Här ges raka besked!

den 27 april 2012, 15:00:48

Diskussionen om jobbskatteavdraget har någon verklig effekt på sysselsättningen eller ej spretar i olika riktningar. Här ges nu raka besked! Bakom alla teoretiska modeller döljer sig en given slutsats. Avdraget ökar drivkrafterna. Gör det mer lukrativt att arbete. Det ger i sin tur fler möjligheter till jobb. Detta i kombination med lättnader för företagen ökar sysselsättningen. Svårare än så är det inte.

Ändå tvistas det. Skälet torde vara att logiska slutsatser inte alltid ligger i linje med vad som anses vara politiskt hanterbart. Eller handlar det helt enkelt om att en del inte gillar att löntagare får mer över när de jobbar, utan hellre själva lägger beslag på slantarna i fråga. Det är dock väldigt få, förutom linjespringarna på vänsterkanten, som vågar stå för det sistnämnda. All heder dock till dessa ideologiskt stöpta trotjänare som skulle förneka solens existens efter en månads ökenvandring. 

Finns det då något förutom logiskt tänkande som verifierar sambandet mellan i jobbskatteavdrag och sysselsättning? Ja, en utvärdering från finansdepartementet där ekonomisk teori, empiriska studier och den faktiska ekonomiska utvecklingen i Sverige sedan 2006 vägts in som relevanta parametrar visar att effekten på sysselsättningen är ”betydande”. En fågel som ivrigt kvittrar på min axel menar också att sänkta arbetsavgifter för unga gör sitt till. Kort sagt: Blir något billigare kommer människor att bli mer benägna att använda sig av det – i det här fallet anställa fler. Och blir något mer lukrativt kommer fler att göra detta – i det här fallet jobba mer. Något nobelpris i ekonomi kommer säker inte att delas ut baserat på den konklusionen men det gör den inte mindre sann.

Jo, men det går inte att påvisa de effekterna rent vetenskapligt säger skeptikerna. Det är helt korrekt att det inte är helt problematiskt. Svårigheten ligger i att bedöma en parallell verklighet. Det är ungefär som att säga: nu sänker vi priset på saftflaskan till från 9 till 5 kronor styck. Vi har sett att vi säljer mer som en följd av detta, men hur många hade köpt den om priset varit oförändrat? Svår fråga, men att det inte försämrar utgångsläget är uppenbart.

Men arbetslösheten sjunker ju inte hävdar avdragsmotståndarna. Svaret är att bara det faktum att Sverige lyckas hålla emot en rejäl ökning av arbetslösheten och dessutom få fler i sysselsättning i tider när länder i vår omvärld drabbas av eskalerande arbetslöshet och skattehöjningar är en bedrift i sig.

Det finns alltså all anledning att fortsatta tala om inkonstkattesänkningar. Och nu verkar det ju finnas förutsättningar att skapa en parlamentarisk grund för nya förslag denna riktning. Den nya S-ledningen har ju signalerat att de avdrag som har genomförts är ok. Om logiken håller borde Socialdemokraterna ge tummen upp för nya avdrag. Det lär dock inte hända. Inte förrän nästa jobbskatteavdrag redan är på plats. Något annat kommer inte att anses vara politiskt hanterbart.

Fokus grabbar Fokus!

den 27 april 2012, 14:48:34

Ett samtal med en djurgårdare…

den 27 april 2012, 14:46:35

Välkommen till ett nytt avsnitt av doktor Olssons hörna. Idag ska vi ta upp förmågan att nyansera. Som det rättvisa och balanserade forum vi är, inleddes därför en jakt på att spåra upp och identifiera externa aktörer och deras analyser. Det är förvisso inte en helt enkel zon att röra sig i, men prövas inte nya vägar, upptäcks inte nya forskningsrön!

