Helle Nyman Ahlqvist - Helle Nyman Ahlqvist

Jobbe?

den 20 maj 2012, 22:34:34

Jag har funderat på det här med sommarjobb. Jag har funderat på det av rent personliga skäl eftersom Aksel är 16 år och har sökt lite jobb till sommaren och jag har funderat på det eftersom såväl sociala som traditonella medier skriver om hur svårt det är för unga att få sommarjobb. Igår i SvD kunde man t.ex. läsa om att s-kommuner ger flest sommarjobb. Och på märsta.nu kan man läsa om de 420 jobben som s-styrda Sigtuna kommun trollat fram till kommunens ungdomar i år.

Det låter ju beundransvärt och duktigt. Men vad är det för jobb? Ger de ungdomarna användbara erfarenheter och kunskaper som hjälper dem i sin framtida karriär och motiverar dem att vilja arbeta? Eller är det bara en hög siffra på pappret?

Förra sommaren fick en av mina väninnors då 17-åriga dotter ett sommarjobb genom Sigtuna kommun och var väldigt nöjd. Till en början. Efter ett par dagar på jobbet blev 17-åringen mer och mer frustrerad över sina arbetsuppgifter och började fundera över om det verkligen var ett jobb eller om det var ett betalt tidsfördriv.

Jobbet hon fick fanns egentligen inte. Dvs. det fanns inget behov eller efterfrågan av tjänsten. Varje dag hittade man på uppgifter som egentligen inte var nödvändiga, ingenting kändes meningsfullt och motivationen för att arbeta blev lägre och lägre för varje dag. Särskilt de dagarna då handledaren sa att hon och hennes kollegor, dvs. andra ungdomar som ville jobba för att tjäna pengar, kunde ”ha picnic eller nåt” eftersom han inte kunnat hitta på något för dem den dagen.

Sigtuna och andra kommuner som trollar fram påhittade jobb för att få statistiken att se bra ut och har rabatterna överfyllda med vilsna ungdomar, på verksamheter där det uppenbarligen inte finns några vettiga arbetsuppgifter eller med handledare som inte förstår sitt uppdrag, borde istället tänka en extra gång på var dessa ungdomar verkligen skulle kunna göra nytta. Och man borde tänka på att det kanske är första gången många av dessa unga är ute i arbetslivet och det får inte vara något som känns meningslöst eller avskräckande.

Bilden här bredvid har jag knyckt från det förra moderata oppositionsrådet i Sigtuna kommun Henrik Kelfves blogg. Han kallar killen som dränker den stackars blomman för ”lydig sommarjobbare”. Det är ett snällt sätt att se det. Jag kallar det slöseri med mina skattepengar.

Är det ett vettigt sätt för en kommun att motivera ungdomar för framtida yrkesliv genom att låta dem vattna när det regnar, ha picnic när handledarens fantasi tryter eller slåss om maskrosorna i gräsmattan?

Jag tycker inte det och min väninnas dotter sökte inte jobb i Sigtuna kommun i år.

Stolt som en tupp – del 2

den 16 maj 2012, 00:19:47

Idag har jag varit på det sista utvecklingssamtalet EVER på Råbergsskolan. Det känns skönt eftersom Matilda verkligen har vuxit ur den lilla skolan och behöver komma vidare. Alla barn i 6an upplever nog samma sak, men jag tror att det är extra tydligt i ett sånt litet samhälle som Rosersberg.  Barn i den åldern behöver nya intryck, utmaningar och vänner och plötsligt har lilla Rosers blivit för litet.

Men det känns också vemodigt eftersom vi haft sån tur med läraren Ingela. Vi försökte få henne att följa med oss till Skolan Bergius, men det gick tyvärr inte…Vi har också haft tur med flera andra lärare, som t.ex. Gunilla Rasmuson. Henne tar vi också gärna med till Bergius!

 I dessa tider när alla diskuterar hur dåliga svenska skolor är och att lärarna ofta är otillräckliga, känns det extra bra att vi har haft turen att få dessa två fantastiska lärare. Bilden här bredvid kommer i repris – den är ju så fin !

