SÖK
Om sökning  |  Utökad sökning
Senaste blogginlägg:
Tipsa en vänUtskriftsvänlig version Utskriftsvänlig version (PDF)

Erik Weiman - Erik Weimans blogg

Blir det någon spade?

den 11 maj 2012, 08:53:00

Jag har ägnat en stund av morgonen åt den här veckans nummer av Dagens Samhälle. En av de större artiklarna i veckans tidning handlar om den så kallade Carema-skandalen. I efterhand har det visat sig att denna skandal inte riktigt ser ut som den speglats i åtskilliga medier. Dagens Samhälle har helt enkelt klätt av myterna bakom mediedrevet. Det man bland annat har redovisat är att:
- det inte var Dagens Nyheter som "avslöjade Carema-skandalen". Beträffande de brister som förekom hade Carema redan innan DN började skriva gjort egna anmälningar, helt enligt gällande regler.
- inga pengar har gått till så kallade skatteparadis. Pengarna har återinvesterats i verksamheten.
- vården inte har blivit sämre. de kvalitetsmätningar som gjorts visar ingen skillnad jämförtt med innan Carema tog över verksamheten på Koppargården.
-bemanningen inte är lägre än tidigare. Faktum är att den är högre, både jämfört med före Caremas övertagande - och jämfört med Caremas åtagande enlig avtal.
- antalet avlidna inte är högre, utan till och med lägre än då kommunen drev Koppargården.
- antalet sjuksköterskor inte har halverats, vilket har hävdats som en del av "granskningen".
- privata företag inte alls "bara tänker på vinsten". Varför arbetar man i så fall så mycket mer med kvalitetsutveckling än vad som görs i kommunal drift.

Allt detta reser givetvis frågor, man inte i första hand om Carema. Däremot finns två andra saker som det är hög tid för två andra funderingar.

Den första är vem som granskar granskarna. Journalistikens viktigaste uppgift är att granska oss makthavare. Då är det ytterligt viktigt, inte främst för oss makthavare utan för våra uppdragsgivare, medborgarna, att den granskningen är orubbligt korrekt och vederhäftig. I Carema-fallet har det uppenbarligen inte varit så. Hur är det andra gånger så kallade "skandaler" rullas upp. Vem kollar att den som säger sig ha kollat verkligen har gjort det.

Den andra frågan är vilka politiska slutsatser som kan dras av detta. I spåren av Carema-skandalen har vi sett många politiker yla högt inte bara över det rapporterade utan över i stort sett all offentligt finansierad verksamhet som bedrivs av andra än kommunerna och landstingen själva. det tuffaste drevet har kanske trots allt inte gått mot Carema, utan mot en omfattande verksamhet som handlar om välfärden för hundratusentals människor, och som med detta har misstänkliggjorts på tämligen lösa grunder.

I det förra fallet har journalistkåren en ypperlig möjlighet att rehabilitera sig. Det första steget är att redan nu nominera Dagens Samhälles reprotage till Guldspaden. Det andra är att reportaget givetvis får priset. det skulle ju visa att kåren själv klarar att sanera sina brister. Omvänt skulle allt annat innebära att journalistiken erkänner sin egen ofelbarhet, med allt vad det innebär.

I det senare faller är inte mycket annat att göra än att föra debatten ungefär som i detta inlägg. Vi som tror på mångfald, valfrihet och alternativa utförare i välfärden får fortsätta med att driva vår tes. Vari således ingår att bekämpa även de myter som sprids, av mer eller mindre uppenbart politiska skäl. Även i vårt landsting.

Det ska gå att välja

den 8 maj 2012, 21:07:00

Sammanträden är inte alltid det roligaste att pyssla med, inte ens om man är intresserad av politik. Men vissa sammanträden är ändå både roligare och mer konstruktiva än andra, särskilt om de kan leda till bättre verksamhet för de människor som är direkt berörda.

Idag har jag ägnat mig åt ett möte som kan leda till just det. Jag har träffat mina kollegor i kringliggande landsting för att bland annat diskutera hur vi kan öka valmöjligheterna för den som vill söka vård utanför det egna länet.

Tiotusentals människor i Uppsala län bor nära en länsgräns. Många av dem pendlar till Västerås, Stockholm, Gävle eller andra orter utanför Uppsala län. Tusentals människor pendlar också till vårt län. Målet är nu att underlätta för dem som vill välja vård på den ort där man arbetar i stället för att till exempel behöva ta en hel dag ledigt för ett besök på vårdcentralen.

Glädjande nog är samsynen mycket stor om detta i de landsting som jag träffat idag, nämligen de sex län som vi samverkar med om regional sjukvård. För oss i Uppsala län handlar det framför allt Västmanlands och Gävleborgs län där detta är aktuellt - förutom Stockholms län som vi för särskilda diskussioner med. Först och främst gälelr det naturligtvis husläkare, men det kan också bli aktuellt med specialistvård.

Det är idag lite svårt att svara på när det kan bli aktuellt, men arbete pågår för fullt och jag vet att vår ordförande i hälso- och sjukvårdsstyrelsen komemr att arbeta vidare med detta. Det blir i så fall ännu en välfärdsreform som ökar människors makt över den egna vardagen - och i detta fall också över den egna kroppen. Alliansen i länet fortsätter att ta steg mot en modernare sjukvård och en bättre välfärd för människor i Uppsala län.

I världsklass

den 7 maj 2012, 17:22:00

Nittio procent grå vardag och tio procent lite mera spännande. Ungefär så ser nog de flesta arbeten ut, även om vi alla tror att livet är lite ljusare och grönare på andra sidan. För egen del ska jag gärna erkänna att det uppdrag jag nu har på heltid är både spännand eoch givande för det allra mesta - men även arbetet/uppdraget som landstingsråd innehåller ändå en hel del rutin, vardag och måsten.

Men så händer det... På torsdag är jag inbjuden till riksdagens Näringsutskott för att prata om hur vi i Uppsala län arbetar med samverkan mellan sjukvården och näringslivet. det är ett både spännande och mångfacetterat område - som jag ska klara av att täcka på åtta minuter. Så när jag skrivit manuset klart, så tänkte jag att det ikan vara på plats att fylla på med några rader på bloggen.

