta på. Den stinker.

Vänstern lär ut med våld

den 3 maj 2012, 17:05:03

I kategorin ”Korkade saker från vänstern” kan nu adderas en sak till. På första maj arrangerade nämligen våldsbejakarna i Vänsterpartiet en barnaktivitet innehållande knölpåk och pinata (en latinamerikansk ihålig figur i papier maché med åtråvärt innehåll, vanligtvis godis).
Uppgiften att slå sönder pinatan med ett basebollträ är kanske inte uppseendeväckande i sig. Lika osmakligt som osympatiskt som ohumoristiskt som otrevligt är dock att pinatorna var i form av demokratiskt valda ministrar i Sveriges regering.

Den serietillverkade dumheten i vänsterpartiet tar sitt uttryck i att med våld lära barn hur demokratins företrädare kan klubbas ned om man inte gillar dem. På ett sätt är det fint att den våldsbejakande ideologin visar sitt rätta ansikte. På ett annat sätt är det förfärande och vidrigt att vara så usla förebilder för barn.

Skäms, om ni har vett!

Längtan till landet

den 20 april 2012, 11:39:17

När man reser så mycket som jag gör saknar man alltid det som står en längst ifrån. Det kan handla om så enkla saker som känslan av min egen mjuka badrumsmatta, det behagliga skenet från läslampan i sängkammaren eller det särskilt goda kaffet från den egna kaffemaskinen.
En del människor har starka band till sitt ursprung. Jag är en sådan. För mig betyder relationen till min hembygd otroligt mycket. Det är ju därifrån jag kommer och där jag kan hitta. Det är trakter man känner som skapar trygghet och i mitt fall är det av osvikligt värde att kunna landa i hembygden.

Jag längtar helt enkelt hem till Skaraborg och Västergötland när jag är borta från de bördiga markerna mellan sjöarna. Och jag längtar ofta bort från samma trakter. Den skönaste känslan av längtan, är ju att få den tillfredsställd. Och för att uppskatta hembygden måste man lämna den. Västgötahymnen som riskerar att glömmas bort spelas flitigt. Lyssna och njut!

”Stig upp med ymnighetshornet, och töm det på Vätterns strand, Men glöm ej att blanda i kornet, Guds frid över Västgötaland”

Pragmatiska sossar går i miljöpartistiskt koppel.

den 11 april 2012, 13:17:27

Det är besvärande läsning. Inte bara för socialdemokrater som av tradition vet att ett bra näringsliv bygger fundamentet för en bra välfärd. Inte bara för privatpersoner som vill ha trafiksäker infrastruktur. Inte bara för Skaraborgare som länge väntat på att livsnerven genom länet ska få en värdig standard. Utan för hela landet.

Jag talar om E20 och den rödgröna regionmajoritetens senaste svek mot Sverige, mot bilister och mot företagare som är beroende av bra transporter. För i Västra Götaland är det socialdemokrater och vänsterpartister som styr, uppenbarligen styrda av miljöpartister. Det tycks nämligen vara tydligare än någonsin att goda socialdemokrater går i Miljöpartiets strama koppel och tvingas acceptera den snäva bilden av infrastrultursatsningar som deras samarbetspartner har. S-V-Mp har nämligen, opinionen och påtryckargrupper och trafiksäkerhetsutredningar till trots, föreslagit att E20 ska byggas ut till 2+1-väg och inte motorväg.

Det är störande att det rödgröna styret tycks ha missat särskilt viktiga incitament när det gäller att förtydliga för regeringen vad man vill ha: om inte regionstyrelsen säger motorväg, tänker regeringen inte motorväg. Det är nämligen precis såhär det går till när infrastrukturbesluten fattas. Regionerna har uppdraget att berätta vad man prioriterar. Miljöpartiets Birgitta Loosman, som är öppet fientlig mot motorvägar, har fått som hon velat. Att vara så särdeles nonchalant inställd är inte bara att beklaga. Den inställningen ska motarbetas så långt det är möjligt.

Från regionhåll talar man om att medverka till en samfinansiering av en 2+1-väg. Oppositionen föredömligt ledd av Johnny Magnusson ville istället att regionen finansierar det fjärde vägfältet för att på så sätt göra erbjudandet än mer inriktat mot en fullskalig motorväg. Men miljöpartiet sa nej. Och det gjorde sossarna också, trots att de röstade för en fullskalig motorväg innan förra valet, ironiskt nog… Nu är frågan om det verkligen blir något alls.

Istället för att skylla på regeringen, det är ju ett lätt sätt att slippa ta ansvar, borde den rödgröna majoriteten agera i riktning med vad som är bra för regionen och landet. Tyvärr är Loosman av en helt annan uppfattning.

Jag är inte besviken. Jag är förbannad.

