Cia Bentele - Cia Bentele

Kunskapen måste höjas!

den 3 augusti 2011, 10:04:00

"Stora barngrupper på förskolan leder till att fler barn har skolsvårigheter och får diagnosen ADHD" Detta skrivet av pedagoger med 20-30 års erfarenhet inom förskolan i Sigtunabygden vecka 31 med anledning av tillbygget av Munkebo Förskola.

Trodde inte mina ögon när jag såg denna mening. Att orsaken till ADHD är för stora barngrupper inom förskolan stämmer verkligen inte. Måste även erkänna att det gjorde mig rädd, rädd för verklighetens kunskaper om neuropsykiatriska funktionshinder inom förskole- och skolpersonal. Att diagnoserna ökar, det är dock ingen nyhet men det beror på forskningens framsteg och på dess utredningsmaterial som har förbättras så att diagnoser lättare ska kunna fastställas.

Forskarna kommer med olika orsaker till ADHD men jag har aldrig sett i varken studier eller forskningsrapporter att det skulle bero på för stora barngrupper. Visst kan miljön vara en orsak till oro och rastlöshet men själva diagnosen är en helt annan sak.

Nu sätter jag upp fakta om orsak till ADHD baserat på den forskning som finns idag.

Anledningen till varför vissa får ADHD varierar, man kan inte alltid säga vid medicinska undersökningar vad orsaken är. (Michelsson, 2003:14-15) Man har tidigare sagt att ADHD är ärftligt vilket det kan vara. På senare tid har man upptäckt att ADHD kan vara en funktionsstörning i hjärnan som är organisk, detta innebär en obalans i hjärnans kemi men än så länge finns det inget biologiskt bevis till detta. Att den ärftliga faktorn är den största orsaken får dock fortfarande stöd av ledande forskare inom området.(Duvner 1998:118-137; Socialstyrelsen 2004:31-32;Teeter,2004:54-81)

Enligt hjärnforskningen sedan mitten av 1990-talet har man kunnat påvisa att vissa områden i hjärnan vid ADHD är förknippat med mindre volym på hjärnan och att en lägre blodgenomströmming. (Ljungberg, 2008: 9-11; Iglum, 2006:11-12). Det finns också teorier om att brist på signalämnet dopamin kan vara orsaken till att ADHD uppkommer då det skapar en obalans i hjärnan då det visar på att personer med ADHD har en lägre tillförsel av detta ämne i två områden i hjärnan. Dessa två områden utgör centrum för hjärnans system av belöning, det är det som styr vår motivation att göra saker. Uppgiften som dopaminet har är att förmedla signaler i belöningssystemet genom cellerna. (Beckman, 2007:54-56; Teeter, 2008:54-58)
Man utesluter inte idag att yttre faktorer är orsaken till att störningar uppkommer i hjärnans funktion. En del mediciner och grav alkoholkonsumtion under graviditet kan påverka barnets normala utveckling. (Michelsson, 2003:15; Socialstyrelsen 2004:96-98). Gillberg menar i sin Göteborgstudie att cirka 60-70 procent av de som har ADHD kommer sig av ärftlighet medan 20-30 % av de som har ADHD får det av ”ren hjärnskada” det vill säga att i ett fall av tre som har ADHD finns det tecken på faktorer på en hjärnskada. (Gillberg, s, 122-123)

Det uppskattas vara 3-7% som har ADHD. Enligt forskningsresultat har det visat sig att 70% av de som diagnotiserats i barndomen har problem när de blir vuxna. Det har dock visat sig att att det har gett goda resultat då barnet har diagnotiserats i tidig ålder samt fått habilitering för sina symtom Det är en fördel för barnet om en normal intellektuell nivå och bra självförtroende finns samtidigt som det finns konstruktiva stödåtgärder och god undervisning. (Michelsson: 2003:13-14)

Så min fråga är:

1. Tycker vi att Sigtuna kommun har förskole- och skolpersonal som har kunskap om neuropsykiatriska funktionshinder?
2. Borde Sigtuna kommun inte ha skickas dessa på en kompetentsutbildning? Det har uppenbarligen inte gjorts på 20-30 år?

Jag är orolig, är inte ni?

Jag tycker fortfarande

den 12 april 2011, 19:26:00

• inte att man ska generalisera socionomutbildningen, det behövs specifika inriktningar eftersom socialt arbete är ett sånt stort område, allt ifrån barn, äldre till funktionshindrade och drogmissbrukare.


• att man ska intervjubasera antagningen till socionomlinjerna och ha samma intagningspoäng på samliga inriktningarna. Detta grundar jag i att alla som går socionomutbildningen faktiskt inte passar som socionom eller arbeta med människor i utsatta positioner.


• Högre lön till de som arbetar och legitimera socionomerna efter ett antal år i yrket.

Arbetssökande del 1

den 24 februari 2011, 22:42:00

Jag söker just nu arbete och då har jag valt att söka arbeten som LSS-handläggare, biståndshandläggare och enhetschef eftersom jag är utbildad socionom.