Givetvis är jag lite stolt över att ha fått inbjudan. den känns faktiskt som ett erkännande för något som jag arbetat ganska hårt med under de senaste fem-sex åren, och ett erkännande för hur hela vårt landsitng och vårt län arbetar med dessa frågor. Nu ska i ärlighetens namn erkännas att mycket var gjort redan innan 2006, då jag tillträdde. Men samverkan med näringsliv och akademi ÄR en av mina viktigaste frågor på agendan, och även om Uppsala län låg bra till redan före Alliansens tillträde, så har det varit en aktiv strategi att flytta fram positionerna i en mycket konkurrensutsatt värld.

Det har till exempel handlat om många och långa diskussioner om att få satsningen på Science for Life Laboratory till Uppsala och Stockholm, om att bygga vidare på samarbeten med andra lärosäten, om att flytta fram positionerna beträffande rikssjukvård och inte minst om att rikta in Akademiska sjukhuset på att vara vad det ska vara: ett ledande universitetssjukhus med stark profil mot forskning och utveckling.

Satsningar som Sci Life Lab, men också till exempel U-CAN, U-Care, vårt regionala cencercenter, Skandionkliniken med mera visar på Uppsalas starka position inom cancervård och cancerforskning. Då är det också på plats att tydligt men mycket ödmjukt konstatera att det rör sig om nationella satsningar som lokaliserats till just Uppsala därför att vi har kvalitéer som gör oss lämpliga.

Även på neurovetenskapernas område står sig Uppsala mycket starkt, och det är en händelse som ser ut som en tanke att jag på tosdag inte bara ska tala i riksdagen, utan dessutom på kvällen får tillfället att gratulera våra enastående verksamheter inom käk- och plastikkirurgi för deras starka verksamhet som också nått internationell ryktbarhet och ger landstinget möjlighet att inrätta ett rikscentrum för dessa viktiga områden.

Men inte nog med det - för att återknyta till ämnet. Uppsalas starka ställning som nationellt medicinskt centrum har dessutom lagt grunden för ett näringsliv som i sin tur är grunden för Sveriges lägsta arbetslöshet. det är kanske inte landstingets direkta förtjänst - men visst bör det finnas ett samband mellan aktisa insatser för att stärka life science-sektorn och draget i länets arbetsmarknad.

I länet finns idag hundratals företag som har sin bas i medicinsk och biovetenskaplig forskning, företag som många gånger startat utifrån en frågeställning hos någon forskare på Akademiska sjukhuset eller Uppsala universitet. De hade aldrig kunnat komma dit de är idag utan en infrastruktur bestående av allt från finansiering och rådgivning till kollegor och rent av konkurrenter som både stimulerar och innebär ett kluster av olika funktioner för att skapa en livskraftig näringslivssektor. En sektor som därtill inte bara leder till jobb i vårt län utan också till jobb och tillväxt i andra delar av vårt land. Allt detta kan tyckas ganska långt från tragglandet med vårköer och ekonomiska begränsningar som trots allt är landstingspolitikens "grå vardag" - men det är i grund och botten samma sak. Vi har ju nämligen en sjukvård i världsklass som egentligen är den verkliga grunden för en framgångsrik sektor.

Frågor och svar

den 2 maj 2012, 22:24:00

Jag noterar att socialdemokraten Börje Wennberg enligt UNT dundrar vidare om avtal med Bålsta Vårdcentral. Det kan då vara på plats att helt kort konstatera att Wennberg på landstingsstyrelsen fick full information om det aktuella läget och hade alla möjligheter att både ställa de frågor som kan behövas och göra de yrkanden som eventuellt också kunde vara på plats. Det är dock uppenbart att det är viktigare för Wennberg att dundra i media än att lyssna till de svar han faktiskt fick vid det aktuella sammanträdet. Vilet härmed är noterat.

Snart är det första maj, del två.

den 28 april 2012, 19:54:00

Bristen på bostäder är ett av Uppsala läns svåraste problem. Det skapar både sociala och ekonomiska problem, och det av flera orsaker. Tillväxten hämmas, matchningen på arbetsmarknaden försämras och människor som vill flytta till vårt län  för att arbeta tvinas bo kvar i andra regioner med väsentligt sämre arbetsmarknad. Sist men inte minst gynnar det inte precis Uppsalas rykte som lärosäte att det är fruktansvärt svårt för studenter att hitta en bostad till rimlig kostnad.

Detta borde givetvis innebära att det borde vara ett allmänt intresse att lösa problemen och att hitta konstruktiva idéer som faktiskt gör situationen bättre. I en rapport (du kan läsa den här) presenterar länasstyrelsen en rad konstruktiva förslag som faktiskt skulle leda till att bostadsmarknaden skulle fungera bättre.

Arbetet har letts av tjänstemannen på Handelskammaren Magnus Åkerman, en skicklig analytiker och utredare som brukar ha en god förmåga att föra samman olika intressen. Så har han också gjort i den aktuella rapporten, och Magnus har verkligen vinnlagt sig om att tillvarata olika synpunkter. Det kan jag intyga trots att jag själv inte har haft tid att lägga den energi jag skulle ha velat på att vara delaktig i arbetet.

Men alla gillar inte rapporten, utan betraktar den som någon sorts politisk pamflett. Anledningen till det är lätt att genomskåda, för kritiken kommer bland annat från det parti som gärna talar sig varmt för breda politiska lösningar - men alltid kräver att dessa lösingar mer eller mindre ska se ut exakt som just detta parti föreskriver.

Gärna en samsyn om utrikespolitiken, bara vi blir överens om att den ska vara socialdemokratisk. Gärna samförstånd om styrningen av hälso- och sjukvården -bara samförståndet inte innebär större mångfald och mer vafrihet i form av till exempel vårdval. Gärna en bostadspolitik i stor enighet - bara det inte finns inslag av sådant som socialdemokratin har svårt att svälja.

Den rapport som Åkerman presenterat innehåller många bra idéer om hur bostadsmarknaden kan fås att fungera bättre och om hur bostäderna i länet kan bli fler. Rapporten bygger på inspel från en rad olika aktörer, varav alla sannerligen inte kan sägas stå moderaterna nära.