Inför matchen mot Djurgården togs därför kontakt med den inre cirkeln i motståndarlägret. Målet var att leta upp ”en sån där djurgårdare” man läser om i tidningen. Det visade sig inte vara helt lätt, men ett ihärdigt sökande gav till slut resultat. Johan Ovefeldt är så mycket järnkamin det är möjligt att bli. Eller som han själv uttrycker det; ” Jag är sitter lugnt tillbakalutad på min sittplats med en djurgårdsdjävul på ryggen.”

Vad tänker du på Johan när du som ”djurgårdare” hör namnet Mjällby AIF? ”

Jag tänker ungefär som en amerikansk kompis vid namn Danilo uttryckte det förra året på Stockholm Stadion när vi mötte er; ”This is the worse team i have ever seen in my life” Och jag kan garantera dig att det var inte DIF han syftade på.

” Du menar att Mjällby inte håller någon vidare klass? ”

Ja du efter vad jag såg förra året, åtminstone i matchen på stadion, så ligger väl ordet katastrof närmare till hands.”

Men ni fick ordentligt med stryk på Strandvallen… ”

Det resultatet speglade ju inte matchen alls. Vi ägde spelet innan ni får ett rent skitmål som förändrar allt.”

Men det var ju inte första gången ni fick en riktig omgång…

”Visst, jag kan ge Mjällby så mycket cred att ni har viss kvalitet hemma, men mycket mer är det inte.”

Vad tror du om årets upplaga av Mjällby? ”

Låt mig säga så här. Det här är tredje året ni är med och det är tredje året jag tippar er sist. Jag blir chockad varje gång ni klarar er kvar. Ett lag som har sin plan bredvid en beachvolleyplan borde inte vara i allsvenskan.”

Men när det gäller slagstyrka rent fotbollsmässigt?

”Det är lite tysk exercis över det hela. Inga stjärnor precis…”

Många är rädda att möta Mjällby borta. Vad är din känsla?

”Det enda jag är rädd för är att få grus eller möjligtvis sand i ögonen. Att åka till Mjällby är ju lite som att åka till en förort till en liten by.”

 Mjällbys supporterklubb Sillastrybarna brukar inge respekt.

”De där har jag aldrig hört talas om. Det låter som något som man dragit upp ur en tombola.” Vad tror du om matchen på fredag? ”Om allt går som det ska och vi spelar vårt spel vinner vi minst med 3 mål!”

Där lämnar vi rösten från östern denna gång. Och konstaterar att zonen där de ”externa faktorerna” rör sig är om än mer svåranalyserad än vad forskningen hittills har påvisat. Det rör sig uppenbart om ett mycket komplicerat tillstånd. Och det faktum att Mjällby troligtvis i sedvanlig ordning kör över lilla Djurgården på fredag lär ju inte göra processen lättare. Men vem har sagt att livet är enkelt. Fråga Åtvidaberg…

Och numera även Djurgården som efter samtalet återigen fick sig en rejäl avhyvling på Strandvallen. Ordningen återställd.

Den heta potatisen

den 3 april 2012, 15:55:32

Att ungdomsarbetslösheten är en het potatis kan väl knappast ha undgått någon. Och visst, det är en viktig fråga som absolut hör hemma i rampljuset. Men samtidigt är det relevant att verklighetsbilden inte skenar iväg. Allt är inte svart eller vitt.

Det finns till exempel skäl att inta en kritisk hållning till de höga procentsiffror som florerar lite varstans. Siffror som inte känns helt bra, främst med tanke på att studenter som söker jobb på kvällar och helger räknas in i statistiken. Skälet till att dessa räknas in är att SCB, i oktober 2007, övergick till att mäta arbetslösheten enligt en internationell standard utarbetad av International Labour Organization. Syftet är förenkla jämförelser mellan länder. Och så är det säkert.