Anledningen till att jag söker nu är för att jag har varit föräldraledig och det är tänkt att jag ska börja arbeta i Maj/Juni, förhoppningsvis tidigare. Mannen där hemma vill vara pappaledig.

Eftersom jag är insatt i funktionshinderspolitiken och har bredd vetskap över hur det faktiskt är att söka arbete som funktionshindrad eftersom jag har hört många tala om det så är tiden inne för mig att söka, jag som är funktionshindrad och socionom. I mina ansökningar skickar jag alltid med mina fina rekommendationsbrev och arbetsintyg från tidigare arbeten. I skrivande stund har jag varit på 9 stycken intervjuer och ingen intervju har varit den andra lik. För mig har det varit väldigt roligt och utforskande över hur arbetsgivare beter sig när det dyker upp en funktionshindrad som söker arbete.

Jag har ett mindre funktionsnedsättning som kommer sig av en neurologiskt hjärnskada, vars följder blev lätt hörselnedsättning och talsvårigheter i form av stamning. Dock försvinner mina talsvårigheter när jag blivit van vid människor, kommit in i ett arbete, när jag håller tal och dessutom när jag blir arg på mina tre ungar (och på mannen ibland). Lite lustigt det där.

Att vara funktionshindrad i det svenska samhället är inte alltid lätt i en värld då man i princip måste vara helt perfekt för att komma någonstans. Man ska ha social kompetens, vara rapp i käften, ha hög utbildning och det är inte heller fel om man har yttre förutsättningar.

Men jag som Moderat anser att alla är lika värda och alla kan göra något, oavsett om man är funktionshindrad eller inte. Arbetslinjen är till för alla medborgare. Det verkar inte arbetsgivarna har förstått, de tycker att installation av hjälpmedel är besvärligt och vill oftast inte göra några förändringar för att ge en funktionshindrad en chans att visa att denne kan arbetet lika bra som vem som helst. Detta gör mig väldigt besviken.

Jag har alltid sagt åt människor med funktionsnedsättningar att de inte kan bara vara passiva och låta arbetsförmedlingarna leta jobb åt dem, jag har sagt att de ska leta själva, själva ta kontakt med olika företag/arbetsgivare. Jag har sagt att man ska ställa krav på sig själv och inte vänta på att samhället fixar allt. Jag kan verka hård men jag är person som inte vill se prinsessor klappa på en rullstolsbundens huvud som tack för en blomsterbukett. Jag såg det en gång och oj vad jag blev arg. Så förnedrande! No respect at all!

Nu, tillbaka till vad detta inlägg skulle handla om nämligen mitt sökande efter arbete. Jag tycker som sagt att det är väldigt roligt just nu att gå ut på arbetsintervjuer. Mer och mer funderar jag på hur de sitter, hur kroppsspråket är, vilka frågor som ställs, och hur de bemöter mig som funktionshindrad. Nåväl, någongång ska det gå vägen och inom en snar framtid.

Arbetsförmedlingen hörsel

den 16 januari 2011, 22:31:00

Det finns en enhet inom arbetsförmedlingen som heter "Arbetsförmedlingen Hörsel" som ligger i Sundbyberg i Stockholm. Den låg tidigare i Sollentuna men nu ligger den alltså i Sundbyberg.
Den är så okänd att det är fåtal hörselskadade och döva som inte känner till det, inte ens handläggarna på den "vanliga" arbetsförmedlingen känner till den verkar det som. Om de gjorde det så skulle de väl skicka sina klienter dit, alltså de som är hörselskadade och döva.

Har en väninna som är inskriven där, hon har varit inskriven där i snart tre år, hon har fortfarande ingen fast tjänst utan en praktik på en förening, med lönebidrag. Hennes dröm är att få arbeta på kontor, med data och med pappersuppgifter. Inte ens det har AF lyckas skrapa fram. Jag skulle anse att hon inte är särskilt "svårplacerad" för hon har utbildning och är en smart tjej men ändå....

Det behövs en ny, fräsch arbetsförmedling för människor med funktionsnedsättning.

Funktionshindrad socionom...

den 10 januari 2011, 21:24:00

Här står jag, en funktionshindrad socionom vars största intresse är mina barn och politik. Här står jag, en person som har sagt nej till mycket bra arbeten tidigare, arbeten som bara har erbjudits mig. Men nu hade jag tänkt prova söka arbete själv, via arbetsförmedlingens annonser och man känner att man borde ha tagit jobbet som enhetschef på ett äldreboende många mil ifrån hemmet, eller det där lss-handläggarjobbet som låg åtta mil från hemmet. Nu finns det ett jobb nära mitt hem, som jag har sökt, fått komma på intervju, sitta med tre vänliga själar som frågade vem jag var osv. Det var en trevlig intervju. Nu sitter man och hoppas på att de ska ringa för att kalla in mig till den andra intervjun.