Några alternativa idéer om detta, och någon bostadspolitik som faktiskt löser problemen har jag inte sett röken av, framför allt inte från de klagande partierna.

Snart är det första maj, del 1

den 27 april 2012, 17:54:00

Den första och mest grundläggande förusättningen för att kunna bedriva politik är att man har konkreta idéer om vad det är man vill. Den andra förusättningen är att man också har kraft att genomföra sina idéer. Men det är lätt hänt, att politiska partier i stället för att formulera idéer, producera förslag och hitta sätt att genomföra dem i stället hemfaller till att göra det som annars lätt blir följden. Man kritiserar sina motståndare, gärna kryddat med diverse kraftord.

Vi har idag haft landstingsstyrelse. Rapporter gavs om landstingets ekonomi, om planerna på att renovera och bygga om Akademiska sjukhuset, om turerna kring Bålsta Vårdcentral samt sist men inte minst om verksamheten i stort. På alla dessa punkter gjorde Alliansen sitt jobb. Vi har inte bara tagir fram den politiska förslagen och hur de ska genomföras; vi tog också tillfället i samband med de verkamhetsrapporter som lämnades att ställa krav på åtgärder kring det som kan bli bättre.

Om detta hade våra politiska motståndare i oppositionen som väntat inte mycket att säga. I alla fall inte på sammanträdet. De satt förmodligen och tittade ut på det vackra vårvädret och planerade sina fina tal till Första Maj nu på tisdag. Då får de ju chanden att göra det de är allra bäst på, nämligen att häva ur sig spydigheter om det som inte fungerar så som de skulle önska, och helt oemotsagda formluera sina dogmer om hur samhället borde utvecklas.

Jagh tycker i grunden att det är en ganska bra arbetsfördelning. Vi i Alliansen ser till att driva välfärdens verksamheter framåt. Oppositionen kritiserar och håller tal.

Att lyssna handlar om - att lyssna!

den 17 april 2012, 07:50:00

Gårdagen innebar många intressanta samtal med väljare i Bälinge, med goda synpunkter om hur vi i Alliansen kan arbeta vidare med de viktigaste välfärdsfrågorna. Men kvällen innebar också ett kort samtal som gav en intressant tankeställare.

"Jag är inte ett dugg intresserad av politik" sade en man till mig, när vi ringde på och ville lyssna. Här ligger ett av politikens största problem av idag. Väldig många människor uppfattar politik som något som endast angår politiker, något som vi som är politiskt verksamma själva får ta på oss. Det är nämligen lätt att få uppfattningen att politik snarare handlar om det politiska spelet mellan förtroendevalda och partier än om vad de politiska beslut vi fattar faktiskt får för konsekvens för människor.

Det är ett problem, för det kan leda till att besluten bara fattas av dem som är direkt berörda - när den politiska demokratin faktiskt förutsätter ett bredare deltagande. Det är därför vi moderater ägnar mycket tid och kraft åt att lyssna och samtala, i stället för att propagera. Visst måste man som politiskt aktiv och förtroendevald också berätta vad man vill göra, men det måste faktiskt utgå från en verklig vilja att sätta sig in i människors problem och människors förväntningar.

Att lyssna betyder också att lära. Det är verkligen inte alltid som de samtal vi för leder till att den politik vi driver blir bekräftad. men dessa samtal ger också en chans för oss moderater att faktiskt ifrågasätta våra egna ställningstaganden, och ibland fundera över hur den moderata politiken - med självklar utgångspunkt i våra grundläggande värderingar - kan leda till ett bättre samhälle att leva i för människor.

Allt börjar alltså med att lyssna. med trygg förankring i våra moderata värderingar kan vi sedan utveckla vår politik, baserat på en nyfikenhet på människor och deras villkor. Det moderata samtalet rullar vidare, och jag ser redan fram emot nära tillfälle till möten med människor.

Samtal med väljare

den 16 april 2012, 17:06:00

Det är alltid intressant att ägna en kväll åt samtal med människor om vardagsfrågor. För ett par veckor sedan besökte jag Harbo, då blev det till och med en artikel i tidningen (läs här), och i kväll ska jag besöka Bälinge för att knacka dörr och samtala.

Frågorna som dyker upp i sådana samtal kan förvåna den som ägnar för mycket av sitt politiska arbete åt att prata med andra som är politiskt aktiva. Det handlar ofta om att får vardagen att gå ihop, om balansen mellan arbete och fritid, om hur skolan fungerar och inte minst om att kunna kombinera familjeliv och arbete.
En god vän till mig påpekade i helgen att familjen kom först. Sedan kom jobbet, som ju är viktigt för att försörja familjen. Därefter, om det blir tid över, kommer fritiden och aktiviteterna tillsammans med vänner och bekanta. Men om man är mitt i livet och ska klara både familj och yrkesliv, så kan allt det andra komma att sitta trångt.

Det ger minst två frågor att fundera på, om man är politiskt aktiv. Den ena är hur välfärden i form av allt ifrån barnomsorg till sjukvård akn fås att fungera så smidigt som möjligt. Att vi som är politiskt verksammma arbetar med det är nog ganska självklart för de flesta. Men den andra frågan är hur arbetsliv, familjeliv och "allt det andra" kan fås att fungera tillsammans. Inte minst när jobbet tränger sig på som allra mest under de år då vi helt vill ha tid för barnen också.

Stressen är mångas största vardagsproblem, och det är inte alltid den rena stressen på jobbet utan snarare hur man ska hinna hämta barnen, handla, laga mit, diska, tvätta, städa - och helst också hinna med att koppla av tilsammans med livskamraten och barnen.

Om vi med politiska beslut och kan hjälpa till att få det pusslet att gå ihop, då är mycket vunnet. Vi kan knappast rycka in och hjälpa till med tvätt och städning. Men vi kan i alla fall se till att underlätta. Ett exempel på det som ligger mig varmt om hjärtat, det är en fungerande buss- och tågtrafik.

Det ska som sagt bli intressant att lyssna till vad människor vill prata om i kväll. Och om de har tid en stund på kvällen mellan sex och åtta. För det är mycket annat än politik som är viktigt.

