Jörgen Andersson - Helgeandsbloggen

Hänt i veckan

den 6 mars 2011, 10:53:45

Tar en lugn söndagsmorgon med Vasaloppet, reflekterar samtidigt över de senaste två veckorna. Har varit intensiva veckor som innehållit en islandsresa tillsammans med representanter från finansutskottet och EU-nämnden. Mycket pressat schema men väldigt informativt och givande, träffade där en rad ministrar, EU-förhandlare, IMF:s representant, svenske ambassadören m.fl. Den stora snackisen under besöket blev dock presidentens tilltag att inte anta den lag som röstats igenom i Alltinget med stor majoritet bara dagarna innan vi anlände. Många oroar sig för vad detta ska innebära förutom att det blir en folkomröstning om Icesaveavtalet den 9 april. Vad innebär detta till exempel när Island vill omsätta sina utlandslån? Hur uppfattas detta demokratiska underskott utifrån?

Den andra stora frågan rörde sig kring Islands EU-ansökan, det kunde konstateras att socialdemokraterna inte kunde bli medlemmar fort nog. Man ville klara av alla protokollen på en gång, och verkligen forcera fram medlemskapet, samtidigt som deras koalitionspartners kanske inte är lika entusiastiska.  För övrigt var ett av huvudsyftena att studera hur Island klarat sin kris, och hur förutsättningarna ser ut för Island framöver. I det var de flesta relativt optimistiska att man klarat sig förvånansvärt bra, jag finner anledning att fördjupa mig lite mer i detta.

Senaste veckan har också varit intensiv och intressant, två årsmöten har jag deltagit i och varit årsmötestalare på. Det är alltid mycket trevligt och givande att träffa medlemmarna för att se vad som händer på det lokala planet. Det är också viktigt att stämma av tongångarna hos medlemmarna, och vad som förväntas av mig? Vilken politik vill de att jag ska driva?  Jag hoppas kunna fortsätta träffa fler medlemmar och mer frekvent framöver, det ger mig mycket.

Också i Finansutskottet har det varit stor aktivitet denna vecka, det började med utfrågning om kreditgivning och hushållens skulder. Panelen bestod av finans- och finansmarknadsministern, riksbankschefen och finansinspektionens generaldirektör. De flesta verkar vara överens om att det ännu inte finns någon bostadsbubbla, att det ännu inte är en alarmerande skuldsättning hos hushållen, men att situationen bevakas noggrant. För övrigt upptogs mycket av den risk bankerna utgör för staten. Det står ganska klart att kapitalkraven kommer att skärpas, utöver Basel III kraven. Allt för att minska risken för hela Sveriges ekonomi som bankerna utgör.

Onsdagen tillbringades nästan helt och hållet åt arbete i kammaren, en av mina ansvarsfrågor var uppe och jag debatterade denna. Det handlade om finansmarknadsfrågor, bank- försäkrings- och kreditupplysningsfrågor. Alltid kul att debattera i kammaren, denna gång var vi allt för överens för att det skulle bli några repliker, synd. Jag som hade förberett replikskifte med Ulla Andersson, nåväl det får bli nästa gång.

Veckan innehöll också utfrågning av riksbankschefen, inga kontroversiella eller nya perspektiv denna gång. Direktionen var dock inte helt överens denna gång heller, i grund och botten handlar det om vilket underliggande inflationstryck som egentligen föreligger och var finns jämviktsbalansen i arbetslösheten. Hur det än är så har Riksbanken lagt ut kursen för den närmaste tiden, och det ger för handen att en ny bedömning eller annat utfall kan ställa till det. Mycket av policyn den närmaste framtiden är redan intecknad i ränta och kronkurs, skulle policyn justeras kan det få stora slag för kronan och vi får plötsligt en importerad inflation, det här kan bli ett problem.

Utöver detta har jag träffat konjunkturinstitutet och fått deras bedömning av den svenska ekonomin, jag har också träffat Konsumenternas för bank-och finansfrågor, samt Konsumenternas för försäkringsfrågor, för att diskutera konsumentfrågor på finansmarknaden. Sist men inte minst har jag varit med på en dragning om det ekonomiska läget i Sverige av finansminister Anders Borg. Jag måste säga att det alltid är väldigt givande att lyssna på ministern, men det är naturligtvis extra trevligt när en så positiv bild av läget målas upp. Det är dock inte utan att nya eventuella bekymmer dyker upp, om detta återkommer jag vid senare tillfälle.