Det var ett roligt utvecklingssamtal på flera sätt och jag fick än en gång gå ifrån skolan med högt buret huvud och fylld av stolthet. Lite extra stolt blev jag när Ingela berättade om de nationella proven i svenska där en del var att skriva en insändare. Matildas var så bra skriven att lärarna använde ord som ”fantastiskt begåvad” och berättade att hon är enormt duktig på att argumentera för sina åsikter…Mmmmmmm, mamman myser! 

Jag är en lyckligt lottad mamma med duktiga barn som fått ha fantastiska lärare som gett oss en bra start i såväl elev- som föräldralivet.

Stort tack till Ingela och Gunilla m.fl på Råbergsskolan – ni har fått våra barn att trivas i skolan, känna sig trygga och – kanske det viktigaste av allt? – vilja lära sig saker och utvecklas för sin egen framtids skull.

Politiskt skov

den 9 maj 2012, 22:51:42

Jag har blivit kallad ”politisk periodare” och fått kommentarer som ”du får nog snart ett politiskt skov igen”…Det är antagligen inte särskilt smickrande kommentarer, men tyvärr ganska träffande. Jag har aldrig varit kompis med ordet ”lagom”, vilket innebär att det ofta blir för mycket av allt och sedan behöver jag en paus från…allt. Som t.ex. jobb och politik. Nu hoppas jag att diverse olika hjälpmedel och stigande ålder har fått mig på bättre tankar och att jag sakta men säkert ska börja förstå ordet lagom. Det är nämligen så att ett nytt politiskt skov börjar närma sig.

Den senaste tiden har jag hört så mycket dumt, läst om så många naiva människor och tagit del av beslut fattade av fel personer på fel plats.

Som just nu, i skrivande stund, berättar Aktuellt om Håbo kommun som förbjuder en förskola som drivs av ett föräldrakooperativ, att låta föräldrarna rycka in när personalen är sjuk. Hur urbota korkat är inte det? Vad är det frågan om? Kommunerna ska vara glada och tacksamma för att det finns föräldrar som vill ha sina barn på föräldrakooperativ och driva dessa med allt vad det innebär i form av ideellt arbete som städning, handling, trädgårdsarbete, deltagande i utflykter eller daglig verksamhet. Att föräldrar vill ta del av sina barns vardag på det sättet ska uppmuntras och värdesättas. Det behövs även i högre åldrar och ska aldrig, aldrig motarbetas!

Tyvärr har vår familj upplevt samma dumma beteende redan för 15 år sedan när vi bodde i Sigtuna och skulle skaffa dagisplats till Aksel. Sigtuna kommun sa då att det inte fanns någon plats för honom i hela kommunen, inte i någon kommundel faktiskt. Jag jobbade då på regeringskansliet och lyckades efter ett tag ordna en plats på en privat förskola i Gamla Stan och skulle alltså börja släpa Aksel 14 månader från Sigtuna till Stockholm varje dag.  Sigtuna kommun godkände platsen och att skolpengen skulle betalas till Stockholms kommun. Jag tyckte dock synd om lille Aksel (snyggingen i rutig fleece-keps på bilden) och tänkte att det kan inte vara så eländigt att det inte finns någon plats närmare Sigtuna. Som en sista utväg tog jag därför fram den lokala telefonkatalogen och började ringa direkt till alla förskolor i Sigtuna kommun. Efter ett par samtal kom jag till ett föräldrakooperativ i Rosersberg som säger ”javisst, vi har flera tomma platser, ni är så välkomna så!” WHAT!?!

Den sossestyrda kommunledningen betalade alltså hellre ut skolpengen till Stockholms kommun är till ett föräldrakooperativ i sin egen kommun!?

Vad ska man säga? Tack och lov insåg sossarna i Sigtuna kommun till slut att det behövs alternativ till de kommunala förskolorna/skolorna och slåss inte längre med näbbar och klor mot fristående alternativ. Nåja, nästan inte iallafall. Skolan Bergius får ju ständigt käppar i hjulen av kommunledningen, men tack och lov klarar de sig ändå.

Det här blev ett långt sidospår! Jag skulle egentligen skriva om dagens kommunledning och det nuvarande kommunalrådet som är en mästare. En mästare på att skylla ifrån sig.