Jag funderar, borde jag ha tagit de jobben som redan erbjudits mig? De finns inte kvar att ta!

Snö och snö...

den 16 december 2010, 21:35:00

Jag har alltid varit för att funktionshindrade ska fungera som andra i samhället och inte mötas av några hinder. Jag tycker att det är rätt att förneka rullstolsbunda färdtjänst om de har möjlighet att ta buss, tunnelbana eller pendeltåg och för den delen också fjärrtågen.
Numera är dessa färdmedel relativt anpassade så att rullstolsburna ska kunna ta dessa, åtminstone i storstadsregionerna.

Idag stod jag vid en busshållsplats med min son som satt i en barnvagn och vad kommer? Jo, en gammal buss där man måste ta fyra steg trappor och det var heller inte plogat idag så att jag fick enorma bekymmer att komma på den där bussen. Det slutade med att jag fick be en passagerare att ta min son och jag fick lyfta in vagnen i bussen. Jag blev rätt så sur av det där.
Äntligen var jag framme vid Märsta station, som är en rätt betrampad bussstation. När jag skulle ut ur bussen så fastnade jag i snön, vagnen stod nästan rakt ned i marken och jag kom inte heller därifrån. Jag fick hjälp efter några sekunder av en snäll man.

Väl på marken så tänkte jag att jag var överlycklig att få slippa samma procedur med pendeltåget men vad händer, jo, ett gammalt tåg stod inne på perrongen med TRAPPSTEG!!!!
Som tur är det bra underhåll vid pendeltågperrongen, åtminstone vid Märsta Centrum och Södra station så jag slapp snön men åter igen fick jag bära in vagnen i tåget.

På tåget funderade jag över att nu kan inte rullstolsburna ta någon färdmedel och dessutom har de förnekats färdtjänst. Hur kan de gå och handla? Träffa sina vänner, kanske följa med barnen till olika jularrangemang osv.. DET GÅR JU INTE NU!!

Kanske är det bra om man har en möjligheten att få ett tillfälligt färdtjänstbeslut vid såna här väderlekar. Hoppas det finns några som har fått det för normalitetsprincipens skull.

Sigtuna

den 1 december 2010, 19:08:00

Jag har alltid känt att handikappolitik är min grej för det är något som jag och flera andra har ansett att jag kan till grund och botten men att få mina idéer och förslag att tas emot är desto svårare. Jo, de tas emot men andra är bra på att göra dem till sina egna idéer.
Det gör mig faktiskt inget, jag strävar inte efter att få bekräftelse utan jag strävar efter att det ska hända något i handikappolitiken, så att Sveriges funktionshindrade kan få det bättre i samhället, få en lön som de klarar sig på istället för det där så kallade lönebidraget eller aktivitetsersättningen som ges. Som det är nu räcker pengarna till bara hyran och lite mat och inget annat.

På sistone har jag blivit mer och mer intresserad av kommunalpolitik, det är svårt att missa att sossarna i Sigtuna kommun inte är några ekonomiska experter utan de verkar leva i en slags drömvärld. Bygger ett nytt svindyrt utomhusbad (som bara kan ha öppet 3-4 månader om året) trots att Sigtuna kommun har ett antal inomhusbad som behöver renoveras, och hela stora Mälaren har vi nära med flera bra badstränder. Nu har jag fått veta att kommunen inte ens klarar av att täcka behovet av barnomsorg på de ordinarie förskolorna så att nu ska de som inte får plats placeras i små pavaljonger. Så istället för att bygga det där dyra utomhusbadet som man bara kan använda max fyra månader om året så borde man istället ha investerat pengarna i förskolor, bättre resurser i skolorna och äldre-och handikappomsorg!

SigtunaModeraterna har anmält Sigtuna Kommun till tv-programmet "Lyxfällan".
Det behövs mycket mer resurser för att få sossarna att förstå att de måste sluta leka med framtiden och dess ekonomiska förutsättningar. Vi har också en uppgift att se till att invånarna i Sigtuna kommun blir medvetna om vad sossarna gör med kommunen. Vi har bara fyra år på oss, sen blir det val igen och då vinner den borgerliga alliansen. Finns inget annat alternativ!

SL

den 27 oktober 2010, 22:14:00

Fortfarande kör SL bussar där det gäller att ta sig upp tre trappsteg för att komma på bussen.

Även en del pendeltåg mellan sträckan Märsta och Södertälje har trappsteg.

Detta år är det 2010, ett år som skulle bli tillgänglighetens år!