Lovvärt engagemang

den 20 februari 2011, 22:47:06

Har haft vårt årsmöte i Moderaterna Norra Tjust och det är med en bra känsla vi lägger det bakom oss. Vår lilla förening har nu en riksdagsledamot, ett kommunalråd och en vice ordförande i kommunfullmäktige. Detta vid sidan av flertalet positioner i styrelser och nämnder, ett gott resultat, något att vi kan vara stolta över som en liten förening.

Det visar också värdet av att de små föreningarna finns, att det finns livaktiga föreningar med en bra verksamhet. Jag är inte så säker på att någon av dessa som jag beskriver ovan skulle ha varit aktiva i politiken överhuvudtaget om inte föreningen funnits lättillgänglig i närheten av medborgarna. Men framförallt handlar det om eldsjälarna, de som driver föreningarna framåt, de som bär hela föreningarna på sina axlar. Dem ska vi hylla och de ska uppmärksammas för sina insatser, deras betydelse för samhället kan aldrig överskattas. Utan föreningar finns inte eldsjälarna och vice versa.

Jag har ambitionen att försöka göra vad jag kan för att stötta upp och försöka bidra så gott jag kan med en livaktig debatt och politisk diskussion ute i föreningarna. Min stora förhoppning är att försöka locka fler att engagera sig, för jag känner att många vill prata politik, vi måste därför hitta formerna för att låta så ske.

Det var med en bra känsla vi skildes från vårt årsmöte, det kändes bra att lyssna till vår nya vice ordförande i kommunstyrelsen. Mitt intryck är att uppfattningen också delas av övriga deltagare, att vi kommer att få en mycket bra företrädare i henne. Det visar också på vilka möjligheter vi har att faktisk kunna rekrytera så många fler medborgare som både är intresserade och vill engagera sig, bara någon frågar dem.

Så, kom nu ihåg varje gång du träffar en driven människa, det finns troligen inget de hellre vill än att få frågan om de vill engagera sig politiskt.

Innovationer!

den 19 februari 2011, 14:16:43

Fredagen gick i innovationens tecken. Morgonen började jag med att delta vid en boklansering, boken heter Kuwaharas dass och är skriven av Stefan Fölster tillsammans med Fabian Wallén. Boken tar upp olika exempel på samhällsinnovatörer som vågat tänka nytt och hur deras idéer påverkat. Boken ska främst ses som inspiration och en uppmuntran till att öppna sinnet för nytänkande.

Det här ett angeläget ämne som ligger helt i linje med en ytterst angelägen debatt, nämligen hur möter vi framtidsutmaningarna. Vilka innovationer kan lösa framtidsproblemen, och hur släpper vi loss innovationskraften? Vi vet att den finns där. Vi har alla stor förståelse för tekniska innovationer men toleransen för större kreativitet, nya lösningar och kanske rent av lite experimentlusta inom det offentliga, behöver förbättras. Det är dags att göra upp med nedärvda uppfattningar om att byråkratiska storskaliga enhetslösningar, bestämda och beslutade uppifrån, alltid är de bästa.

Dagen fortsatte sedan med studier omkring EU:s 2020-strategi och den något tröga processen att försöka förflytta tyngdpunkten i EU:s budget från massivt jordbruksstöd till att satsa mer på forskning och utbildning. Det finns en stor medvetenhet om vikten av detta för att klara konkurrenskraften, men ack vad det går trögt!

På eftermiddagen träffade jag VD för Svenska Riskkapitalföreningen, de försörjer ca 700 företag med riskkapital. Bolagen som satsats i omsätter tillsammans 250 miljarder. Det här är en viktig bransch, det är små och medelstora bolag som genom en god kapitalförsörjning kan satsa på nya produkter och det är här de största anställningsmöjligheterna kommer att finnas. Vi ska naturligtvis inte heller glömma vikten av riskkapital för helt nya bolag och verksamheter. Men det finns hot och orosmoln på himlen, det gäller att försöka se eventuella skadeverkningar alla regleringar kan tänkas få. Alla dessa finansmarknadsregleringar som kommer i kölvattnet från finanskrisen.