Förra veckan skrev jag om att skolorna i Sigtuna kommun var öppna på Valborgsmässoafton, men att skolbussarna inte gick. Men se, det var inte kommunledningens fel! Nej, skolbussarna är SL och Arrivas ansvar. Ok. Jag har i flera år framfört synpunkter på hur skolbusstrafiken sköts i kommunen, att man inte ställer tydliga krav på varken säkerhetsbälten, hastighetskontroller eller nykterhet (!) och då fått till svar ”det är inget problem, det fungerar så bra med att ha skolbusstrafiken som linjetrafik och att det är ekonomiskt fördelaktigt”. Billigt alltså. Att föräldrar inte vill sätta sina barn på bussarna pga. ilskna förare och dålig säkerhet, utan hellre kör sina barn själva och skapar trafikkaos vid skolorna, är heller inget stort problem. Kan det kanske vara så att kommunledningen helt enkelt struntar i detta för att det inte ger särskilt många avgörande röster? Det är kanske viktigare att bygga monument att klippa band vid och utomhusbad för miljontals kronor.

Kan det kanske vara så att man helt enkelt missat informera SL/Arriva att man skulle hålla skolorna öppna på självaste Valborgsmässoafton? Undrar om man informerade om att skolorna var stängda en onsdag i februari för att fira den stora högtiden Newroz eller om man lät tre tomma bussar köra genom våra samhällen den dagen ändå?

Vems ansvar tycker ni att det låter som?

Skovet är igång.

Edith Kotka Nyman

den 4 maj 2012, 22:07:19

Idag fyller min mamma år. Jättemånga år. 80 närmare bestämt. Och det ska firas i helgen.

Min mamma är världens bästa mamma. Hon är den mest generösa, icke-själviska och godhjärtade människa jag känner. Det har inte funnits många tillfällen under mitt eller mina syskons liv som hon inte ställt upp för oss eller för nån annan i vår närhet heller för den delen.

Eller, vänta, det har inte stannat vid vår närhet. Mamma har ställt upp för massor med människor som inte i sin vildaste fantasi kunnat förvänta sig hennes hjälp.

1944 kom mamma till Sverige från Estland med sin mamma Elfride, pappa Georg och storasyster Vivian. De flydde från kriget på andra sidan Östersjön och hamnade i det fria Sverige var de så småningom skaffade sig en bra tillvaro med arbeten, hem och vänner.

Mamma var alltså 12 år när hon och familjen lämnade allt de hade i Estland och kom till Sverige. Här fick de sitta i karantän innan de kom ut i det svenska samhället på riktigt. Barnen fick börja i svenska skolor utan att kunna ett ord svenska och föräldrarna sökte jobb direkt.

De ambitiösa människorna från krigets Estland jobbade hårt och målmedvetet i det nya landet, men hela tiden med hjärtat kvar i Estland. De startade flera föreningar och organisationer för utlandsester för att kunna hålla kontakten med varandra och höll bestämt kvar sina språkkunskaper.

Mamma utbildade sig till teckningslärare på Konstfack och senare till hemspråkslärare som hon jobbade som i flera år. Hon har alltid varit aktiv i estniska föreningar och organisationer, skrivit läroböcker i estniska och hållit tät kontakt med släkt och vänner som blev kvar i Estland. Under alla år har hon sett till att hjälpa dem så mycket hon kunnat. Jag minns fortfarande hur vi på 70-80-talet alltid köpte socker, kaffe, strumpbyxor mm, gjorde paket och skickade till Estland. 

Hennes hjärta har alltid räckt åt såväl familj, vänner, släkt som barnhem och fattiga familjer i Estland. Huset på Aspvägen har haft ett oräkneligt antal övernattande från världens alla hörn. Alla har alltid varit välkomna. Både när jag var liten, tonåring och ung var vårt hus alltid fullt av mina vänner. Alla trivdes hos oss och kände sig välkomna. Mamma arrangerade fester och kalas och hjälpte till när det var dags för mig att ta över festfixandet. Antagligen för att hon själv alltid varit en partypingla

(det är hon längst ner på bilden)

Jag skulle verkligen kunna skriva en hel bok om min fina, fantastiska mamma. Men det kan jag ju inte göra idag. Jag måste orka festa imorgon. Då ska vi fira mamma ordentligt och jag hoppas hennes fest blir precis som hon tänkt sig. Det är hon värd.

Grattis finaste mamma!

Valborg vs Newroz?

den 30 april 2012, 10:19:12

Det finns en sak till som jag funderat på de senaste dagarna och som är värt att blogga om just idag.