Men detta ställer i sin tur krav på att hänsyn tas till att det finns institutionella skillnader inbyggda i utbildningssystemen beroende på vilket land det handlar om. Här haltar jämförelsen mellan Sverige och exempelvis Holland eller Danmark. Dessa länder har ett utbildningsysten där de studerande i högre grad har ett jobb som är integrerat i skolgången. Därmed räknas dessa som sysselsatta, medan studerande i Sverige som söker jobb på helger och misslyckas hamnar i arbetslöshetsstatistiken. Bilden av att allt är så mycket värre i Sverige är därför inte helt korrekt.

Visst, de som säger att vi inte får fastna i statistiska dispyter har en poäng. Det är sällan konstruktivt att bedriva ordkrig med siffror i ena handen och diagram i den andra. Men samtidigt kan överdriven negativ statistik bära destruktivitet. Det är som att ställa sig i slalombacken med vetskapen om att var fjärde åkare inte tar sig i mål. Inte direkt något som stärker ett redan stukat självförtroende. Om det istället verkar gå lite lättare för andra i din egen situation ökar hoppet och stärker såväl kropp som själ.

Men låt oss då säga att vi köper statistiken som den ser ut idag. Finns det då inga positiva tendenser? Jo, att Sverige nu i spåren av en djup global ekonomisk kris, landar på 25,2 procent (februari 2012) visar på motståndskraft under tuffa omständigheter. Det är nämligen siffror som ligger på samma nivå som våren 2006, då under slutet av ett långvarigt socialdemokratiskt styre. Alltså, siffror som levererades innan den globala ekonomin åkte ned i källaren. Vem vet var siffrorna hade landat om inte Alliansen vunnit valet 2006 och med fast hand styrt Sverige igenom den efterkommande krisen?

När nu samma personer som gång på gång misslyckats, säger sig sitta med nycklarna till all världens dörrar finns det skäl att vara skeptisk. Är det någon förutom Socialdemokraterna själva som tror att extra bördor (fördubblade arbetsgivaravgifter) skulle ha en positiv inverkan på ungdomsarbetslösheten? Knappast.

Ungdomsarbetslösheten är en verklig utmaning. Men det måste vara ordning och reda i debatten. Att måla upp svarta domedagscenarion hjälper ingen. Allt är inte svart. Det är inte kritvitt heller för den delen, snarare disigt och grått.

Vi synar ned gnaget!

den 30 mars 2012, 19:51:50

Doktor Olsson ordinerar…

den 30 mars 2012, 19:13:32

Välkommen till ett nytt avsnitt av Doktor Olssons hörna

Idag ska vi ta upp ett par frågor som brukar få fotbollsälskare landet runt att lida all helvetes kval. Det kommer dessutom att redovisas ett tips som om inte något mycket märkligt inträffar lär gå in.

Vi går direkt på dagens ämne som kortfattat kan sammanfattas med inkludering och exkludering. Den första reflektionen handlar om varför det finns en rädsla att åka till en terräng som inte riktigt känns bekväm. Många äro exempelvis de lag som blir nervösa bara de ser att nästa punkt på spelprogrammet är en bortamatch mot stora stygga MAIF. Denna upptäckt leder ofta till illamående, yrsel och orsakar i många fall sömnbrist. Givetvis påverkas prestationen av detta, vilket gör det än mer angeläget att söka svaren på hur dessa symptom uppstår. Utan att på något sätt försöka hävda att det finns empiriska belägg för kausaliteten vill jag nog påstå att det är en kombination av flera saker.

Att komma till listerlandet kan vara en skrämmande upplevelse för många bortalag. Man lämnar den trygga hamnen för att ge sig ut på ett hav där varje liten kompassändring eller felaktig gradangivelse riskerar att få mycket allvarliga konsekvenser. Vetskapen om detta får givetvis de ambitiösa sjömännen att redan innan avfärd börja ana oråd. Det sprider sig en nervositet som i all sin destruktivitet blockerar bort den obetydliga potential som kanske funnits där initialt. De vet att MAIF lever på en familjär känsla där det man håller ihop.