Det är ingen lätt uppgift att varken förutspå effekter eller att försöka förhindra de regleringar som kan vara skadliga. Det är dock en uppgift som kanske är viktigare än någon annan uppgift. Det känns som att det finns en allt mer utbredd allmän uppfattning och insikt om innovationernas betydelse för framtiden. Då gäller det också att se till att skapa bästa möjliga grogrund och miljö för att dessa ska förverkligas.

Högre räntor!

den 16 februari 2011, 18:08:47

Än en gång höjer Riksbanken räntan, föga förvånande, än en gång är direktionen oense, inte heller det särskilt förvånande. I grunden tycker jag det är ett sundhetstecken, att man ger uttryck för olika ståndpunkter och har en bred diskussion, det kan i sig inte vara annat än positivt. Utifrån mitt perspektiv är det också lätt att förstå varför det inte alltid är självklart hur penningpolitiken bör se ut.

Till att börja med är det en minst sagt komplex uppgift att försöka göra en någorlunda god bedömning av det ekonomiska läget och för prognoserna både på kort och på lång sikt. Det vi med facit i hand vet, är att svensk ekonomi är urstark. Vi har sett tillväxtsiffror likt tigerekonomiers tillväxt, men bedömning måste göras utifrån vad som komma skall. Här finns fortsatta hot i form av hur den globala återhämtningen ser ut, och vad det betyder för svensk ekonomi? Hur ser inflationstrycket ut, när det gäller stundande avtalsrörelse och råvaruprisutvecklingen? Resursutnyttjandet och arbetslöshetssiffrorna är andra faktorer som spelar en stor roll för penningpolitiken. En faktor som ytterligare komplicerar är den starka kronan. En annan viktig aspekt som tidigare getts ett större utrymme i resonemangen är hushållens upplåning.

Indikatorer som avspeglar dessa frågeställningar är ytterst osäkra och kan också snabbt förändras, dessutom kan de ibland vara svåra att mäta och ibland kan värden tolkas fel. Men inte nog med det, även om vi tror oss ha en klar bild av det ekonomiska läget och prognoserna. Även detta givet så är det inte självklart vilka åtgärder som ger önskat utfall i den ekonomiska utvecklingen, relaterat prognoserna. Så visst är det naturligt att inte alla i direktionen alltid gör samma bedömning.

För tillfället gäller att räntebanan ska bli något brantare, för att dämpa ett tänkbart inflationstryck, det kan komma att stärka kronan ytterligare och därmed kyla ner den svenska ekonomin en aning. Det går att utveckla resonemangen mycket omkring alla dessa faktorer som ligger till grund för räntepolitiken, jag ska försöka återkomma i ämnet. Tillsvidare känner jag mig trygg med vetskapen om att direktionen i Riksbanken har en bred diskussion och en samlad stor kompetens som ligger till grund för deras beslut.

Utbredd diskriminering?

den 14 februari 2011, 19:10:43

Idag har jag vid ett besök i Kalmar fått anledning att fundera över den eventuella diskriminering som finns på olika plan. Hur ser det ut med kvinnors möjligheter för att starta och driva företag? Kvinnors möjligheter att ingå i styrelser? Är anställningsvilligheten lägre när det gäller kvinnor?

Jag vet inte svaren på dessa frågor, därför är det glädjande att veta att dessa frågor ska utrönas i Kalmar län. Vi kan bara gissa hur det ser ut, men jag törs ändå påstå att det alltid har funnits, och till viss del fortsatt finns diskriminering av olika slag. Jag tror mig kunna säga att diskrimineringen ur ett genusperspektiv, åtminstone inom vissa områden, blivit mindre påtaglig. Däremot är det lite mer oklart hur det ser ut med diskrimineringen när det gäller härkomst, ålder, funktionshinder, ekonomisk status och så vidare.