Direkt när jag scrollade igenom Facebook till frukosten alldeles nyss, fick jag det dessutom bekräftat att det inte bara är jag som funderat över detta. Debatten och kommentarerna visar att fler än jag höjer på ögonbrynen över faktumet att Sigtuna kommuns skolor har öppet idag. Idag är det valborgsmässoafton och måndag. Imorgon är det således första maj och – vilket i och för sig kan diskuteras om det är rätt att fortsätta med i all evighet (!?) - en ledig dag för hela landet, ja, faktiskt en av de allra rödaste dagarna på året…Det gör idag till en sk. klämdag som många föräldrar säkerligen försöker vara lediga på för att få en långhelg. Då väljer Sigtuna kommun att ha skolorna öppna som vanligt och långhelgen med familjen sprack.

Det är självklart inte alla som är lediga idag – det förstår jag också utan att ni behöver kommentera det – men jag tror nog att många är det. Eller åtminstone gärna hade varit det om barnen varit lediga. Alldeles, alldeles säkert är det många, många fler som väljer att ta ledigt idag än onsdagen den 21 mars. Då skulle nämligen Sigtuna kommuns alla skolbarn stanna hemma och fira Newroz. Det har kommunens socialdemokratiska ledning beslutat.

Att skolbussarna gick tomma den dagen och inte går alls idag när skolorna är öppna tar man ingen hänsyn till. Att föräldrarna har svårt att få ledigt för att fira Newroz mitt i veckan i mars är inte viktigt för s-ledningen. Att Sigtuna kommunhus har halvdag och stänger kl. 13.00 idag är helt naturligt när skolorna får ha öppet som vanligt.

Tänk om Sigtuna kommunledning någon gång kunde inse att verksamheterna i många frågor kan ta ansvar för sig själva och planera efter sitt eget behov. Varför inte göra som Sollentuna kommun t.ex. Där lägger respektive skola ut lov- och studiedagar. ”Rektor beslutar om elever och föräldrar själva helt eller delvis skall få välja tid för övriga lovdagar eller om dessa lovdagar skall placeras gemensamt för hela skolan.” Men, nej, det skulle ju inte fungera i Sigtuna kommun. Här är det bäst att kommunledningen bestämmer allt, ner på minsta detaljnivå och bevare oss väl för valfrihet och verksamhetsledare med egen initiativförmåga!

För mig är det helt obegripligt att göra så här. Det finns ingenting som kan få mig att förstå att det är bättre att stänga skolorna för Newroz, som ett fåtal överhuvudtaget känner till, istället för att lägga den lediga dagen på en sån här traditionell klämdag. Försök inte heller att få mig att framstå som motståndare till integration eller ”nya svenska traditioner” efter detta uttalande. Det här är helt enkelt ett steg i fel riktning.

Trevlig valborg!

Vintern raaaasar

den 30 april 2012, 00:50:58

Valborgsmässoafton.

När jag var liten betydde det valborgseld vid fotbollsplanerna på Aspvägen och tivoli i Märsta Centrum, när jag pluggade i Uppsala betydde det champagnefrukost, sillunch, champagnegalopp och fest tills man stupade. Minnena från valborgsmässofirandet i Uppsala är både väldigt starka och hmmm, väldigt luddiga…

Sen var det några år när valborg inte betydde nåt särskilt, kanske betydde det grillpremiär med goda vänner, nån extra ledig dag eller bara en trevlig start på våren. Tills vi flyttade till Rosersberg. Plötsligt blev valborg ett nytt begrepp. En av de viktigaste dagarna på året. Rosersbergarna är som tokiga i traditioner och går man ur huse när det är dags för julgransplundring, valborg och midsommar.

Det är trevligt och ger det lilla samhället en känsla av trygghet och social samvaro. Men vem är det som står bakom allt arbete vid dessa tillfällen? Jo, Rosersbergs idrottsklubb/ RIK, scoutkåren och på senare år har även Föreningen Rosersbergs Villastad bidragit. Men vilka är människorna bakom dessa föreningar och tillställningar? Jahaaaa, är det du och jag som bor i Rosersberg, har barn i RIK eller scouterna och är medlemmar i föreningarna?! Men det kan ju ändå inte vara så att det är du och jag som måste jobba för att det ska kunna arrangeras julgransplundringar, eldas valborgseldar och resas midsommarstänger i vår lilla kommundel?