Lite om mitt besök

den 27 oktober 2010, 21:32:00

Jag har gjort två besök idag på dagliga verksamheter för människor med funktionsnedsättningar. Det jag hade på min agenda var att jag ville ta reda på hur de såg på LSS-handläggare men istället blev det diskussioner om enskilda fall där många hade känt sig kränkta av sina egna LSS-handläggare. Jag blev någon slags rådgivande bollplank där. Det jag kunde tyda av mitt besök är att de flesta är missnöjda med sina handläggare, att de saknar empati och förståelse för deras funktionshinder men de var missnöjda med sin situation över huvudtaget, med ekonomin, avsaknad av frihet, tillgänglighet och en brist på att få bestämma själva över sin vardag. Någon sa: -Vi är placerade här för all framtid utan något att se fram emot! En annan sa: - När ska politiker börja se oss som jämlika med dem? De ser ner på oss handikappade. Ytterligare en annan sa: - Politiker borde se till vi fick det bättre, vi har inte valt att bli funktionshindrade!

"Vi har inte valt att bli funktionshindrade"
Just det citatet var väldigt starkt för mig för det stämmer ju så väl. Ingen har ju valt att bli den man är. Jag själv har inte valt att bli funktionshindrad, jag vet inte ens varför jag blev det, har hört så många historier om det av olika släktingar. Men mitt funktionshinder finns och kommer alltid att finnas där hur mycket man än önskar att det inte skulle vara så. Visst hade mitt liv blivit mycket lättare utan dess nedsättningar som jag har men jag hade definitivt inte varit densamma.

Men jag tänker på de som har mycket grövre funktionsnedsättningar än mig, som inte kan uttrycka sig, inte kan tala för sig men som har en normal IQ, tänk att sitta där och inte kunna säga till tex sin LSS-handläggare vad man vill? när någon bestämmer över huvud på en, när någon pratar bebisspråk till en med överdrivna munrörelser, när alla tittar på en och tror att man inte kan höra dess glåpord som kommer ut ur okända människor. Jag hörde från en person på en av dagliga verksamheter att hon tillhörde en familj på 5 personer, fyra av dem hade åka till Florida på semester, hon fick inte följa med för att familjen tyckte det var jobbigt att ha henne med sin rullstol och sin spacitiet. Hon fick bo på tillfälligt på ett gruppboende medan familjen är i Florida. Tänk vad man får höra när man besöker dagliga verksamheter.

Angående LSS-handläggare så tycker samtliga att det saknas kompentens hos en del handläggare, att de inte kan se människan utan ser bara funktionshindret och blir mekaniska i sitt handläggande, inga känslor eller sympati finns.

Som jag förespråkar så anser jag fortfarande att LSS-handläggare ska ha socionomutbildning med inriktning mot omsorg om äldre och funktionsnedsättning!!!

Lanthandel ÄKTA i Sigtuna

den 5 augusti 2010, 02:07:00

I Sigtuna finns det en affär som heter Lanthandel ÄKTA och där har man sett till att affären blir tillgänglig för människor med funktionsnedsättningar. Ursprungligen finns det ett trappsteg in till affären men ägaren som har tänkt till lite har skaffat en rörlig ramp som gör att rullstolar, barnvagnar osv, kan komma in och ut. Jag tycker att det är jättebra att ägaren tänker på tillgängligheten men frågan är bara hur en rullstol eller en barnvagn ska få plats att köras där inne eller en barnvagn för det är väldigt trångt?!

Arbete

den 5 augusti 2010, 01:09:00

Ju närmare valet vi kommer desto fler mail dyker upp i min mailbox. Frågorna är många och de flesta vill veta varför man som funktionshindrad ska rösta på Moderaterna. Jag får också mail där man ifrågasätter att jag som funktionshindrad kan vara moderat och jag har också fått skäll för det. Det är inte alls kul att få såna mail.

Moderaterna tror på människan och människans egna resurser. Ta till exempel det här med arbete, de som vill jobba, de jobbar, de som kan jobba, de ska jobba, så enkelt är det!
Detta gäller även människor med funktionsnedsättning och jag anser att de ska jobba med riktig lön och inte med något som heter lönebidrag. Jag har mött många människor med funktionsnedsättningar genom mitt arbete som LSS-handläggare där dessa människor inte tror på sig själva, de tror att de behöver arbeta för 5 kr i timmen på sin dagliga verksamhet. Givetvis är det så att man inte får arbeta när man har aktivitetsersättning eller pension men dessa människor kan arbeta!!! Varför ska de då ha pension och det där extra "tillägget" som de får för arbetet på dagliga verksamheten? I det flesta fall räcker dessa pengar (pension och tillägget) enbart till hyran och lite mat, inte till ett besök på bio, nya kläder, en resa osv.
Ge dem en riktig lön istället, låt dem ta ansvar för sitt liv, sin ekonomiska försörjning och börja tro på att de kan. Sedan försäkringskassan blev hårdare i sin bedömning är det inte lika lätt att få ersättning och det tycker jag är bra. De som verkligen behöver pension eller aktivitetsersättning för att kunna försörja sig ska ha det, inget snack om den saken och de som kan arbeta ska faktiskt arbeta.