Tranrekord!

den 4 april 2012, 10:40:21

För en månad sedan skrev jag om tranan som landat vid Hornborgasjön. Jag vet inte exat var denna pionjärtrana är just nu men om han eller hon – eller varför inte det förhatliga hen – behagat invänta sina kamrater har vederbörande nu sällskap av en imposant numerär. 26500 tranor dansar just nu vid Trandansen, Hornborga Naturum, och jag vågar lova att det är en imponerande syn.

För tre dagar sedan var det 17200 tranfåglar runt sjön och rekordet på 18500 tranor sågs, om uttrycket ursäktas, nära att flyga. Och som rekordet flög: rekordet slogs idag med 8000 tranor!

Jag åker ofta till Trandansen under våren. Det är avkoppling, naturupplevelse, fikastund och verklighetsbesök i ett.

Nu är det nästan lika många tranor kring sjön som bloggen har läsare. Hoppas att några av er tar er tid att åka till detta kärleksfulla skådespel!

Åke Bonnier vald till Skara stifts 83:e biskop

den 27 mars 2012, 11:58:59

Biskopsvalet är över och den minnesgode bloggläsaren vet att jag har engagerat mig för att jag tycker att det är både viktigt och värdefullt att en så tung samhällsaktör som kyrkan leds av rätt personer.
Åke Bonnier är en klok person. Han har ett gott rykte från sitt arbete som domprost i Stockholm och drivs av en positiv syn på kyrkan och den roll som kyrkan har att spela i ett modernt samhälle.

Skara stift är landets äldsta. Vi har haft 82 biskopar och samtliga har spelat en stor roll för hur både staden och kyrkan gemensamt utvecklats. Det kan tyckas märkligt för den som inte kan Skaras historia men för oss som kan den är kyrkan en fortsatt mycket viktig aktör och värderingsbärare i en liten stad som Skara.

Välkommen till ditt nya stift Åke. Det finns en hel del utmaningar och jag är övertygad om att du kommer väl tillrätta i biskopsgården vad det lider!

Nu säger vi ”Basta till Matsvinnet!”

den 15 mars 2012, 16:56:50

75 kilo per år. Var fjärde matkasse. Värden för tusentals kronor varje år.

Detta är matsvinnet omsatt i praktiken: 75 kilo mat per person och år kastas. Det motsvarar var fjärde matkasse som vi bär hem och motsvarar i sin tur kostnader på många tusenlappar per person och år.

Det är inte bara ett onödigt resursslöseri i pengar utan i miljö: helt utan anledning. För man behöver inte slänga mat. Med kreativitet, finurlighet och en skärpt planeringsförmåga kan gårdagens kalasmiddag bli morgondagens lunchlåda. Och med rätt planering behöver det inte bli några rester kvar överhuvudtaget.

Det här handlar om en enda sak: att ändra vår livsstil utan att sänka vår levnadsstandard. Det är inget svårt, men det kräver lite tid och lite planering.

Agera lokalt är en sak man kan göra. Kolla med kostchefen i din kommun, hur mycket mat som slängs inom skolkök och äldrevård. Ifrågasätt om menyerna är felplanerade, om åtgången är felkalkylerad eller om det rent av är så att man lagar fel sorts rätter.

Anna Maria Corazza Bildt är Sveriges främsta livsmedelspolitiker och med sitt härliga italienska driv och den förträffliga plattformen i Europaparlamentet tar hon steget mot matsvinnet. Häng på du också!

Tranan har landat!

den 5 mars 2012, 12:10:54

(C) Anders Kjelsson, bilden hämtad från Länsstyrelsens webb.

Några hundratusen besökare brukar det bli. Och sanningen att säga: 18000 dansande tranor på ett område mindre än Gärdet i Stockholm är faktiskt en rätt häftig upplevelse. Den som inte har möjlighet att besöka Trandansen in persona – vilket ju är väldigt synd – har möjlighet att se dem in action ändå. Genom webbkameror!Tranan är Västergötlands landskapsdjur. Jag gillar tranan trots att det är en ganska ful skapelse. Lång, ranglig och lite udda med en grå fjäderdräkt och lång näbb. Den påminner mer om en plugghäst än en spännande fågel. Hur som helst är den spännande. Tranan reser mellan Norrland och Estremadura i Spanien med några mellanlandningar på Rügen i Nordtyskland och framförallt Hornborgasjön i Skara. Det är en berest varelse som ju faktiskt lever i parförhållande hela livet. Den påminner oss om våren och hösten med sitt hest trumpetande läte och – tarvligt men dock – är den inte helt olik oss människor: vi reser gärna bort under vinterhalvåret och har inget emot att resa till rena rama kollektiva semesteranläggningar i Spanien.

För oss som bor i trakten är tranan också symbolen för den första picknicken för året. Vi vallfärdar likt troende till Kaba för att titta på tranorna och njuta av den friska vårluften. Fågeln är dessutom också något som alla vi barn som gått i skaraborgska skolor kan förhålla oss till. Inte ett enda skolbarn under 70-talet har missat utflykterna till Hornborgasjön under våren.

Ibland är livet mer än politik. Så välkommen hit, trana. Jag har saknat dig!