En annan aspekt som framstår som väldigt tydligt för mig är hur stor betydelsen är att tillhöra ett nätverk, det kan vara Rotary, frimurarna och allsköns olika sammanslutningar och nätverk. Det framstår för mig att diskrimineringen kanske inte alltid baseras på kön, kanske är en man som inte tillhör ett manligt nätverk, lika diskriminerad som en kvinna som inte tillhör ett manligt nätverk, vad vet jag? Hur som helst, kvinnor har blivit mycket bättre på att bygga egna nätverk, kanske rätt väg framåt? Samtidigt ser jag en fara med att kvinnor och män bygger sina nätverk på var sitt håll. Istället för jämställdhet riskerar vi att polarisera än mer ur ett genusperspektiv. Borde vi inte sträva efter större öppenhet och mer samverkan mellan könen? Och samverka mellan alla andra tänkbara grupper med någon form av diskrimineringsgrund också för den delen.

En sak är jag väldigt säker på, och det är att när vi exkluderar olika grupper så bortser vi också från nya möjligheter och vi tar inte tillvara på vår hela potential. Därför finns all anledning att undvika att gruppera och kategorisera människor, låt oss istället se varandra som unika individer utan förutfattade meningar. Jag tror inte på tanken om typiskt kvinnligt, typiskt för en viss generation eller typiskt för en viss härkomst, det är inte alltid givet. Ibland kan vi må bra av att försöka fundera lite över våra egna fördomar, är vi verkligen helt fördomsfria?

Ett rikare Sverige

den 12 februari 2011, 09:30:40

Vad betyder det? Alla har nog hört om den stora demografiska utmaningen. Förutom att en större andel av befolkningen kommer att vara pensionärer, så kommer också en åldrande befolkning att ställa större krav på välfärden. Vi ser i andra änden att de unga tenderar att göra sitt inträde på arbetsmarknaden allt senare, en ekvation som blir svår att få ihop. Speciellt om vi vill upprätthålla vår höga grad av välfärd, och det vill vi väl alla.

Vi talar ofta om att fler måste komma i arbete, vi måste helt enkelt alla solidariskt bidra med att bygga ett ekonomiskt starkare Sverige. Men det räcker inte att fler kommer i arbete, vi måste också öka produktiviteten. Det görs dels genom att rationalisera och effektivisera, men ännu mer intressant är det att göra det genom att öka förädlingsgraden av vår produktion av varor och tjänster. Vi måste låta marknadskrafterna verka, låta de komparativa fördelarna bestämma vår framtida utkomst. Det är genom ökad frihandel, med ett ökat utbyte och handel med andra ekonomier vi finner nya affärer. All protektionism måste identifieras och bekämpas, satsningar på EU:s inre marknad ska uppmuntras, men inte på bekostnad av den globala handeln.

Det krävs också att vi kan möta upp nya möjligheter med ett väl fungerande utbildningssystem. Det krävs satsningar på forskning, en mer flexibel arbetsmarknad och större incitament för nya och växande företag. Företagsklimatet i Sverige har gjort att svenska företag tillhör världens mest konkurrenskraftiga, här har skett en dramatisk förbättring de senaste åren. Detta gäller främst de etablerade företagen och innebär inte på något sätt att vi kan slå oss till ro. Vi ser att patentsökandet sjunker, här finns anledning att fundera över hur vi vänder den trenden. Det finns också fortfarande problem med en svag utveckling när det gäller nyföretagandet.

På individnivå är det möjligheterna och framtidsutsikterna för varje enskild individ som är avgörande, inte bara det att vi faktiskt tar tillvara på allas resurser, att alla ges chansen att komma till sin rätt utifrån var och ens förutsättningar. Det är också avgörande så till vida att bara vetskapen om att alla kan forma sitt liv som man själv önskar, att allt är möjligt, den övertygelsen har en underskattad kraft i sig. Ser vi ett skifte när det gäller dessa attityder, då finns gott hopp om ett rikare Sverige.

Sverige är ett av få länder i Europa som växer starkt, vårt karga klimat till trots i flera bemärkelser, just därför finns det hopp, just därför kan vi befästa vår starka ekonomiska ställning och därigenom säkra välfärden.