Arbetsmarknaden för funktionshindrade? 9 av 10 människor med funktionsnedsättning är utan arbete idag och man kan fråga sig varför? Är det för att arbetsgivarna blir rädda pga okunskap om funktionsnedsättningar eller för att de med funktionsnedsättningarna inte vågar söka jobb pga diskriminering och osäkerhet? Man behöver ställa krav på bägge parter för att arbetsmarknanden ska öppna sig för de som har funktionshinder. De arbetsförmedlingarna som finns för människor med funktionsnedsättning fungerar inte särskilt väl eftersom handläggarna slänger upp lönebidrag framför ansiktet och säger vad man inte kan arbeta med istället för att säga vad man kan arbeta med. Det behövs en ny fräsch arbetsförmedling där handläggarna har ett annat tänkande och ett annat synsätt så att de kan ta emot funktionshindrade på ett positivt sätt, coacha dem till att våga, våga ta initiativ till att söka arbete.

Funktionshinder och arbete (Del 1) -Arbetsförmedlingen-

den 12 april 2010, 12:26:00

Jag har varit i kontakt med några funktionshindrade för att diskutera hur de ser på jobb, lön och framtidsutsikter. Det är en rätt skrämmande beskrivning som jag har fått ta del av och något måste göras för att funktionshindrade ska ses som jämställda i arbetslivet och dessutom inte diskrimineras när det gäller lönesättning. Jag är av den åsikten att kan man arbeta så ska man göra det men vägen för funktionshindrade att få ett arbete som känns betydelsefullt är ibland väldigt krånglig och lång och vissa ger upp efter att ha sökt 120 jobb men inget fått, det är förståeligt tycker jag.

Det finns många olika enheter inom arbetsförmedligen som ska hjälpa funktionshindrade att söka och få ett jobb men dessa enheter får inga bra "betyg" av dessa arbetssökande. Några kommentar jag fick höra var:
- De är väldigt långsamma!
- De söker praktikplatser och inga riktiga arbeten.
- De tror inte på oss!
- De tar för lång tid, de har aldrig tid med mig.
- De skickar en på utbildning efter utbildning som är helt meningslösa.
- De erbjuder arbetsgivarna lönebidrag men tänk om man har en högskoleutbildning och måste betala studielån, då måste man leva på en svältlön eftersom lönebidraget inte ger så mycket.
- Det är bra att lönebidrag finns att erbjuda men ibland så vill vi ha mer än så..
- Det är fel människor som arbetar där.

Med andra ord så hade samtliga dåliga erfarenheter av arbetsförmedlingen och dess specialinriktade enheter. En av dessa funkisar hade till och med gått till den "vanliga arbetsförmedlingen" och fått bättre bemötande och ett vanligt fast arbete efter en månad.
Jag tror att om arbetsförmedlaren och den funktionshindrade som söker arbete har ett bra samspel och bra attityd till att söka arbete, då är det mycket lättare att få arbete. Det är viktigt att klargöra att man inte ska lämna över allt ansvar till handläggaren, man måste själv vara aktiv i sitt eget arbetsökande och ha en positiv inställning.

Givetvis kan en arbetsgivare ha fördomar och negativ attityd till funktionshindrade men det finns alltid sätt ta sig runt detta, antingen genom bra betyg, utbildning och positiv attityd. Oftast är det negativt när en arbetsförmedlare söker arbete åt en, det är bättre att söka arbete själv och gå dit själv för att visa att man faktiskt klarar sig själv. Självständighet är ett viktigt moment i många arbeten.

I detta inlägg kritiserar jag både arbetsföremedlingen men otroligt nog, också funktionshindrade som låter arbetsförmedlingen ta över allt ansvar för arbetssökande, inte alla men de flesta.

Dock vill jag säga att det finns en del som har svårt att få arbete på grund av sina funktionsnedsättningar och där man kan behöva mycket hjälp av arbetsförmedlingen och då är det givetvis helt klart att då ska man få det.

Nu är påsken över...

den 6 april 2010, 18:08:00

Jag tycker att tiden går med rasande fart.
Våren har kommit, påsken är över och snart är det val till riksdag, landsting och kommuner.
Hoppas ni alla har haft en trevlig påsk!!! Jag återkommer på torsdag kväll med ett längre inlägg om just handikappolitik.

På återseende....

Några arga mail...

den 26 mars 2010, 11:13:00

Jag har fått några arga mail! Jag vet inte från vem, inga jag känner iallafall.
Dessa avsändare tycker att jag ska gå över till socialdemokraterna och deras politik för att Moderaterna gör inget för de funktionshindrade, det har bara blivit sämre sedan de borgerliga kom till makten. Det var någon som ställde frågan, -Varför är jag så mån om de funktionshindrade? Jag hade inget med dessa människor att göra eftersom jag inte visste hur det är att vara funktionshindrad!! Om man har en neurologiskt hjärnskada, hörselnedsättning och dessutom talproblem av stamning, då är man väl funktionshindrad???!!!