För många kan detta vara svårt att förhålla sig till. Insikten om att inte fullt ut ha någon möjlighet att få komma in i familjens varma vrå blir för många en alltför tung börda att hantera. I sig en skrämmande upplevelse.

Den andra delen är av mer rationellt grundad karaktär. Vid en snabb blick ser MAIF om möjligt än starkare ut än förra året. Försäsongen tyder på att laget svetsas samman mer och mer, även om det om sanningen ska fram kaa, har funnits vissa plumpar i protokollet så ser det onekligen bra ut. Denna enorma vindstyrka som motståndarna mötts av redan i hamnen gör naturligtvis sitt till för att sätta ned humöret. Med detta följer osäkerheten över sin egen förmåga. Man börjar tveka om ens egen kapacitet räcker, börjar laborera och ange olika koordinater.

Även detta leder i förlängningen till en otrygghet som skapar en allt annan än harmonisk känsla, För att råda bot på detta rekommenderas lugn, ro och sänkt ambitionsnivå. Ta helt enkelt och utgå från att det blir noll poäng när ni besöker Strandvallen så känns allt bättre när det visar sig bli verklighet.
Och nu: Tipset!

Här kommer Doktor Olssons utförliga bedömning om hur allsvenskan kommer att se ut när sista matchen är spelad.

Lycka till!

1) Mjällby AIF
2) IFK Göteborg
3) Djurgården
4) Elfsborg
5) Malmö FF
6 )Helsingborg
7) Kalmar FF
8) BK Häcken
9) GAIS
10) Örebro
11) AIK
12) IFK Norrköping
13) Gefle IF
14) GIF Sundsvall
15 Åtvidabergs FF

16 Syrianska FF

Bara bäst kaa!

den 30 mars 2012, 19:10:10

Nu flödar tipsen inför allsvenskan kaa. Likt porlande vatten i grumliga diken söker det sig till de mest onaturliga områden. För stora stygga Maif:et rör det sig om tips som sträcker sig längs en yta där allt från en hedrande mittenposition till degradering anses vara realistiskt – på fullt allvar dessutom. Det är uppenbart att experterna inte riktigt har det heltäckande fotbollskunnande man kan förvänta sig. För var det inte samma experter som i värsta konsensus stil uttryckte åsikter om att Elfsborg skulle ”jogga” hem serien förra året?

Var det inte samma experter som året innan trodde likadant? Det är lite som att kasta pil på en börslista över hela grejen. Den kan dimpa ned var som helst.

I år är det Göteborg som dominerar och ska äga enligt tyckareliten. Själva kärnan i analysen bygger på att laget öppnat plånboken och radat upp nyförvärv. Visst, det kan mycket väl vara så att det blir IFK som kommer tvåa i år efter Maif:et. Experterna kan göra rätt som placerar de blå/vita högt upp i förhandsspekulationerna. Samtidig finns en slags ytlighet över analyserna. Förmågan att skrapa lite på ytan och därmed exkludera viktiga faktorer som mental överlevnadskonst är övertydlig. Värst är väl de som tippar stora stygga Maif:et på nedflyttningsplats. Där saknas det uppenbart elementära kunskaper om spelets grunder. För de som hissar upp Listers stolthet lite högre är inte okunskapen lika alarmerande.

Ofta är det djupet och förmågan att pussla ihop enskilt starka delar till en fungerande enhet som experternas missar när de försöker värdera Maif:et. De tror att laguppställningen är guds elfte budord. Och fortsätter sedan med att filosofera kring spelartruppen isolerat. Det är ett misstag som i och för sig inte behöver ge något annat än positiva ringar på vattnet. Att komma smygande längs en grusväg är många gånger mer effektivt än att trängas på nylagd asfalt.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg: Hittar Maif:et det där lugnet och tryggheten, finner laget och kan fånga upp känslan som gör Maif:et unikt då spelar inte faktorer som att slå från underläge eller press hit och dit någon större roll. Det löser sig av sig självt. Är man trygg och säker, fast övertygad om sin egen förmåga, är det bara att köra.