Bekämpa fattigdomen!

den 11 februari 2011, 17:44:50

Med anledning av den fattigdomsdebatt som tornat upp sig, samt mitt tidigare inlägg, tänkte jag filosofera runt detta. Vänsterfalangen vill gärna fokusera på den relativa fattigdomen, inte bara för att försöka misskreditera regeringen utan helt enkelt för att det gynnar deras sak. Det vill säga det stämmer in på deras tanke om en likformighet. Ingen ska, inom vissa ramar, ha det särskilt annorlunda än någon annan. Drar man det till sin spets måste det ändå vara så med detta resonemang att optimal rättvisa enbart nås om alla har det exakt lika. Men vi måste trots allt utgå ifrån att vänsterns tanke är att en viss skillnad inom vissa ramar tillåts, men den får inte vara för stor. Hur stor variation som tillåts är dock mer oklart.

Kort sagt handlar det i grunden om att när för stora variationer uppstår, så ska staten ingripa genom att justera detta. Det är inget nytt, det är vad socialdemokraterna alltid gjort, och det vill man fortsätta med. Transfereringssystemen ska återigen byggas ut, ta från alla och fördela till en grupp som över tid tenderar att expandera. Med den här välbeprövade modellen finns möjlighet att begränsa den relativa fattigdomen, men har ofta en negativ effekt på den absoluta fattigdomen. Det allra värsta är nog den negativa effekten det får på den samlade rikedomen.

Vad är då alternativet? Naturligtvis måste det vara att försöka lyfta den fattiga gruppen från låga disponibla inkomster till en högre nivå, inte sänka den disponibla inkomsten för de flesta. Den mest träffsäkra metoden för att få framgång i detta är att sänka trösklarna för att komma i arbete, att göra det mer lönsamt att arbeta helt enkelt. För att klara den utmaningen har jobbskatteavdraget varit en stor framgång, det är de flesta oberoende bedömare överens om. När fler står till arbetsmarknadens förfogande skapar utbudet en större efterfrågan, men det krävs också ytterligare åtgärder. Det krävs att matchningen förbättras, att anställningsbarheten ökas, det krävs utbildningsinsatser, det krävs rehabilitering. Kanske det viktigaste av allt är det krävs incitament för att öka företagandet, vi behöver fler som är villiga att driva företag, fler företag som växer och som är redo att anställa.

Men det finns andra viktiga faktorer som har stor betydelse på ett djupare samhälleligt plan. Vi behöver fundera över hur vi förändrar attityder, och vilken betydelse hämmande fördomar har för samhällsutvecklingen. Hur är det egentligen med synen på den som lyckas, eller misslyckas? Är vi beredda att anställa någon med ett utlandsklingande namn? Hur ser det ut med diskrimineringar, vare sig det gäller kön, ålder, härkomst, religion, bakgrund, funktionshinder och så vidare?

Det här är andra viktiga frågor som man lätt halkar in på i en sådan här diskussion, för mig känns en bredare debatt som inrymmer dessa frågeställningar ytterst relevant i sammanhanget. Jag hoppas kunna återkomma med fler tankar omkring detta.

Den alarmerande barnfattigdomen

den 9 februari 2011, 16:40:35

Det är ytterst angeläget att fundera över barnfattigdomen med anledning av Rädda barnens årliga rapport. Det talas om en relativt stor ökning av barnfattigdom, särskilt gäller det den relativa fattigdomen. Vi hör hur barnfattigdomen ökar, och att den ökar kraftigt, vi ser hur andelen som lever under 60 % av medianinkomsten stiger ordentligt. Det är viktigt att göra klart vad detta betyder, alltså andelen som lever på mindre än 60 % av vad de flesta har i disponibel inkomst, det antalet ökar. Det betyder att om många får det bättre men inte alla, så ökar fattigdomen. Det måste i så fall betyda att om alla var fattiga skulle ingen vara fattig, eller med andra ord, ingen är fattig i Nord Korea.

Det är klart att det går att resonera omkring detta. Vi kan föreställa oss att någon som inte kände sig fattig igår, bara för att de allra flesta har det ungefär lika, att samma person idag känner sig fattig bara för att alla andra fått det lite bättre utom just han. Det vill säga i jämförelse är han fattigare idag än vad han var igår, även om han har precis samma köpkraft. Frågan är om det här är ett mått på fattigdom eller om det är ett fördelningsmått, möjligen ett mått på klyftorna när det gäller disponibel inkomst. Den diskussionen behöver för den delen inte vara ointressant, men då är det i så fall en annan debatt.