Som funktionshindrad möter man fördomar överallt, vissa tror att man är dum i huvudet för att man inte kan prata ordentligt, vissa tror att de är bättre än funktionshindrade för att vi är "inte normala" men här gäller det att tro på sig själv. Då jag utbildade mig till ett vårdyrke så var jag den enda som hade MVG i alla ämnen som gavs under hela utbildningen!! Att jag fick dessa MVG berodde inte på att saker och ting var lättare för mig utan för att jag kämpade för att få detta betyg men också för att visa de i klassen att funktionshindrade kunde vara lite bättre än dem. Sen att det senare kom fram att jag hade varit den enda som har fått MVG rakt igenom under skolans historia, det blev jag bara stolt över.

I den skola som jag kom ifrån, kära lilla alvikskolan med hörselsklasser, där var undervisningen mycket långsammare än den vanliga kommunala skolan. En gång hörde jag en lärare säga: - Det är väldigt få ungdomar som fortsätter vidare till högskolan när de har gått här! Syokonsulenten skrattade när jag berättade att jag ville bli advokat. Hon sa: - Du kommer leva på bidrag hela livet! Jävla skitkärring!! Under tiden i grundskolan , åtminstone åk 7-9 så fick vi lära oss att vi minsann inte skulle gå på någon högskola!! Efter tiden i alvikskolan så träffade jag många fina vänner som sa åt mig att jag visst kan bli det jag vill bli.. Succesivt byggdes självförtroendet upp och jag kunde anta min lilla utmaning att söka vidare. Och det slutade bra, första några år på en vårdutbildning, sen fick jag fast arbete bara någon vecka efter att jag hade avslutat mina studier där men efter ett antal år så bestämde jag mig till slut att söka till socionomutbildningen och kom in direkt. Det var under åk 8 som intresset för politik dök upp men jag gjorde ingen stor sak av det då.. Var anonymt intresserad om man säger så..

Sedan kom jag i kontakt med en otroligt snäll politiker (icke verksam längre). Jag berättade mina ideér om handikappolitiken för att jag ville att han skulle ta upp dessa frågor mer, men istället visade han mig en väg in i politiken, han gav mig råd och tips om vad jag skulle lära mig osv, det var han som sa åt mig att gå socionomlinjen först för det var en utbildning han hade gått innan han blev politiker. Socionomlinjen är bra bas att stå på eftersom den tar upp lite om alla samhällsämnen, ekonomi, juridik, socialpolitik osv.

Så som ni förstår, ni som har skrivit dessa mail så är det så att jag är funktionshindrad, jag har mött samma problem som ni och det gör jag än idag men jag tar mig över det. Hittar vägar för att komma runt problemet i sig. Jag har ställt de krav på mig själv som samhället borde ha ställt på mig!! Försäkringskassan, arbetsförmedlingarna och myndigheter. Jag gick från samhället, folk på skolorna som inte trodde på mig till att visa att jag visst kan. Nu har jag istället det problemet att skolan istället ber mig att lugna ner mig, kompisar och sambon ber mig att ta det lugnt, de säger åt mig att jag inte behöver bevisa något längre.

Jag har en väninna som är funktionshindrad, hon lever på bidrag och kräver att hon ska få det.
Hon kan arbeta som vilken person som helst men hon vill att arbetsförmedlingen skaffar arbete till henne, hon vill inte behöva göra något!! Vi vet ju hur hög arbetsbelastning som handläggarna på arbetsförmedlingen har. Hon har inte fått jobb på 3 år för hon säger nej till alla jobb eftersom det ger för låg lön! Hon vill ha minst 20 000 kronor före skatt!! Varför söker hon inte jobb själv?
Prata kan hon, höra kan hon också.. Hör och häpna!! Hon säger att hon inte behöver det!! Hon får ju bidrag!!

Jag är kanske hård när jag skriver detta men jag tycker att de funktionshindrade som kan arbeta ska göra det!! Och de som kan söka jobb själva ska göra det!! Samhället behöver inte leka dada åt oss! Samhället behöver inte heller tycka synd om oss funkisar för att vi har funktionshinder! Ställ krav på funktionshindrade! VI KAN!!!!

När det gäller brukare i dagliga verksamheter, såna som gör vanligt arbete som tex att plocka upp skräp från gator och torg, köra ut mat till äldreboende och dylikt, anser jag ska ha en vanlig lön och inte någon märkligt lön på 5 kr i timmen och ett mål lunch per arbetsdag... Alla människor förtjänar att ha råd att göra något kul någon dag!

Socialdemokraterna förespråkar ett bidragsamhälle,
det gör inte Moderaterna!
Moderaterna ställer krav på ett bra sätt, inte på ett dåligt.
Socialdemokraterna ställer inga krav,
de tror inte att vi kan!!