Den som tvivlar kan ställa sig på stranden i Hällevik. Blicka ut över vattnet, Känna hur vinden tar i och ställa sig frågan. Vilken plats i Sverige kan erbjuda detta? På vilken liten gaturemsa i Malmö, Stockholm eller Göteborg kan jag ställa mig på stranden och bara känna Listers luft komma pumpande in från havet? Rätt svar? No where!

Ingen av de andra lagen har samma privilegium som MAIF:et. Ingen har ens nuddat vid den där Mjällbyandan som år efter år chockar ”experterna”. Vinden och känslan av att vara en med havet är i sig nog för att få musklerna att växa. Förenas denna känsla med bollbegåvning och ett bultande hjärta då nås den där punkten där inget annat spelar någon roll.

Inga experter, inga motståndarlag, inga oturliga stolpträffar.

Då är Maif:et bara bäst kaa!

Kärleken är gul och svart

den 30 mars 2012, 19:04:08

Sweden in pole position

den 30 mars 2012, 15:35:33

Sverige leder liberaliseringen

Det liberaliseringslopp mellan länder som The Heritage Foundation på SvD:s uppdrag klockade igång 1996 leds nu av Sverige. Kraften i frihetsbudskapet har enligt tävlingsarrangörerna slagit igenom mer här än i något annat land i den utvecklade världen. Ingen springer fortare än Sweden.

Det är rätt häftigt. Vem skulle ha trott det i början på 70-talet?

Då, när vi samlades runt den enda tevekanalen på lördagskvällen, bokade flygresor som kostade skjortan och blev pådyvlade uppfattningen att det där med reklam i radio var ett hot mot samhället. Sedan dess har det tack o lov hänt en hel del.

Idén om att förändringar fäster sig bäst om de inte är resultatet av mer, utan mindre statligt tvång har satt sig gradvis. Känslan av att det blir mer äkta på det viset lyser som en härligt ihållande vårsol på himmeln. Molnen i form av tvångsmedel syns visserligen till ibland, men lyckas inte tränga undan värmen. Och skönt är väl det.

Jakten på människor och företag som går ut på att se till att de alltid handlar i den politiska korrekthetens namn skapar bara en falsk verklighet. En verklighet som kanske ser bra ut på pappret, men som i praktiken, göder misstro och lägger sig som en grå filt över människors fria vilja. Den tenderar dessutom att leda till det moraliskt motbjudande faktum att de som vägrar låta sig domderas av statens långa piska skuldbeläggs och straffas.

Men som sagt, Sverige har gått i en riktning som allt mer distanserar sig från detta. Det finns mängder av exempel på hur reformismen satt avtryck i vardagen. Det gamla flygmonopolet försvann, telemonopolet likaså. Sprit-, apoteks- och bilprovningsmonopolet kastades ut genom fönstret och dessförinnan sjösattes en frihetligt sinnad friskolereform.

En del av liberaliseringen är tätt sammanflätad med att folk får behålla mer av sina egna pengar. Skattetrycket har sedan all time high 1989 (56,5 procent) forcerats ned till 44,5 procent 2011 (www.ekonomifakta.se). Nedgången började år 2000 under Göran Persson och har accelererat under alliansens styre.

Det här är reformer som drivits på under såväl Socialdemokratiska som borgerliga regeringar. Ja, inte när det gäller allt givetvis. Vissa saker som att monopolisera Alvedon eller slå vakt om statens roll som brännvinsfabrikör har varit och är fortsatt helig för Socialdemokraterna. Det finns fortfarande en misstro i leden vad det gäller en alltför långt gången maktförskjutning från stat till människa.