Nödvändigt?

den 13 april 2012, 16:14:00

Den första frågan som en allianspolitiker måste få vid en skattehöjning är ytterligt enkel: är det verkligen nödvändigt? Lika viktigt är sedan att svarat inte blir lika enkelt - utan att det faktiskt finns en motiverad och välgrundad bakgrund till svaret.

Det reflexmässiga svaret måste nämligen vara nej. Ambitionen måste alltid vara att sänka skatter, för att i så lite utsträckning som möjligt ta ut av medborgarna vad som krävs för att hålla välfärden i gång. Därför är det aldrig enkelt för en allianspolitiker, allra minst för en moderat, att ställa sig bakom - och än mindre föreslå - en skattehöjning.

Men med ansvar för viktiga välfärdsområden följer också ansvar för att de sköts väl och fungerar så bra som människor har rätt att vänta sig. Det är också på plats att först som sist konstatera att den gemensamma välfärden består av många olika delar, som både är separata och sammanhängande på en och samma gång.

Landstingen har ansvar för två av de viktigaste delarna av välfärdens kärna - och två områden som rätt eller orätt har fått mycket skäll på senare år. det gäller hälso- och sjukvården, och det gäller kollektivtrafiken. Bägge är områden där behovet av renovering och förbättring är stort, både när det gäller att använda skattemedel så klokt som möjligt och att svara för en riktigt bra verksamhet.

Men landstingen har ytterligare ett litet bekymmer. Utöver dessa två ansvarsområden används mycket lite skattemedel till mer frivilliga åtaganden. Landstingens verksamhet är ganska renodlad, och mycket renodlad mot två väldigt viktiga välfärdssektorer. det gör att en av de vanligaste uppmaningarna jag brukar få i mitt dagliga arbete helt enkelt inte låter sig göras. Det är maningen "spara på något annat".

Uppsala län är ett av landets snabbast växande. Här finns landets lägsta arbetslöshet, och samtidigt en skriande bostadsbrist som hämmar tillväxten och gör det svårar för den som får ett arbete och vill flytta hit att faktiskt göra det. Medan andra delar av landet lider av matchningsproblemet brist på jobb och överskott på bostäder, så lever vi i regionen tvärtom. det vi då måste göra, är att göra så att människor kan bo på ett ställe och arbeta på ett annat. Satsningar på kollektivtrafiken bidrar till det.

Vårt län har en relatvit ung befolkning. men även i vårt län ökar antalet äldre - och särskilt de som har stora behov av både sjukvård och äldreomsorg. Allt för länge har dessa människor med stora vårdbehov kommit i kläm, delvis mellan det faktum att kommuner och landsting delar ansvaret för deras välfärd. Därför gör landstinget satsningar på en bättre vård för de mest sjuka äldre.

Det hade varit enkelt att helt stryka dessa satsningar. Med några penndrag hade både mellanvårdsplatser för de mest sjuka äldre och kapacitetsförstärkningar i kollektivtrafiken kunnat plockas bort ur landstingets budget. det hade till och med kunnat räcka till en liten skattesänkning. Om det nu vore så, att sänkt skatt vorde det enda svaret. Men en seriös politiker måste inte bara se konsekvenserna utan också vara beredd att ta dem.

Det ätr alltså enkelt att säga att skatten borde sänkas - men jag är inte helt övertygad om att ens den som vill det alltid också skulle vara själaglad över följderna. Vi vill nämligen alla ha bussar och tåg som går i tid och är hyggligt bekväma, och vill vill att gamla farmor får en riktigt bra omvårdnad. Och det tänker vi i landstinget åta oss att ordna. Vi får nämligen rätt många krav på just det _ och en del av kraven framställs rent av från människor som också ropar på sänkta skatter.

de senaste fem åren har alla som arbetar fått mer kvar i plånboken efter skatt. Jobbskatteavdraget har sänkt skatterna med långt mer än en tusenlapp varje månad. Mot detta kan nu ställas en skattehöjning som handlar om mindre än hundra kronor i månaden för de flesta. Om du vill veta mer om vad skattehöjningen innebär kan du läsa här.

Jag kommer att arbeta vidare för både sänkta skatter och bättre välfärd. det ena utesluter inte det andra. men jag kommer inte att tumma på att kvalitén ska vara god, och på att varje krona i skatteuttag ska vara väl motiverad. Nu återstår, till exempel, att se hur alternativen till Alliansens samlade och väl genomarbetade förslag kommer att se ut.

Var det bättre förr?

den 10 april 2012, 13:53:00

Jag har roat mig med läsning, närmare bestämt av en bok som heter "Det stora tågrånet" av Mikael Nyberg. Författaren är ännu en i den långa redan av opinionsbildare med klar ideologisk hemvist som i den journalistiska berättelsens form argumenterar för politiska teser. det är kanske bäst att påpeka att fenomenet finns i alla politiska/ideologiska läger.

Vad jag menar med det är att den allsidiga spegling och kritiska granskning av alla fakta, som bör vara en sann journalists signum, fullständigt kommer till korta i denna typ av litteratur. Det viktiga är inte att spegla fakta, utan att skilda en viss bild med stöd av utvalda fakta. I det aktuella fallet gäller det att med alla till buds stående medel misstänklliggöra den så kallade avregleringen av järnvägen för att i stället måla upp en romantisk bild av hur det var förr. På den gamla goda tiden, när SJ var statligt och kallades för "hela folkets järnväg".

Jag kan bara konstatera att jag själv har den epoken i färskt minne, och jag kan berätta ett och annat som ryms även i bloggens litterrära form. Som att inte många åkte tåg på den tiden. Som att det förekom både förseningar och trassel även då. Som att 60- och 70-talens järnvägar minsann inte heller präglades av komfort, kvalitet och service. Och sist men inte minst att den tid då SJ var en "allmännytta" inte precis präglades av massiva investeringar i nationell infrastruktur - utan av att tusentals kilometer järnvägssträckor helt enkelt lades ner och rälsen revs upp! För den som inte minns men vill ha epoken återkallad i ännu en litterär form, kan jag tipsa om Stefan Demert och hans pricksäkra "SJ, SJ, gamle vän".