/ Cia

Utredningstider kring neuropsykiatriska diagnoser..

den 25 mars 2010, 16:47:00

När ett barn i skolåldern visar symtom på att någon form av neuropsykiatriskt problematik ska det inte ta över 9 månader att få komma till en läkare och barnpsykolog som utreder saken.
Först tar det flera veckor innan man får ett brev hem som meddelar att det tar 7-9 månader att få en tid. Sedan vid första besöket så är det bara ett samtal med barn och föräldrar. Sen kan utredningen komma igång. När det har gått cirka 11 månader då är utredningen klar och då meddelas föräldrar och barn om diagnosen. Oftast blir skolan inkallade för möte vid ett senare tillfälle för att de ska få en chans att ställa frågor om diagnosen som barnet i fråga har fått..

Under dessa 11 månader hinner mycket hända:

• Läraren ser barnet som ett "problembarn" och vet inte hur de ska hantera henne/honom.
• Kamratrelationerna blir lidande eftersom barnet anses som "konstigt" och kanske hinner mobbas så att barnets självförtroende hamnar i botten.
• Skolresultatet blir lidande eftersom läraren inte förstår eller vet hur man ska underlätta för barnet.
• Skolan kallar till möten med föräldrarna för att de anser att de behöver hjälp att hantera situationen. Föräldrarna blir då ledsna och besvikna över att alltid höra att det är något fel på barnet.

Eftersom neuropsykiatriska diagnoser ökar nu, mer än någonsin förr, måste Landstingen hitta en godtagbar strategi för att minska dessa köer så att barn får sin diagnos snabbare och därefter få hjälp av att komma rätt i vardagen med form av föräldrautbildning osv..

I Stockholms län finns det tex. ett ADHD-center som gör mycket bra saker för de som har ADHD-diagnoser i form av utbildningar för föräldrar och barn. Men för att bli inskriven där måste man ha en dokumenterad ADHD-diagnos. Det räcker inte med att misstänka. Förtvivlade föräldrar som misstänker diagnos på sitt barn får inte komma dit förrän läkaren har utrett. Det visar sig ofta att föräldrarna har haft rätt. Då går det drygt ett år innan de får hjälp..

Ska det vara så här?

136.e mest inflytelserika blogg bland moderata bloggar.

den 25 mars 2010, 09:30:00

Det är denna blogg det men det ska upp, upp, upp och åter upp..

Nu är jag tillbaka...............

den 25 mars 2010, 09:05:00

Under hela hösten 2009 så var jag ur form och det var synd eftersom det var provval.
Jag kunde inte lägga så mycket energi på något annat än skolan. Jag hade en långvarig förkylning med intensiv hosta. Jag satt och hostade på dessa kandidatutbildningarna som genomfördes i landstingshuset. Den andra gången så fick jag ett helt läkerolpaket av någon som satt bakom mig. Vem det var som gav mig det vet jag inte men jag tog emot och tackade.
Eftersom jag var så inaktiv under denna tid så var jag nästan helt säker på att jag skulle komma sist i landstings- och kommunalprovvalet men det gjorde faktiskt jag inte.. Sen har jag flyttats ned på nomineringsstämmorna men det har säkert sina logiska orsaker men jag står iallafall med på vallistorna.

Under November, December till mitten av Januari så gjorde jag min enhetschefspraktik på en hemtjänst i Vasastan. Eftersom jag stammar och dessutom hör lite illa så var jag nervös inför detta. Men det visade sig gå väldigt bra och hon skrev ett fint rekommendationsbrev till mig när jag avslutade min praktik. Rekommendationsbrevet skulle jag använda när jag sökte arbete som chef och dessutom fick jag använda handledaren som referens.

Jag vill i detta inlägg passa på att meddela jag kommer få barn i Maj månad och att det är därför som jag har varit trött och så vidare. Men nu börjar jag piggna till och kan driva mina frågor på ett helt annat sätt än tidigare. Samtidigt ska jag så gott jag kan hjälpa till med att få ett borgerligt styre i Sigtuna. Det är det enda rätta för kommunen!! Jag skriver mer om detta vid ett senare tillfälle.

Att jag får barn betyder inte några förändringar i mitt politiska engagemang, (det finns ju en pappa som mer än gärna tar hand om barnet som tur är).

På återseende....

Mina röster går till:

den 11 november 2009, 07:26:00

Riksdagen

1. Mary Jensen
Verkar otroligt kunnig när det gäller äldrefrågor. Jag tror och hoppas att hon även kommer att driva handikappfrågor i riksdagen.

2. Erica Lejonroos
En verklig kämpe som har tagit sig från botten till den politiska hetluften som hon själv skriver i sin presentation. Med hennes styrka kan hon göra skillnad i riksdagen. Har träffat henne en gång och hon är supertrevlig.