Jo, det är just så det är. Men det är väldigt svårt för många att inse. Ja, jag erkänner, jag ÄR bitter när det gäller det här. Jag kan nämligen inte köpa det att man har barn i idrottsföreningar, scouterna eller är medlem i föreningar utan att själv bidra på minsta sätt. Alla vill ha en midsommarstång eller en valborgseld att gå till, men ingen vill hjälpa till att arrangera. Det är extremt svårt att få folk att engagera sig och bidra och det är oftast samma personer som deltar. Hur länge kan det vara såhär? När kommer det att dö ut? Jag tror inte det är långt dit. Tyvärr.

Nåt annat som irriterar mig och värt att reflektera över såhär dagen före valborg är hur folk ser på en valborgseld. För tre år sedan var jag aktiv i RIK och ansvarade för valborgsfirandet. Dagen innan aftonen klättrade jag runt i brashögen och plockade plastsäckar, madrasser, böcker, skrivbordsstolar, plastleksaker mm ur högen för att ha en ärlig chans att kunna tända elden utan att förgifta hela samhället. Det mest anmärkningsvärda i högen var ett kylskåp…Tyvärr var mitt arbete inget som de övriga rosersbergarna fick ta del av, eftersom någon roade sig med att tända eld på brasan redan natten den 29 april! Ingen kan förstå hur jag kände mig på morgonen den valborgsmässoaftonen när jag stod vid en liten hög aska på Råbergsvallen och visste att jag ägnat flera timmar åt att städa ur brashögen dagen innan. Tack och lov ställde kommunen upp med att köra dit nytt, brännbart skräp, så vi kunde ha en eld den rätta kvällen också.

I år har RIK fått hjälp av Märsta Förenade som ställt upp med tre containrar som folk kan slänga elavfall, deponi och annat inte brännbart-avfall i när de passar på att städa sin trädgård dagarna innan valborg. Men tänk att det ska behövas när vi har Bristas fina sopstation bara några kilometer bort!

Hoppas nu bara att folk kan läsa och fattar varför containrarna står där. Hoppas också att ingen smyger dit i natt och tuttar på brasan för tidigt. Hoppas det, så att många rosersbergare kan ta sig till Råbergsvallen imorgon kväll (eller ikväll, faktiskt, klockan har passerat 00) och fira att vintern rasat, stödja RIK och scoutkåren genom att handla fika, lotter mm och självklart också se på när vår gamla häck och äppelträd brinner.

Uppåt SKOLA vi alla sträva

den 25 april 2012, 23:35:49

Matilda går i sexan på Råbergsskolan och ska börja sjuan i höst, vilket innebär att vårterminen handlat mycket om skolval. Aksel gjorde sitt gymnasieval förra året och går nu första året på Kungsholmens gymnasium. För fyra år sedan åkte vi runt med honom i olika högstadieskolor, funderade och läste på om skolornas för- och/eller nackdelar. För både mig och Henke, som olyckligtvis växte upp i 70-talets flumskolor, var det något helt nytt att få välja skola på det sättet och vi båda kände att det var ett bra sätt att engagera oss i såväl barnens vardag som deras framtid.

Härom veckan kom intagningsbeskedet från Skolan Bergius och även Matilda får den stora förmånen att gå sina tre viktiga högstadieår där. Vi var egentligen aldrig särskilt oroliga för att hon inte skulle komma in eftersom det är kötid och syskonförtur som räknas, och hon ställdes i kö samtidigt som Aksel började sjuan för fyra år sedan. Däremot blev vi alla väldigt förvånade när intagningsbeskedet från den kommunala Ekillaskolan med uppmaningen att skicka in en blankett om vi INTE vill ha platsen dök upp i brevlådan…

Sigtuna kommuns vänstermajoritet har hela tiden satt käppar i hjulen för Skolan Bergius, av olika anledningar. Det är sorgligt. Skolans existens är ett välkommet inslag i kommunen och många ungdomar har fått en bättre högstadietid än de kunnat hoppas på. Självklart har det förekommit en och annan barnsjukdom (känns som ett dumt ord i sammanhanget ) och skolan har fått jobba hårt med rutiner och lokalanpassning. Men trots det trivs eleverna, de studerar flitigt, lär sig studieteknik och visar att de VILL få bra betyg samt följa skolans regler. Självklart ingen regel utan undantag, men ovilja att anpassa sig till reglerna får tydliga konsekvenser.