Tekniken är lika enkel som förrädisk. Måla upp ett aktuellt problem som alla känner igen, koppla problemet till en ideologisk inriktning som du vill distansera dig i från - och romantisera kring ett alternativ som känns så där lagom avlägset för att inte kunna beslås med felaktigheter. Sluta så med att göra tydligt att det finns ett alternativ till aktuella misshagligheter, nämligen den lätt romantiserade bild du själv vill sätta.

Botemedlet är enkelt: att blottlägga hur det faktiskt ligger till. Det var inte bättre förr - och det fanns ett skäl till att förändringar har gjorts på rader av olika samhällsområden. De förändringarna gjordes för att människor var missnöjda, och förbättringar behövde göras. Den massiva järnvägsdöden på 50- och 60-talen berodde inte på att den tidens politisker var elaka varelser - utan på att människor föredrog bilen i stället för tåget. Nu innebär det inte att allt har blivit bättre (och ibland inte ens att det har blivit bättre), men att skylla dagens misstag på något annat än vad som faktiskt ligger bakom, det är inget annat än att kasta ut barnet med badvattnet.

Järnvägens problem idag är inte någon sorts "marknadstänkande", utan att järnvägen har misskötts i årtionden. Länge berodde denna misskötsel på en direkt misstro mot järnvägens framtidsutsikter - med ledande företrädare för den politik som idag försäker romantisera i främsta rummet. Nedmonteringen av den svenska järnvägen sammanfaller exakt med den epok, då "socialdemokratin" var som starkast. På likartat sätt förhåller det sig även inom andra samhällsområden.

Med andra ord: det var faktiskt inte bättre förr. Kanske kan det ibland verka som oom det är "sämre nu" - men vi glömmer så lätt alla de samhällsförändringar som ligger till grund för den verklighet vi lever i just idag. Vi glömmer att människor idag har det bättre, är friskare, lever längre och kan resa på ett helt annat sätt än för bara en generation sedan. Och den som romantiskt längtar tillbaka till hur det var förr, med någon sorts diffus "allmännytta" som grund för sin längtan, den personen blir svaret skydig till en hel del. Till exempel vem som faktiskt ska betala för den "återreglering" som ibland efterfrågas, och hur den ska gå till.

Inget är så enkelt som att göra det enkelt för sig. Och inget är så svårt som att göra rätt, framför allt om man granskas i efterhand. Det kan vara värt att komma ihåg när man följer en del av den aktuella samhällsdebatten.

Kravalldags

den 5 april 2012, 20:00:00

Det är tydligen dags för olika politiska extremrörelser att störa påskfriden, denna gång i Göteborg. Jag är int ehelt klar över upprinnelsen, men tydligen har några så kallade högerextremister bestämt sig för att exploatera en otäck misshandel för att piska upp hat mot invandrare. Vilket ett antal vänsterextremister genast tar som förevändning för att psiak upp hat mot lite allt möjligt, inklusive ett och annat i den lagligt valda regeringens politik.

Jag blir inte ett dugg förvånad, möjligen en aning trött på både det ena och det andra. Att ett antal politiska våldsverkare har hittat en anledning för att både ställa till med allmänt elände och slåss med varandra, det går kanske att överse med. Däremot finns det faktiskt anledning att fudnera över hur de olika politiska rörelserna skildras, särskilt i media och inte minst i public service.

Att fördöma så kallade högerextremister är nog inte så svårt. Inte nog med att deras åsikter går på tvärs med vad de flesta av oss anser, de har dessutom politiska kampanjmetoder som knappast är ägnade att öka sympatin för den., Alltså är de allmänt utpekade och politiskt marginaliserade, lyckligtvis.

Knepigare tycks det vara med vänsterextremisterna. De kommer inte sällan undan med att anses vara en aning ädlare eftersom de av någon oklar anledning sägs stå för något annat än de högreextrema. jag hör dock till dem som inte ser det så. Att kalla sig "socialist" är inte det minsta förmildrande, om den politiska etiketten är till för att dölja knogjäörn, molotovcocktails, hat mot politiska motståndare och våld och skadegörelse som politisk metod.

Kravaller, ockupationer, våld och hot hör inte hemma i det demokratiska samtalet. Det finns inga ursäkter, och det finns inga skäl att relativisera och urskuldra vissa av dessa tendenser och peka finger åt andra.

Att lyssna för att lära och fatta beslut

den 2 april 2012, 23:22:00

Demokrati är ett spännande styrelseskick. Jag vet inte hur många gånger jag har hört uttrycket att "demokrati betyder att det är folket som bestämmer". Visst är det så, men det gäller också att vara klar över hur kloka beslut fattas i en fungerande demokrati.

En av de viktigaste grunderna för ett riktigt bra politiskt beslutsfattande handlar om kunskap. Väldigt mycket tid för oss som är förtroendevalda - särskilt om vi har ledande roller - handlar i själva verket om att ta reda på så mycket som möjligt för att kunna fatta så bra beslut som möjligt. men det handlar inte bara okm att skaffa sig mycket information. Det gäller också att se till så att man får rätt iinformation, och att man kan sortera alla de fakta och alla synpunkter som man får del av.

Jag noterar dessvärre att det brister på den punkten ibland. En viktig utgångspunkt är att kunna skilja på fakta och åsikter, en annan minst lika viktig är att kunna skilja på när människor som vill påverka oss i vårt beslutsfattande framför synpunkter utifrån ett allmänintresse och när man gör det utifrån det egna, personliga intresset.

I morgon ska jag besöka Harbo strax norr om Uppsala. Skälet är att jag på plats vill prata med dem som bor i Harbo och lyssna till deras synpunkter på den kollektivtrafik som landstinget har ansvaret för. Vid ett sådant besök är mitt viktigaste syfte inte att berätta om den moderata politiken, utan att lyssna och lära mig om vardagen för de människor som bor i just Harbo. De kommer förhoppningsvis att berätta för mig om sina problem, och om vilka brister de tycker finns med den busstrafik som idag betjänar invånarna i Harbo. Går bussarna tillräckligt ofta? Är de bekväma och säkra? Hur fungerar hållplatserna? Innan jag själv kan ha en uppfattning om hur de som bor i Harbo tycker att busstrafiken fungerar så måste jag låta dem berätta för mig. Genom att lyssna får jag tillfälle att fundera på hur trafiken kan bli bättre.