3. Talia Svensson
Första gången jag träffade henne var som stressad kund på Tax free på Arlanda, hade bråttom till flyget men hade fått en lista med saker. Jag hade dessförinnan arbetat med att dela ut folder för EU-valet och hade inte hunnit ta av mig alla mina moderatmärken.
Talia: - Åh, är du också moderat?
Jag: - Ja, det är jag.
Talia: - Det är jag också, ett mycket bra parti, eller hur?
Jag: - Mycket!
Sedan gick det en månad och vi blev facebookvänner.
Men en kväll i Juli/Augusti så satte jag mig rakt upp i sängen och sa:
- Jag har ju träffat Talia!! På arlanda!!
Så då var jag snabb med att fråga henne om det var hon som jag träffade den där stressiga dagen. Talia sa att det var hon och att hon mindes mig...
Men sedan vi blev facebookvänner så har jag följt henne på hennes hemsida och i artiklar osv.
Och det hon gör är väldigt bra så därför får hon min trea.

Landstinget:

1. Sven Ingvar Holmgren
Honom har jag träffat och han är en mycket snäll och empatiskt herre. Erfarenhet som gruppledare i äldre och omsorgsnämnen i Sigtuna kommun. Med hans erfarenhet kan han säkerligen göra skillnad.

2. Rashid Chowdhury

3. Anna Karin Ullgren

----------------------------------------------

Har bara valt att skriva de tre första rösterna i Riksdagen och till Landstinget.
Men har röstat 12 till riksdagen och 5 till landstinget.

-----------------------------------------------

På återseende!

Ett litet möte som hastigast.

den 1 oktober 2009, 17:55:00

Idag kom det fram en liten flicka till mig när jag stod utanför en byggnad. Hon hade en rullator och kunde inte gå normalt.

Hon: Är du Cia?
Jag: Ja, det är mitt namn.
Hon: Åh, vad glad jag blir av att se dig i verkligheten. Jag vill berätta för dig att alla i min familj kommer att rösta på dig i valet.
Jag: Det var trevligt att höra.
Hon: Jag vill säga en sak till innan du går, om du stöter på motgångar så snälla, ge inte upp.
Jag: Man kan aldrig göra mer än sitt bästa men jag tänker inte ge upp i första taget.
Hon: Åh, vad glad jag blir. Jag tror att du kan förändra samhället lite grann så att den blir snäll mot oss som inte kan fungera normalt.
Jag: Hur gammal är du?
Hon: Åtta år.

Jag har under dagen inte klurat ut hur sjutton denna tjej visste vem jag är och hur hon kunde känna igen mig men jag har aldrig stött på en mognare åttaåring som denna.. Det var så kul att träffa henne men jag förklarade givetvis för henne och hennes mamma om provvalsprocessen och så vidare.

Att hjälpa ett barn i tid sparar pengar i framtiden.

den 30 september 2009, 14:26:00

Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för människor med neuropsykiatriska funktioner såsom AHDH, aspergers syndrom osv. Det har kommit till min kännedom att Attention kommer att anmäla Stockholms Stad för diskriminering av skolbarn som är i behov av extra resurser. Här tycker jag att det föreligger en saklig grund för att anmäla för diskriminering och jag tycker faktiskt att de har gjort rätt. Jag har sett på mycket nära håll att barn som är i behov av extra stöd i skolan inte får den hjälpen, dels på grund av ekonomiska skäl men också för att staden anser att "det inte behövs" och att man kan klara sig på den hjälp som skolan själva erbjuder. Men så fungerar det inte. För det första så är det en vääääldigt lång väntetid att få komma och få en diagnos fastställd, det tar runt 7-9 månader!! Och under den här tiden så hinner det hända mycket med barnet i fråga, antingen att läraren "ger upp", barnet mobbas pga sitt ofördelaktiga beteende som ingen riktigt förstår osv. Väntetiden att få komma till en läkare för att få en diagnos ska inte ta 7-9 månader utan det ska bara ta enligt min värld, ett par veckor. Detta skulle innebära att barnet i fråga får en chans att komma igen med skolarbetet och barnets lärare kan anpassa barnets studier efter ett funktionshinder.

Sen kommer vi till det här med resurs som går genom den kommun man tillhör. Skolan och en skolläkare ansöker oftast om pengar till en resursperson till ett barn och tyvärr är det så att det beror helt och håller vilken kommun man tillhör huruvida man får hjälp eller inte. Till exempel så är Lidingö stad väldigt generösa med just den biten, kanske för att det är en liten kommun och för att det är en relativt rik kommun. Stockholm Stad däremot, där får man verkligen slåss och kämpa för att få en resurs till en skola där ett barn behöver lite extra hjälp.

Ska det verkligen behöva vara så att barn får lida för att politiker prioriterar fel?
Jag är moderat och stockholms stad styrs av de borgerliga men där måste jag säga att det behövs mer insyn i handikappenheterna av politiker för att de ska förstå vilken kris det blir för ett barn som inte får resursperson.. En del politiker behöver utbildning när det gäller funktionshinder. En sak är säker. Att ett barn inte får hjälp i tid kommer öka kostnaderna i framtiden då det finns risk att barnet hamnar utanför samhället. Jag säger inte att alla gör det men en del kommer definitivt att göra det.