För oss finns inget annat alternativ i kommunen och det stör oss – och många andra familjer – att kommunen inte förstår hur mycket nytta Skolan Bergius gör.

Sedan brevet från Ekillaskolan dök upp i brevlådan har jag tänkt blogga om skolvalet. Det har inte blivit av. Men så idag fylls såväl de lokala som sociala medierna och faktiskt även ett kort inslag på ABC (visserligen Uppsala-frekvensen, så vi här i de södra kommundelarna fick vara utan…) av nyheten att majoriteten i Sigtuna kommun ”miljardsatsar på skola och barnomsorg”. Det är ju toppen! Äntligen – tänker jag - kan vi få se kommunledningen lyfta fram satsningar på fler behöriga och stolta lärare med bra löner, fler vuxna i skolorna som ser till och fångar upp allas behov – även de duktiga elevernas. Skolor utan lärarlösa lektioner, skolor som vågar ställa krav på både elever och föräldrar och som lockar ungdomar med god kvalitet och spännande profileringar. De kommer presentera skolor som utsätts för tydliga, återkommande uppföljningar  och som känner en lust att lägga ner ett intensivt arbete på korrekt betygsättning och utvärdering av pedagogiska metoder som passar just deras skola bäst. Skolorna i kommunen kommer att arbeta utifrån lika villkor och samverkan med näringslivet kommer att vara ett välkommet inslag i kommunens skolor.  

Trodde jag ja.

Denna fantastiska miljardsatsning på skola och barnomsorg innebär nya hus. Nya skolbyggnader. Ombyggda skolor och förskolor. Företrädesvis i centrala Märsta, Valsta och Steninge. Och som av en händelse kommer mycket av detta vara klart lagom till hösten 2014 så väljarna har de fina byggnaderna färskt i minnet när de går till valurnorna i september.

Det låter ju som mitt aprilskämt!

Kungsan blir rosa

den 23 april 2012, 14:55:25

Idag är dagen då Kungsträdgården färgas ljust ljust rosa. Solen strålar och endast ett par små fluffiga moln är kvar på himlen.

Halsduken känns alldeles för varm och längtan efter solglasögonen är stark. Men min tanke i morse blev sann – ”om jag tar glasögon istället för linser och lämnar solglasögonen hemma kommer solen att komma fram”…

Det som är ännu mer fantastiskt är att jag sitter still på en bänk, har ätit en glass – nyhet för i år: dammsugarglass mums! – och bara njuter av det. Fascineras av att det inte kryper i kroppen, svetten lackar inte i pannan och andningen är helt normal.

Fascineras också av att alla, verkligen alla från den gamla damen med sin lilla kompaktkamera, den coola skatekillen med den senaste iPhonen, de 35 japanerna med varsin kamera, de tuggummituggande blondinerna och den kaftanklädda, pistagenötsätande mannen, alla fotar de de rosa blommorna som blir större och större för varje sekund och som sprider ett ljuvligt skimmer över kungens annars så gråa trädgård.

Ännu en underbar vår gör entré i Stockholm.

Jag hjälper 95 barn

den 22 april 2012, 21:28:04

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Foto: © UNICEF/Asselin

UNICEF vaccinerar i Elfenbenskusten © UNICEF/Asselin

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

 

 

Har du också en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Bevara biblioteken!

den 13 april 2012, 19:59:53

Det tog alltså inte slut vid 40 trots allt. Det finns ju fortfarande saker som är värda att upptäcka i livet. Men tänk att det skulle ta mig 42 år att upptäcka detta magnifika påhitt som kallas bibliotek.

Idag har jag varit på bibliotek. Märsta bibliotek. Oj, vilken upplevelse! Jag är helt imponerad och nästintill euforisk! Jag har verkligen varit en idiot som köpt alla dessa böcker som nu bara samlar damm överallt i huset och skapar irritation hos oss alla. Följande meningar hörs nämligen med jämna mellanrum i vårt hus: ”Helle, kan vi inte åka till tippen med alla j-a pocketböcker?” ”Näää, inte än, jag vill gå igenom, kanske barnen vill läsa, vi kan ge till nån”…”Men Henke, har du köpt nya böcker – igen? Du har ju inte läst den och den och den!” ”Åhhh, vad jag vill läsa, men jag hinner ju inte!!” Typ.