Jag kommer också att behöva tala med andra än just de som bor i Harbo. Det är nämligen väldigt enkelt för just dem att formulera hur de vill ha det. men busstrafik är till sin karaktär sådan, att den påverkar de som bor på flera platser. Därför gäller det också att lyssna till fler än bara dem som bor i Harbo för att få en väl fungerande kollektivtrafik.

Politik, och demokrati, handlar nämligen först och främst om att lyssna. Den grundläggande orsaken till det är att politiska beslut nästan alltid påverkar många människor, och då också många fler än dem som är direkt berörda. Därför är en viktig del av att fatta politiska beslut förmågan att ta hänsyn till fler än dem som berörd direkt av ett politiskt beslut. Däri ligger nämligen själva grunden för den politiska demokratiin.

Mångfald ger kvalitet

den 2 april 2012, 12:57:00

Vi har sedan en tid haft en ganska högljudd debatt om mångfald, valfrihet, vinstuttag och privat företagande i offenltig verksamhet. Det som ofta förundrat mig är hur lite en sak som idag lyfts fram har förekommit, trots att det kanske är det viktigaste argumentet för mer mångfald och fler andra utförare än kommunen/landstinget självt.

Det handlar om något som borde - jag skriver borde - ligga varje kommun- och landsitngspolitiker varmt om hjärtat, nämligen möjligheten att ställa tuffa krav på kvalitén i all verksamhet, och ytterst att kunna sätta stopp för den verksamhet som inte håller måttet.

I Radio Uppland intervjuas idag Anders A Aronsson, ordförande i Uppsala kommuns socialnämnd för banr och unga. Aronsson får frågor om vad kommunen gjort för att stoppa den verksamhet som - enligt uppgift med bristande kvalitet - lett till att ägaren kunnat ta ut höga vinster. Och Aronsson fokuserar på helt rätt sak, nämligen har bra den verksamhet som bedrivs är, hur det skulle kunna fungera - och vad som kan göras om det inte fungerar som det ska.

När det finns mångfald och flera olika - även externa - utförare, så är möjligheterna att ställa krav och sätta kraft bakom kraven nämligen goda. Om det däremot inte finns olika alternativ att välja mellan så står sig kommunen slätt. och om verksamheten är den egna så blir det enkelt uttryckt en aning knepigt att ställa krav på nedläggning eller indragning av ekonomisk ersättning. den enda som drabbas är kommunen själv, och därmed ytterst medborgarna i kommunen.

Därför är mångfald och fler externa utförare inget annat än ett sätt att kvalitetssäkra verksamheten. Mer mångfald ger inte bara bättre kvalitet - det är också en garanti för att dålig verksamhet kan sållas bort, till nytta och glädje för alla.

Det är faktiskt Alliansen som leder...

den 1 april 2012, 22:10:00

Opinionsmätningar i all ära, faktum är att den fråga som i regel ställs är ganska hypotetisk. Frågan brukar handla om hur folk skulle rösta om det vore val idag. Och det är det ju inte, som bekant. Ett val föregås nämligen av en valrörelse, där väljarna kan ställa frågor till kandidater och partier, för att sedan ta ställning utifrån olika givna svar.
Nu är läget en aning annorlunda. Ett politiskt alternativ har upphöjt till strategi att inte redovisa vad man står för, vilka man kan tänka sig att samarbeta med efter ett val eller hur man vill hantera frågor som är aktuella redan nu, under innevarande mandatperiod.

Mot detta politiska alternativ står Allíansen, det politiska alternativ som faktiskt leder. Alliansen leder landet. Alliansen leder vårt landsting och åtta andra landsting med totalt nästa sextio procent av landets befolkning. Alliansens partier leder också ett drygt hundratal kommuner runt om i vårt land.

Politiskt ledarskap handlar om att ta ställning och att fatta beslut. Det rör sig om stora och små beslut men framför allt handlar det om att se till så att offentligt finansierad verksamhet fngerar och utvecklas varje dag.

Väldigt ofta handlar det politiska ledarskapet om att identifiera problem och att hitta lösningar på de problemen - som ofta är påfallande konkreta. Väntetiderna i vården ska bli kortare. Bussar och tåg ska gå i tid. Valfriheten ska öka och patienten sättas i centrum. Länet ska växa, invånarna ska hitta jobb att gå till och människor ska bli fiskare och må bättre.

Mot detta är det enkelt att sätta upp en föreställning om att allt kommer att bli bra, om det bara träder till nya politiker med annan partifärg, men så enkel är int etillvaron. För att leda ett land, ett landsting eller en kommun måste man först vinna väljarnas förtroende. Då måste man få fler röster i allmänna val. opinionsmätningar säger inget om vem som kommer att leda den politiska utvecklingen efter nästa val, de säger möjligen något som vem som är bäst på att vara populär just nu. Det insåg vi moderater när vi ödmjukt noterade skyhöga siffror för några månader sedan - och det inser vi än mer ödmjukt just nu.

Konstaterande att vi leder är nämligen ett uttryck för den största tänkbara ödmjukheten i politiken. Det är inte vi i Alliansen som har bestämt att det är vi som ska leda. Det är väljarna, och det är väljarna som kan avsluta vårt mandat i nästa val. Det är därför vi måste arbeta vidare med att genomföra den politik som vi gick till val på 2010. För det är den som gett oss väljarnas förtroende att leda.

Förvaltarskap

den 28 mars 2012, 08:45:00

En väljare hörde av sig till mig och ville veta varför vi "hela tiden sparar" på sjukvården och undrade om det inte hade varit klokare att satsa i stället. Jag tror det kan vara på plats att ge svaret här på bloggen - för jag vet att fler har samma fråga.

med tanke på hur en del av rapporteringen i media har sett ut, så är frågan mycket motiverad. Det gäller framför allt om man tänker på att vården och kollektivtrafiken faktiskt har fått mer pengar att röra sig med under de senaste åren. De satsningarna har kunnat göras eftersom vårt landstings ekonomi varit relativt god.

