Arvid Lindman
Arvid Lindman föddes i Film i Uppsala län den 19 september 1862. Fadern, som hette Achates Lindman, blev anställd vid Iggesunds Bruk AB i Hälsingland 1873 och år 1877 blev han VD i företaget. Arvid gick i skola i Hudiksvall, men redan 1876 (d.v.s. vid tretton års ålder) skrevs han in vid Sjökrigsskolan. 1882 tog han sin officersexamen. 1883-85 deltog han som underlöjtnant i fregatten Vanadis’ berömda världsomsegling. 1892 blev han kapten, men avgick samma år som ”stammis” och gick över i reserven. I stället övertog han 1892 sin pappas jobb som chef för Iggesund. Han blev kvar som chef där till 1903. Arvid Lindman blev alltså företagare. 1900-01 var han dessutom VD i gruvföretaget LKAB. När han valdes in i riksdagen 1904 var han nybliven generaldirektör i Telegrafverket (som vi numera känner som Telia).
I den moderata partijargongen kallas Arvid Lindman ofta för ”Amiralen”. Det kommer sig av att han blev sjöförsvarsminister i Christian Lundebergs samlingsregering, som bildades sommaren 1905 i samband med Norgekrisen och unionsupplösningen. Dittills hade man alltid haft högre militärer som försvarsministrar (ända till 1920 hade man separata ministrar för armén och flottan – något flygvapen fanns ju inte på den tiden). Kaptenen Arvid Lindman befordrades därför, först till kommendör och senare till konteramiral.
Under åren 1906-11 var Arvid Lindman statsminister. Det var den regeringen som bl.a. löste frågan med allmän rösträtt för män och som tillsatte utredningen som resulterade i allmän folkpension.
Under första världskriget var Arvid Lindman utrikesminister några månader 1917.
Valet 1928 blev en stor framgång för högern. Arvid Lindman hade drivit en skicklig och energisk valkampanj. I oktober 1928 blev han statsminister igen. Men i oktober 1929 bröt den världsekonomiska krisen ut och den nådde snart också Sverige. När regeringen inte lyckades få majoritet för krisåtgärder till stöd för jordbruket, avgick den i juni 1930.
1934 års valrörelse var Arvid Lindmans sista som partiledare. Precis som i tidigare valrörelser, lade han ned en otrolig energi på att resa runt i landet och träffa väljare.
Arvid Lindman utförde ett långt och tålmodigt arbete med att bygga upp högern, från att från början ha varit en ganska löslig organisation på en svag ideologisk grund, till att bli ett modernt och sammanhållet parti. I juni 1935 avgick han som partiordförande.
Under hösten 1936 besökte Arvid Lindman vänner i England och Skottland. När han den 9 december skulle resa hem till Sverige inför den stundande julen, störtade planet (en DC 2:a) strax efter att det hade lyft från Croydons flygplats utanför London och Arvid Lindman omkom.
Arvid Lindman
Arvid Lindman föddes i Film i Uppsala län den 19 september 1862. Fadern, som hette Achates Lindman, blev anställd vid Iggesunds Bruk AB i Hälsingland 1873 och år 1877 blev han VD i företaget. Arvid gick i skola i Hudiksvall, men redan 1876 (d.v.s. vid tretton års ålder) skrevs han in vid Sjökrigsskolan. 1882 tog han sin officersexamen. 1883-85 deltog han som underlöjtnant i fregatten Vanadis’ berömda världsomsegling. 1892 blev han kapten, men avgick samma år som ”stammis” och gick över i reserven. I stället övertog han 1892 sin pappas jobb som chef för Iggesund. Han blev kvar som chef där till 1903. Arvid Lindman blev alltså företagare. 1900-01 var han dessutom VD i gruvföretaget LKAB. När han valdes in i riksdagen 1904 var han nybliven generaldirektör i Telegrafverket (som vi numera känner som Telia).
I den moderata partijargongen kallas Arvid Lindman ofta för ”Amiralen”. Det kommer sig av att han blev sjöförsvarsminister i Christian Lundebergs samlingsregering, som bildades sommaren 1905 i samband med Norgekrisen och unionsupplösningen. Dittills hade man alltid haft högre militärer som försvarsministrar (ända till 1920 hade man separata ministrar för armén och flottan – något flygvapen fanns ju inte på den tiden). Kaptenen Arvid Lindman befordrades därför, först till kommendör och senare till konteramiral.
Under åren 1906-11 var Arvid Lindman statsminister. Det var den regeringen som bl.a. löste frågan med allmän rösträtt för män och som tillsatte utredningen som resulterade i allmän folkpension.
Under första världskriget var Arvid Lindman utrikesminister några månader 1917.
Valet 1928 blev en stor framgång för högern. Arvid Lindman hade drivit en skicklig och energisk valkampanj. I oktober 1928 blev han statsminister igen. Men i oktober 1929 bröt den världsekonomiska krisen ut och den nådde snart också Sverige. När regeringen inte lyckades få majoritet för krisåtgärder till stöd för jordbruket, avgick den i juni 1930.
1934 års valrörelse var Arvid Lindmans sista som partiledare. Precis som i tidigare valrörelser, lade han ned en otrolig energi på att resa runt i landet och träffa väljare.
Arvid Lindman utförde ett långt och tålmodigt arbete med att bygga upp högern, från att från början ha varit en ganska löslig organisation på en svag ideologisk grund, till att bli ett modernt och sammanhållet parti. I juni 1935 avgick han som partiordförande.
Under hösten 1936 besökte Arvid Lindman vänner i England och Skottland. När han den 9 december skulle resa hem till Sverige inför den stundande julen, störtade planet (en DC 2:a) strax efter att det hade lyft från Croydons flygplats utanför London och Arvid Lindman omkom.