Men nu har alltså en helt ny värld öppnat sig och det kommer dröja länge innan jag köper en bok. Man kan ju t.o.m. låna magasin och veckotidningar!

Och vilket lugn. Tysta människor strosar omkring bland hyllorna, några ambitiösa ungdomar sitter med sina datorer och skolböcker, en och annan äldre farbror bläddrar i en tidning och kvinnor med slöja tittar på när barnen läser i barnhörnan.

Men hur kommer det sig nu att jag sökte mig till biblioteket just idag? Jo, jag har en ny läxa. En läxa som jag slarvat med – nu igen. Jag har blivit rekommenderad att läsa en bok för att må bättre. En bok som inte finns att få tag på på nån bokrea eller i nån billighetsbokhandel. En bok som kostar 350kr och som jag vet att jag inte kommer att läsa ordentligt.

Jag har fått frågan flera gånger nu. ”Har du köpt boken?” Och varje gång tidigare har jag svarat att jag glömt det. Jag HAR glömt det, eller kanske rättare sagt, förträngt det och kommit på det när jag suttit där. Men sist, drabbad av en släng av värre sinnesförvirring än på länge, hör jag mig själv säga ”nu har jag åtminstone beställt boken”  – innan jag ens fått frågan! Varpå jag får till svar ”bra, då kan du välja nåt kapitel som vi diskuterar nästa gång”. Sådärja, snacka om att måla in sig själv i ett hörn.

Igår insåg jag plötsligt att jag snart ska dit igen och jag har ingen bok att välja ut nåt klokt kapitel ur. Jag har inte beställt nån bok och jag vill inte ha bokeländet. Men jag har sagt ”ja, det blir bra, jag väljer nåt kapitel som vi kan diskutera”. Vad gör man i det läget? Åker dit och erkänner? Näh, inte jag inte. Besöker bokus, adlibris, cdon mm och våndas över priser (och leveranstider nu när jag inser att jag knappt hinner få boken innan jag ska diskutera kapitel) och plötsligt slår det mig – bibliotek!

Där har ni anledningen till att jag hamnade på Märsta bibliotek idag.

Men jag är så glad över det! Och jag var, som sagt, nästintill euforisk när jag strosade runt där och träffade en av de mest sympatiska människorna jag träffat på länge, bibliotekarien Åke. Han hjälpte mig att hitta bokeländet och tipsade om fler böcker inom samma ämne, men de tipsen tackade jag vänligt nej till och sa att jag hellre tittade runt en stund för att se om jag hittade nåt roligare. Åke insåg att jag var nybörjare på det här med bibliotek och berättade att jag måste ha leg för att få låna något innan han släppte iväg mig bland hyllorna.

Ganska fort hittade jag en trave böcker som jag släpade omkring på en stund innan jag insåg att det skulle ta mig ett par år att läsa igenom alla. Jag lämnade tillbaka alla utom en.

”Kor – en kärlekshistoria”. Ni som känner mig förstår. Hur skulle jag kunna lämna en sån bok?

Tänkte först sitta där i tystnaden och lugnet en stund och läsa den på plats. Men där gick gränsen. Jag satt still ett par minuter med boken framför mig innan det började krypa i kroppen och jag tänkte att det var bäst att plocka fram leget och besöka Åke igen.

Åke är min nye idol. Han förklarade extremt pedagogiskt hur man gjorde med lånekortet och när han såg min adress sa han försiktigt ”du vet att det finns ett bibliotek i Rosersberg också?”. När han hörde att jag bor typ 30 meter ifrån det vände han dataskärmen mot mig och visade hur man kan välja böcker för avhämtning i Rosersberg, berättade att jag kan lämna mina böcker där och gav mig ett kort med öppettiderna.

Det var länge sen jag kände mig så nöjd och tillfreds. Åke made my day!

Om någon nu så mycket som andas om att minska anslagen till biblioteken återupptar jag allt politiskt engagemang och tar upp kampen – Åke och biblioteken ska vara kvar. De har precis fått en ny stamkund.