Problemet ligger nämligen inte i hur mycket pengar som tillförts i budgeten. Problemet är att de verksamheter som landsitnget bedriver har gjort av med mer pengar än vad som faktiskt har tillförts. och i det ekonomiska läget måste man se till så att kostnaderna inite drar iväg mer än intäkterna.

Detta är en regel som inte bara gäller i offentlig verksamhet, utan likväl i det privata och även i den egna hushållsekonomin. Intänkterna måste vara större än kostnaderna, annars går det inte ihop. Konstigare är det inte.

Men...skulle då inte vården vara ännu bättre om man fick mer pengar att röra sig med? det vore ju ett enkelt sätt att lösa vårdens problem. Eller?

Sanningen är att det - faktiskt - inte finns något tydligt samband mellan hur mycket pengar som används och kvalitén på den vård som ges till invånarna. De landsting som har ett högt kostnadsläge har inte automatiskt en bättre kvalitet än de som håller hårt i sjukvårdens plånbok. Däremot måste varje ansvarsfull politiker i varje läge noga bedöma om pengarna används rätt, om det finns kloka satsningar som kan göras och sist men inte minst hur den verksamhet som vi har ansvar för utvecklas över tiden.

I vårt landsting har vi mycket stora utmaningar framför oss. Vi behöver se till att den verksamhet som landstinget bedriver har bra förutsättningar - men också se till så att länets och dess invånares ekonomiska förutsättningar för tillväxt och utveckling är goda. Det kräver satsningar på kollektivtrafik för att människor ska kunna bo och arbeta överallt i länet, och i angränsande län. Det kräver att vi har bra byggnader och lokaler. Det kräver också resurser till vården, givetvis. Men det kräver framför allt att vi ser till att varje krona i verksamheten används på rätt sätt.

I grunden är detta vad politiskt förvaltarskap handlar om på alla nivåer. Vår skyldighet som förtroendevalda är att balansera kostnader och intäkter, och att se till så att landstinget bedriver en bar verksamhet utan att det kostar för mycket pengar. Det är en svår balansgång, men det är just den balansgången som är det våra förtroendeuppdrag går ut på.

Det blir bättre

den 27 mars 2012, 07:59:00

Även om en del annat pockar på uppmärksamhet, kan jag inte låta bli att börja dagen med att kommentera en insändare i dagens UNT. Det är en skribent som säger sig se att samhällsklimatet blir kallare med den politik som förs av Alliansen. Och det är ju klart, att om man står långt i från den politiska grundsyn som Alliansen företräder, så är det enkelt att - i brist på bättre - använda dylika argument.

Hur ser då dagens Sverige ut på några olika områden?

Jo, allt färre förtidspensioneras, för att ta ett exempel. Det innebär att färre människor ställs utanför den gemenskap som arbete innebär, och fler kan bli trygga och stolta genom sin egen insats. Arbetslinjen handlar nämligen inte om att piska ut människor i arbete - den bygger på en grundläggande tro på att arbete innebär positiva saker inte bara för samhällsekonomin utan också för den människa som ingår i en arbetsgemenskap och dagligen kan umgås med andra människor.

Väntetiderna i vården är kortare. I vårt landsting har vi mer att göra och tar krafttag för att komma tillrätta med bristerna - men fakum är att väntetiderna ändå är kortare än förr. Det innebär att människor slipper lida på grund av allt från höftleder som gått sänder till psykiska problem som gnager och skapar oro. Bakom dessa kortare väntetider i vården ligger en medveten politik som bland annat - bland annat, alltså - handlar om att fler vårdgivare än landstinget nu är med och erbjuder sina tjänster. det innebär också att människor som arbetar med vård har möjlighet att välja andra arbetsgivare än landstinget.

På tal om vård och omsorg finns i kommuner som Uppsala och Knista långt fler platser i särskilt boende för äldre och funktionshindrade än för några år sedan. även detta är en medveten följd av en omfattande utbyggnad, där andra resurser än enbart det offentliga har ställts till människors förfogande.

Det går att ge fler exempel. På rader av områden har mångfalden ökat, alternativen blivit fler och människors frihetsgrad därmed större. Den politik som förs har också lett till att det allmänna hälsoläget i befolkningen har blivit bättre. Allt detta är följden av en medveten politik, som också innehåller ett ansvar för det offentligas finanser saom lett till att vi sluppit de massiva nedskärningar som vi i dag ser i välfärden i läner som Grekland, Spanien och Italien.

I Sverige hårdnar inte samhällsklimatet. Det gör det däremot i många andra länder - som inte fört en politik som den vi fört i Sverige de senaste åren. Det finns mycket kvar att göra, och många samhällsproblem att lösa. Lösningarna finns i den politik som förs, därför är det viktigt att den goda utvecklingen fortsätter.

Ett politiskt alternativ

den 25 mars 2012, 21:36:00

Fyra partier som samarbetar i en regeringsallians - och fyra partier som var för sig utvecklar respektive partis politik för att vinna sina väljares förtroende. Konstigare än så är inte den ekvation som bygger grunden för Alliansens politik i regeringsställning. Alliansen består också, helt följdriktigt, av fyra partier som både behöver varandra och ger varandra styrka. De fyra partierna är dessutom tillsammans starkare än vart och ett för sig.
Skälet till detta är enkelt att förklara. Alliansen är fyra partier, det råder inget tvivel om den saken. Men dessa fyra partier har en gemensam värdegrund som utgör basen för den politik regeringen för.

Det innebär, som sagt, att dessa fyra partier dels tycker olika. Men det är också på det viset, att de fyra allianspartierna faktiskt konkurrerar om väljarnas förtroende. Det gör för övrigt alla partier som ställer upp i val. Väljarna "tillhör" inte ett visst parti; det är snarare väljarna som faktiskt lägger fast partiernas storlek - inte partierna själva.

Därmed ärdet också på det viset, att en röst på Alliansen är en tydlig röst på en viss politisk färdriktning. Inför valen 2006 och 2010 gick dessa fyra partier gemensamt till val på en samfälld politik. Mycket talar för att det kommer att ske 2014. Därmed finns ett, säger ett tydligt regeringsalternativ. Det ska bli intressant att se om det kommer att presenteras några fler.