Är då en absolut fattigdomsgräns mer relevant? Det används flera olika gränser och parametrar för när man är fattig, ofta beroende på vem som är avsändaren, och vad man vill påvisa. En ofta förekommande definition är hur många som lever på eller under existensminimum, eller socialbidragsnorm om du så vill. Låt oss därför se hur utvecklingen varit med detta som grund. Även här har antalet fattiga ökat, även om ökningen är marginell. Ser vi på antalet fattiga över tid med den här definitionen så är 2008 års siffror de lägsta sedan 1997 förutom just 2007. Alltså vi kan hävda att fattigdomen ökat utan att tala osanning. Åtminstone om vi jämför med den över en 10 års period lägsta årliga noteringen 2007, om än marginellt, men siffrorna är ändå på historiskt låga nivåer även 2008. Således har fattigdomen ökat sedan 2007, men sjunkit högst avsevärt sedan 1997. Är då siffrorna från 2008 bra eller dåliga?

Jag vill med detta visa att vi kan förmedla det budskap som gynnar våra syften, vi kan utan att tala osanning måla upp bilder som är trovärdiga och vi kan argumentera runt vårt budskap för att vinna gehör för vår sak. Därför är det viktigt att vara kritiskt inställd till vem som är budbärare och vad som vill förmedlas.

Hur det än är så kvarstår dock faktum, oaktat utveckling över tid, så finns det fortsatt ett icke oväsentligt antal människor, varav många barn, som befinner sig i en utsatt situation.Jag vill inte på något sätt negligera detta faktum och det är naturligtvis viktigt att ta detta på största allvar, jag avser därför att återkomma med synpunkter om detta.

En lysande stjärna

den 8 februari 2011, 14:05:54

De goda nyheterna kommer slag i slag för Sverige och för svensk ekonomi, prognos efter prognos överträffar till och med de högst ställda förväntningarna. Det ingen trodde var möjligt, siffror som vi inte vågade tro på har visat sig vara just så positiva. Vi ser nu hur arbetslösheten pressas tillbaka och hur investeringarna tar fart och framtidstron ökar. Också för Kalmar län ser vi nu resultatet av en ansvarsfull politik från regeringen, allra tydligast kanske detta är för Oskarshamn.

Den senaste tiden har den goda nyheten efter den andra avlöst varandra. Vi kan läsa om satsningar i Scanias verksamhet som kan innebära upp till 1500 arbetstillfällen. Vi har också fått läsa om GE Hitachis planer på satsningar inom både produktion i Oskarshamn och att förlägga forskning till Oskarshamn.

Förutom de direkta satsningarna och de arbetstillfällen det skapar, får naturligtvis satsningar av den här digniteten långtgående effekter i den lokala och regionala ekonomin och tillväxten. Det är mycket glädjande och i förlängningen innebär det naturligtvis också att vi kommer få positiva effekter på behovsstyrda satsningar inom infrastrukturen. Det är glädjande och jag ser med tillförsikt på framtiden för vår region.

Tydligare taxor för taxi

den 1 februari 2011, 16:52:09

Vi har väl alla kliat oss i huvudet och funderat över taxipriserna. Ena gången kan en resa kosta 200 kronor, nästa 250 och en tredje 275. Ibland är svaret enkelt, det beror helt enkelt på att vi ena gången åkte mitt på dagen och andra lite senare på kvällen och det är helt enkelt olika taxor. Och så tycker jag att det ska fortsätta vara – det kostar helt enkelt mer för taxibolagen att ha taxiförare som jobbar på obekväm arbetstid. Men likväl har taxibranschen haft ett otydligt system där det är svårt att beräkna sin resa och svårt att förstå varför det kan kosta så olika.

Jag skriver ”har haft” för sedan idag är det historia. I dag den 1 februari införs nämligen nya regler vad gäller den prisinformation som taxifordon ska vara utrustade med. Prisinformationsdekalen som sitter i och på taxibilar blir tydligare med de nya reglerna.

Läs mer om detta här.