Men när det gäller en hel del förändringar råder konsensus. Det är viktigt. Det faktum att det finns en bred parlamentarisk majoritet i botten utgör en skyddsvall mot de krafter som inte skulle tveka en sekund att vrida tillbaka utvecklingen.

Allt de här sammantaget, knäckta statliga piskor, lägre skatter och mer valfritt ger människor den lungkapacitet som behövs för att springa fortare. Även om det fortfarande finns mycket kvar att göra är det en utveckling att glädjas åt. Ett ökat mått av frihet ger en högre grad av välstånd. Så enkelt är det.

Föräldrarna får smaka piskan om de inte gör ” rätt”

den 13 mars 2012, 10:52:05

LO har låtit Novus Opinion utföra en undersökning baserad på 1000 genomförda webbintervjuer där det kommer fram att fyra av tio tycker att pappor ska ta ut minst hälften av föräldraförsäkringen.

Frustrerat konstateras att papporna fortfarande bara tar ut 23 procent av dagarna i snitt och på hemsidan lanseras den banbrytande lösningen: Låt politiken komma till köksbordet! Jag säger: Låt mammor och pappor vara i fred istället!

Denna hets och jakt på att skapa lika utfall tenderar att dra ett löjets skimmer över hela jämställdhetsdebatten. Varje gång det uppfattas som att vanligt folk inte gör som ”vissa” andra förväntar sig, ja då finns det bara en lösning. Vi måste in och styra mer. Vi måste tvinga mer. Vi måste lägga saker och ting på rätt plats ända in på köksbordsnivå. Inget är heligt när olikheternas konsekvenser ska hyvlas av tillräckligt mycket för att passa in i den perfekt skräddarsydda jämställdhetsmodellen. Och mycket riktigt. Vad blir LO:s första punkt i kampen för att uppnå detta perfekta samhälle?

Jo, LO kräver att de nuvarande två öronmärkta pappa-månaderna i föräldraförsäkringen utökas till totalt fyra månader. Alltså, föräldrar gör fortfarande, trots redan införda tvångsåtgärder inte rätt. Vad ska vi göra med dessa stackars föräldrar som inte förstår sitt eget bästa? Jo vi får tvinga dem lite till. Lite ekonomiskt grundad straffexercis ska nog få in dessa icke upplysta på rätt väg  Det är så att man tar sig för pannan.

Nu är det inte bara LO som sysslar med den här typen av politiskt drivna ”vi vet bäst” projekt. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har författat en rapport som visar att pappamånader märkligt nog har fått just pappor att ta ut mer föräldraledighet.

Det besynnerliga har alltså inträffat att när staten öronmärkte en månad av utbetalningar för pappan började pappor runt om i Sverige att vakna till liv. Det har suttit ett forskarlag och räknat ut att om vi tvingar någon att göra något så kommer fler att göra det. Det är ju helt fantastiskt. Slutsatsen är dessutom verkligt häpnadsväckande.

Denna djupa analys landar nämligen i att fler reserverade månader för pappor är det mest effektiva om målsättningen är ett ökat jämställt uttag av föräldrapenningen mellan föräldrarna. Om vi inför mer tvång ger det resultat. Piska på lite till bara. Till slut kanske vi kan nå ända fram. Till landet robot där vi alla är lika.

Frågan är vad föräldrarnas egen vilja tog vägen i denna uppsjö av absurda undersökningar? Vad hände med perspektivet att föräldrarnas egen insikt om hur de vill lägga upp tiden med sina barn är överordnad politikens vilja? Vem vet, en del föräldrar kanske till och med vet bättre än någon annan vad som är bäst för just deras familj?

Kanske borde utgångspunkten vara att ställa frågan om föräldrarna vill ha mer eller mindre politisk styrning när det gäller tiden med deras barn?

Den frågeställningen lär dock aldrig LO ställa. Utfallet kan ju bli fel.