Trångt

den 21 mars 2012, 08:03:00

En av de absoluit viktigaste frågorna på landstingets dagordning för idag välmotiverat utrymme i media. Det handalr i grunden om vilka som ligger i sängarna på Akademiska sjukhuset. För det ätr trångt, och det behöver göras något åt saken. men det gäller att göra rätt sak åt rätt problem.

Ett av vårdens största problem är vården av dem som har de klart största behoven av vård, nämligen de mest sjuka äldre. En mycket liten del av befolkningen har de största behoven av vård, och är samtifigt sköra och utsatta på andra sätt. Det innebär också att landstnget och länets kommuner måste bli ännu bättrew på att samarbete för att ge dessa människor både en riktigt bra sjukvård, anpassad till deras behov, och en bra äldreomsorg.

I Östhammars kommun har vi redan tagit steg för att lösa detta genom en särskild närvårdsavdelning som är anpassad för dessa människors särskilda behov. På samma ställe sköter vi både sjukvård och äldreomsorg, och kan ge en vård och omvårdnad som ger bättre kvalitet tack vare just samarbete.

Nu är det dags att ta större steg för att komma framåt med detta även i Uppsala och Knivsta kommuner. Planering pågår för detta, och närmast får landstingsstyrelsen rapport om hur detta fortskrider på måndag.

Vården av de mest sjuka äldre är en av Alliansens viktigaste frågor. En bra lösning på det problemet ger dessutom bättre flyt på Akademiska och bättre förutsättningar för sjukhuset att fokusera på sitt viktigaste uppdrag, nämligen att vara ett ledande universitetssjukhus med högspecialiserad vård och forskning.

Så klarar vi framtidens sjukvård

den 20 mars 2012, 07:53:00

Vården är i ständig förändring. Nya läkemedel och nya behandlingsformer ger hela tiden nya möjligheter att bota och lindra. Det är det som ligger bakom ett bättre allmänt hälsoläge, att vi lever längre och är allt friskare allt längre upp i åren. Det är en utveckling som i alla delar är positiv.

I grunden är det också vad det handlar om, när Radio Uppland idag berättar den glada nyheten om att ortopedin på Akademiska sjukhuset arbetar effektivare. Med normal medialogik använder radion i och för sig uttrycket "sparar pengar", men det spelar mindre roll. Det viktiga är att de åtgärder spom reportaget berättar om leder till en effektivare vård, vilket gör att pengarna kan användas till annat. Och det är inte bara bra för vården, det är helt nödvändigt för att vården ska kunna fortsätta att vara av bästa tänkbara klass.

Sådana effektiviseringar som radion berättar om idag har alltid funnits i vården. det har lett till att vårdtiderna har blivit kortare, men också till att människor har blivit friskare. Bakom nyheten att patienter som får nya höftleder kan skrivas ut efter tre dagar i stället för fyra (och varje sparat vårddygn innebär bortåt tiotusen kronor som kan användas till annat) ligger det faktum att en utsliten höftled för bara trettio år sedan innebär invaliditet och livslång smärta. idag är detta närmast en rutinåtgärd.

Det är bra att ha i minnet nästa gång du som läser detta funderar över vad vi håller på med, som är politiskt ansvariga för sjukvårdens utveckling. Det som kallas för "besparingar" är i grunden en ständig strävan efter att göra vården mer effektiv, så att de skattepengar som vi använder till vård kan användas för att ge mer vård till fler. Det kan vara värt att gå hem ett dygn eller två tidigare från sjukhuset, eller något annat som leder till att vården blir både bättre och effektivare.

Varför markerar jag då mot uttrycket "besparingar"? Jo, för att vi aldrig använt så mycket pengar till hälso- och sjukvård i vårt län som vi gör idag. Vi fortsätter att satsa på sjukvården - genom att ha ordning och reda i ekonomin blir det möjligt - för att hela tiden ligga i utvecklingens framkant. Men det gäller också att se till så att vården är just modern och effektiv. Annars är risken nämligen stpr att vi mycket snabbt står med gårdagens sjukvård. Tänk gärna på det nästa gång du hör ordet "besparingar" i samband med debatten om sjukvården.

Ordning och reda - i ekonomin och på fakta

den 16 mars 2012, 08:47:00

Det stämmer faktiskt inte, som Svenska Dagbaladet idag påstår, att moderata landsting skulle vara skattehöjare. Tre avl de landsting, Uppsala, Jönköping och Kronoberg, som pekas ut som skattehöjare har inte ändrat skattesatsem med ett enda öre. Däremot har vi gemensamt med kommunerna som ingår i landstinget gjort en skatteväxling i samband med att landstinget fått ansvar för att sköta all kollektivtrafik i de berörda länen. Tvärtom är just dessa tre, och ytterligare några, landsting mycket drivande i att hitta nya lösningar för att kunna bedriva offentlig verksamhet mer effektivt och därmed få större effekt för de skattemedel som människor betalar. det första och viktigaste måste nämligen vara att skattepengarna används effektivt. Varje ordförande i landstingsstyrelsen måste ha en klar prioriteringsordning: ordning och reda i ekonomin, bra och välskött verksamhet och - sist men inte minst - en skattenivå som inte är för hög. Men eftersom det aldrig går att får ordning på ekonomin genom att sänka skatten, men däremot är möjligt att ha låg skatt genom en effektiv verksamhet, så gäller det att göra saker och ting i rätt ordning. Landstinget i Uppsala län genomför rader av reformer. Efthand som dessa reformer får full effekt, och ekonomin dessutm stärks, så är jag övertygad om att en del av detta också kan föras tillbaka till väljarna.

« Tillbaka till bloggar
Erik Weiman
Det spelar ingen roll om du röstat på mig, om du delar mina åsikter eller om du tycker något helt annat. Hör gärna av dig med kommentarer och synpunkter. Det kan gälla både det jag skriver på bloggen och det som händer i politiken.
Besök bloggen >>

Kontaktuppgifter Tel: 08 - 676 80 00   Mail info@moderat.se   Adress Stora Nygatan 30, Box 2080, 103 12 Stockholm   Webbmaster webmaster@moderat.se